Fysikälskaren & 1373 andra

Men hallå! En av kamelisarna börjar så där sakta men säkert vara back on track, medan de andra kamelisarna nu sysslar vad de sysslar med...

I lördags blev det som tidigare nämnt dags för mitt tredje Venla-lopp, denna gång i form av startsträckan. Även om jag denna gång klarat mig utan bihåleinflammation hade jag ändå en gammal flunsa i bagaget då jag till pansarvagnens skott spurtade (relativt begrepp) iväg, och därför var jag nog inte heller allt för nervös då jag tillsammans med knappa 1400 andra tanter stegade in i egentliga Finlands skogar.

Det enda jag på förhand var lite orolig över var sträckan på 8,0 km - en sträcka av den längd att jag aldrig förr orienterat den - men det gick hemskt bra, en orsak till vilket ju kan ligga i att man i Jukola och Venla ju trots allt inte behöver anstränga sig allt för mycket i orienteringsväg, speciellt inte där i svansändan där jag allt som oftast brukar hålla hus.

Tiden var nu inte någon av de bästa, men som sagt är jag alldeles nöjd över mig själv, med tanke på omständigheterna. Vår slutplacering låg sedan på 1109 av 1305 i mål komna lag.

Denna vecka har jag planerat att ta mig i kragen vad gäller gymbesökandet, likaså ska jag försöka ta mig ut på en liten springlänk. Så det blir nog bra, nog!

/FÄ

Ixodes ricinus

Igår fick jag äran att själv på jobbet välja vilken våning jag ville figurera i under dagens lopp, och valet föll då på den fjärde våningen. Som den hissprotestant jag ibland låtsas vara resulterade detta i en hel rad springande upp och ned för trappor, upp och ner, upp och ner. Idag valde jag första våningen.

Som väntat efter en dylik dag och dåligt med sömn var jag dödstrött när jag äntligen steg in genom hemmets dörrar. Ingen tid att förlora - packade snabbt ihop skor, långa byxor och orienteringsföreningens jacka, och satte mig för omväxlings skull på det högra sätet i bilen, detta för att hinna trycka i mig en smörgås medan papsen rattade oss till startplatsen.

Jag borde ha vetat att det var en dag då det bästa man kan göra är att bli hemma. Då man är dödstrött redan på morgonen och blir det sällan bra att åtta trappfyllda timmar senare tvinga sig till någon form av träning. Skadan är på alla plan större än nyttan.

Med den annalkande 8 km långa Venla-banan i bakhuvudet traskade jag iväg till start där en 5 km lång bana väntade mig. Jag orkade inte springa, benen höll inte. Pulsen steg inte. Jag traskade framåt i lugn fart, försökte mig på några joggande steg nu och då då terrängen blev något jämnare. Den första kontrollen tog det 25 minuter och en fråga om hjälp att hitta. Den andra kontrollen tog ytterligare 20 minuter och ett litet pesande. På väg till den tredje kontrollen irrade jag bort mig alldeles totalt, länge sedan om jag någonsin ens varit så oskärpt att jag gjort kilometerlånga bommar. Med värkande fötter satte jag mig på huk och vek ut hela kartan, försökte hitta mig själv. Jag hittade mig själv, och traskade raka vägen till målet.

Historiens lärdom är att man måste kunna lyssna till sin kropp. Om både den fysiska och den psykiska konditionen för dagen är på randen av ett ihopsjunkande är det bäst att man tar en lugn kväll, går och lägger sig tidigt. Man bevisar ingenting om varken motivation eller kondition genom att totalt utmattad sjunka ihop på en spånbana.

Så kvar återstår en orienteringsgång före öppningsetappen i mitt tredje Venla-kavle. Yolo.

/Fysikälskaren

PS. Igår gjorde jag också för första gången i mitt liv bekantskap med en fästing, från mitt armveck plcokade jag bort den!

Maj med provet

Men ser man på fan, månaden har ju bytt också!

Fjorton stycken vilodagar. Åtta stycken cykellänkar (170 km). Tre stycken länkar (32 km). Tre stycken gympass. Två stycken orienteringsbanor (5 km + 5 km). Maj var nog ingen höjdare. Men oj vad man ser fram emot sommaren, ack sommaren!

/Fä

Sömnbrist och fysikledsamt

Vår blogg verkar sova. Dags att vakna.

Mitt sommarjobb har börjat, jag ska jobba på ett servicehem hela sommarn. Det är i sig inte fråga om något fysiskt arbete, men det är definitivt mer fysiskt än att sitta på sin muskulösa rumpa och läsa hela dagen.

Jag hade tänkt att jag kunde ta mig till jobbet med cykel varje dag, för att få dagens träning gjord i samma veva. Vägen är ungefär 10 km lång, så det är inget problem i sig. Men är man lat i själen samtidigt som man är bra på att hitta på svepskäl så cyklar man inte till jobbet varje morgon. Jag räknade nämligen ut att jag i och med att ett jobbcyklande för att undvika ofräshhet lär kräva ett kort duschande väl på jobbet får vakna ett par minuter senare om jag glatt åker buss. Måste ju ta vara på den fungerande allmänna trafiken vi har...

På grund av att vi med tjejerna firade snäppet större bragder under veckoslutet har mitt sömnintag inte varit något att hänga i julgran, sedan fredag har jag sovit alldeles total-för lite. Jag har således haft det alldeles oöverkomligt svårt att motivera mig till någon sorts träning efter jobbet nu i början av veckan. Idag tog jag mig ändå i kragen, och traskade iväg till gymmet efter avslutat arbetspass. Även om det på morgonen kändes motigt att hänga träningsväskan över axeln så rullade gympasset sedan på riktigt bra - skönt!

Vad passar bättre att avsluta ett så ostrukturerat inlägg som detta än att kasta ut en liten överblick mot den kommande sommarn? Denna vecka tänkte jag ännu ta det litet lugnare, men sedan räknar jag med att ha fått upp jobbrutinerna i ett relativt bra skick, så jag kan börja planera in en lämplig träningsmängd, där löpning, gym, cykling och simning står högst upp på listan. Målet är naturligtvis att under de tre sommarmånaderna omvandlas från gottegris till muskelknutte ;)

/Fä

Gult e fult

Hejhejhejhejhejhejhej!

Förra veckan blev det äntligen dags att ta avsked av de gamla orienteringsdojorna. SOm belöning efter avslutad orienteringsbana (5 km på 1:40 h......), så fick jag efter vissa om och men ta på mig de nya skorna, fina som bara den. Däremellan fick jag tacka mitt smala fotblad för att jag slapp de fula lila skorna och istället fick ta de fina blå.

Gissa själv vilken som är vilken.

Igår fick jag sedan möjlighet att testa de nya tossorna i terräng, då jag deltog i klubbens klubbmästerskap. I skrivande stund har resultaten inte än ploppat upp, men mina feelisar är att själva orienteringen gick ok, löpningen desto sämre. Banan var alltså 5 km och min tid 1:30 h, till mitt försvar kan jag säga att även banläggaren medgav junior(omskrivning för oerfaren)banorna kan ha varit ganska krävande. Och skorna skavade som bara den. Vi får se om jag faktiskt i Jukola om två veckor ska ge mig in på den 8 km långa banan, eller om jag till alla inblandade parters lättnad byter till en på 5 km.

Orientering rekommenderas annars för alla och envar så här dagarna före dimissionen - vem skulle ens villa ha släta och fina armar och ben i stunden man kliver upp på scen för att ta emot sina ödesbestämmande bokstäver?

/Fä

Back on track

Vad har jag hållit på med under dom senaste 41 dagarna när jag inte bloggat?

• gått på prepkurs och seglat mellan angst och lycka
• börjat diet!
• och även slutat en viss diet
• tränat som en galning...
• ...tills läsandet tog över
• lidit av ångest över det minimala antalet av träning
• hittat mig själv ensam på mitt rum utan någon kontakt till yttre världen
• sprungit mitt livs femte halvmaraton...
• ...och även mitt livs sämsta halvmaraton (tror jag)
• lidit av verk i fotbottnen pga en viss halvmaraton
• skrivit inträdesprov
• kännt mig extra tom efter inträdesproven
• sprungit en länk efter halvmarran (fun fact: jag klarade av att springa 0,5 km på 2:30 min! känner mig stolt)
• städat som en galning inför den stora dagen

Nu när den 16 maj kom och gick, borde vi ju sätta ett nytt mål. Nästa år ska förståss HCR springas på nytt, och då förhoppningsvis alla tre samlade (alltså jag förväntar mig att de två andra är med på samma noter). Men för tillfället känns det som att inga för stänga mål ska sättas upp, sommaren får komma med vad den vill och visa då eventuelt vägen mot nästa steg ( bara för att vara en gnutta filosofisk en onsdakväll när mitt rum är äntligen städat och jag har tid att bara sitta och lyssna på musik och dela med mig av mitt liv till alla er härliga läsare, typ två stycken)

Detta hittar man när man googlar på cheesy feel good quotes, eehhheeee.

Tsaukkis: en BB som är tillbaka och påvägen att 

förvandlas till en morrot mha brun utan sol

Tour de Lohjanjärvi

Hejhåj! Denna säsongs cykelkilometrar var med om en (för mig) rejäl ökning, då jag i sällskap av mams igår deltog i Lohjanjärven ympäripyöräily. Även om vi ju cyklade ganska i slutändan så fick jag lära mig en del om gruppcykling, och sist och slutligen med alla amtpauser inkluderade så var det ju en helt kiva keikka!

Vid 50 km, just innan den stora och jobbiga Svartå-backen blev vi bjudna på korv (som tack och lov inte hade tagit slutt vid det laget att vi hann trampa fram), vilket ju smakade riktigtsuperdupergott!

Och i mål sedan kunde jag med trötta ben konstatera att jag cyklat 70 km på bruttotiden 4:15 h, netto 3:51 h. Bra gick det, trots det väldigt lårbaserade gympasset i fredags! 

/Fysikälskaren