Tour de Lohjanjärvi

Hejhåj! Denna säsongs cykelkilometrar var med om en (för mig) rejäl ökning, då jag i sällskap av mams igår deltog i Lohjanjärven ympäripyöräily. Även om vi ju cyklade ganska i slutändan så fick jag lära mig en del om gruppcykling, och sist och slutligen med alla amtpauser inkluderade så var det ju en helt kiva keikka!

Vid 50 km, just innan den stora och jobbiga Svartå-backen blev vi bjudna på korv (som tack och lov inte hade tagit slutt vid det laget att vi hann trampa fram), vilket ju smakade riktigtsuperdupergott!

Och i mål sedan kunde jag med trötta ben konstatera att jag cyklat 70 km på bruttotiden 4:15 h, netto 3:51 h. Bra gick det, trots det väldigt lårbaserade gympasset i fredags! 

/Fysikälskaren

Dagen det gäller!

Dagen vi väntat på, dagen vi fruktat, dagen som varit målet hela vägen, den dagen är nu här.

Runt kl. 16 startar vi i tur och ordning invid Djurgården, BB ett antal minuter före FK, samt SK:s substituent allra sist.

Även om tränandet kanske inte fortskred i riktigt den takt som det var meningen att den skulle göra då för ett halvt år sedan så har vi taktiken på det klara:

- så om vi faller är det åtminstone inte på den punkten. 

Om någon i vår vida läsekrets känner för att anlända till huvudstaden för att heja och hurra eller kanske till och med haka med på vägen och springa några metrar längs med rutten i jämnbredd med någon av kamelklubbens ivriga löpare så är det fritt fram - Vi ses längs med följande rutt mellan kl. 15 och kl. 19.35!

/Kamelerna minus den som finns i alperna plus den tidigare nämndas substituent

För elegant

Häromdan var jag och simma. Riktigt trevligt är det ju att simma, lite annorlunda träning för mig. Och jag är relativt bra på det, jag har hållt på med babysim! Men nu for jag och simma med en viss vän som är inte endast relativt, utan ganska så bra, på simning, och vet hur man får Stenklängarens fett och muskler att gråta. Jag har redan förträngt vad allt vi gjorde, men runt 1300 meter blev det allt som allt. Men det värsta var inte att det var tungt som bara den, utan att jag inte riktigt behärskar tekniken för alla simstilar. Simvakten var säkerligen hela tiden på alert för att rädda lilla mig, som ser ut som om hon drunknar vilken sekund som helst. Men kanske någon av er förstår mig, fjärilsimning är lite svårt att förstå (vad i hela världen håller fötterna på med?!), och frisim då man är trött är ingen vacker syn, nej. Men en härlig upplevelse var det! Kanske jag inte väntar en månad till nästa simträningspasset. Kanske…

Fun fact om fiskar: Farts are the mode of communication for herrings!

/SK

Prisutdelning och dylikt

Idag fick vår vän Fräkenskrattaren äntligen ta emot priset som hon vann i dendärenatävlingen. Fräkenskrattaren var också den enda förutom Fysikälskaren som enligt alla regler deltog i tävlingen. Svaret var ej Fysikälskarens idol, nej.

Idag hade vi sedan en riktigt trevlig länk i ett riktigt trevligt väder. BB led av något av ett värmeslag, då hon trodde att det att solen skiner inte medför en höjning i temperaturen. Vi andra njöt. Sedan sprang vi också lite i en skog varvid BB fortsatte klaga, eftersom hon tyckte att muta inte var kiva. FÄ och SK njöt däremot med skorna fulla av den skitliknande sörjan, eftersom de är så manliga (fiskar stora fiskar och så). FS tyckte att mutan var inspirerande.

Vidare var vi idag jättejätte äventyrliga eftersom vi helt spontant bara sprang vart näsan ledde oss. En timma o tretton minoter, litet under nio kilometer, varav åtta minoter var uppvärmning och femtilltie minoter var mota och resten var riktigt påriktigt löpning.

Sedan försonades alla som tidigare i sin intensiva relation hade grälat, sedan var vi nakupellen tillsammans, och sedan fick vi lax. Rökt lax.

/FS; FÄ; SK; BB

Morgis

Då väckarklockan pinglade till för två timmar sedan var det åter igen dags för en morgonlänk. Löpbyxorna på, håret fast, synen i ögonen och menoks!

Ovan ser ni sammanfattningen - det som jag hittills påstått vara knappa fem kilometer visade sig då jag gjorde mig besväret att utföra några mätningar vara 4,58 km, men bra så. Då jag startade var inställningen att jag springer en fart som känns bra, och när slutet sedan närmade sig pressade jag lite hårdare i hopp om att komma under 30 minuters gränsen. 24 svidande sekunder. En blick i träningsdagboken säger mig att senaste gång jag sprang samma runda var tiden 31:25, vilket på den tiden kunde klassas som bra - en liten bättring där ändock.

Sedan när jag steg in genom dörren möttes jag av PT som påpekade att morgonlänkar vanligtvis inte springs hårt (i bemärkelsen ingen idiot springer på fullt på morgonen), men jag förklarar mig med att veckans snabbis var planerad för idag, och därav sprang jag hårt idag, oavsett tiden på dygnet. #dealwithit

/Fysikälskaren

Alla system i naturen går mot en högre grad av entropi

Jag överraskade mig själv med att vakna först klockan 12 idag, lunchdags ju! Jag har alltid varit en morgonpigg själ, men nåväl, i något skede måste man ju ta fast all sömn som blivit oavcheckad under veckans gång.

Idag var det också dags för veckans andra länk. För det är riktigt sant att man bättre orkar koncentrera sig på att läsa om man ser till att också de andra delarna av kroppen än hjärncellerna får anstränga sig litet. Dessutom medför länkande i mitt tycke den bästa sortens avkoppling från all ansträngande tankeverksamhet - när man springer fram med naturen vinande förbi på alla sidor om sig får tankarna flyga fritt omkring just dit de själva vill, i motsats till vad de gör då man sitter vid köksbordet med näsan nedgrävd i termodynamikens huvudsatser.

Det blev så som bilden säger 9 km på lite dryga en timme. Överraskande nog var farten till och med hårdare än igår, trots den spända vaden och den en storlek för trånga löpjackan. Märk också min maximala hastighet. Är man snabb så är man. 

Näst i tur står en fräsch salladslunch, för vaknar man tolv är man berättigad att äta lunch fem!

/Fysikälskaren

Lyrurus Tetrix

Jag hade först tänkt att lördagen skulle vara en dag för långt och långsamt och söndag kort och snabbt, men efter en stunds närmare eftertanke kom jag fram till att jag hellre springer långt och långsamt med tunga ben än kort och snabbt med tunga ben. Så det blev en kort och snabb länk idag.

5,3 km, 35:40 min, medelpuls 173 och maximipuls 191. Medelfarten 6,6 min/km, vilket ju ännu är en bit ifrån jämnt 6 min/km, men ändå snabbare än till exempel 7 min/km. Pulserna är relativt höga, men det roliga var ju att det ändå kändes bra att pressa sig själv lite hårdare hela vägen. Så hårt sprang jag att då Ostekai råkade gå samma väg som jag sprang och hon skulle ta en bild på mig bakifrån så blev jag alldeles suddig på bilden. 

Se bara vilken kulle jag stakat upp mig för också.

Nu kommer jag till den spännande och naturnära upplevelsen jag hade under länken. I diagrammet syns den där vid 600 m, då farten stannar av för en stund. Det är nämligen så att jag alltid varit medveten om att jag bor lite på vad man kunde kalla landet - vi gästas ju frekvent av så väl harar (riktiga harar, inte några söta puppekaniner inte), hjortar, rävar och en älg har jag sett en gång också. Men idag såg jag en orre! En alldeles otroligt ståtlig fågel (det var ju då hanen förstås)! Blänkande svart med den röda fläcken i pannan, och hiskeligt stor. Jag funderar nästan på att börja dra safari här i våra knutar.

Bildbevis!

Ikväll kommer BB hit för att fira anti-hälsosamhet med mig (också SK var bjuden men för henne dög ej sällskapet). Jag kan till exempel berätta att vi har ett halvt kilo choklad i skafferiet.

/Fysikälskaren

I en harmonisk skogsdunge

Nej men hej! Löpning i form eller annan var vad som stod på schemat för idag, och då jag i morgonstunden kände att mina ben nog inte klarar av en lång-långsam länk idag så bestämde jag mig för någon sorts kortare fartlek istället. Då jag hittade fram till den lokala spånbans-snutten utvecklades detta sedan vidare till en löpteknik-träning.

Allt som allt tog passet 55 minuter, under vilket jag gissar att jag tillryggalade ungefär 6 km. Nedan det improviserade (om än av fotbollskarriärens löptekninkträningar inspirerade) programmet (i min lathet orkar jag heller inte översätta de termer som sitter i på finska):

1. Uppvärmning: 1 km joggning,
2. Polvennostokävely 2x20 m + polvennostojuoksu 2x20 m. Tyngdpunkten i dessa ligger i att rörelserna ska vara skarpa men kontrollerade. Hälen rör inte marken i något skede, utan kroppens tyngd ligger mot trampdynan (päkiä). Allt sker i ett raskt tempo, samtidigt som knäet ändå lyfts så högt upp som möjligt. Händerna (armbågarna i 90°) rör sig längs med sidorna av kroppen och ordinerar så rytmen.
3. Pakarajuoksu 2x30 m. Här skippade jag gången eftersom det kändes för löjligt. Inte heller här träffar hälarna marken, samtidigt som rörelserna är skarpa, vassa och kontrollerade. Jag skippade denna gång kuopaiujuoksu som brukar höra till samma paket som de två tidigare, helt enkelt för att jag var lat. 
4. 2x10 jämnfota grodhopp, dvs. så långa hopp man får till stånd då man både startar och landar jämfota. Saker jag fäste min uppmärksamhet på var naturligtvis själva avsatsen: hur göra den så bra som möjligt, genom att böja på knäna just tillräckligt, samt genom att "ta sats" med händerna. Hoppets landning är inte något att glömma - det är meningen att man hela tiden ska hålla sin balans, och därför bör man alltså inte ta några extra balanskorrigerande småhopp efter det stora hoppet. Här krävs alltså en viss stabiliserande muskelanvändning, både i vad fan heter keskikeho på svenska och de stora benmusklerna.
5. 2x10 sicksack-hopp, från vänstra benet till det högra. Också här tyngdpunkten på avsats, långt hopp och balans och kontroll i landningen.
6. 10x10 m spurter, med tyngdpunkt på explosivitet, genom att starten alltid skedde med fötterna i jämnbredd på marken.
7. 10x30 m spurter, var tyngdpunkten blev att accelererationen - vilka delar av foten rör marken, hur rör sig händerna, i vilken ställning är midjan osv.
8. 3x100 m  spurter, i vilka grejen närmast var att försöka pressa sig själv till att uppehålla den hårda farten. Och det kändes i låren. Mellan varje sträcka (inte bara gällande 100 m utan de andra också) hade jag en kort återhämtningspaus, 10-120 s lång. 
9. Nedvarvning: 1,5 km joggning.

Dock hölls jag nog på vägen hela tiden...

No huhhuh. Då jag ännu spelade var ju löpträningar av detta slag något som upprepades som en liten del av de vanliga träningarna minst en gång i veckan. Och även om min löpteknik och fart nog dalat ner under senaste halvår så var det nog riktigt kuligt att spurta loss på detta vis. Idag var det ännu fråga om väldigt korta sträckor, men kanske jag skulle våga mig på något längre spurtsträckor också, som kanske mer skulle gynna halvmaratonen än dagens träning. Vem vet, kanske de andra kamelerna rentav kan vänta sig englantilainen juoksutesti-viivajuoksu som en del av någon söndagslänk. Hehe. 

/Fysikälskaren

PS. Maximipulsen var 196!

PPS. För dem som suttit och grubblat över hur länge mitt nya hälsosamma liv lär vara kan jag meddela: still going strong!