Prisutdelning och dylikt

Idag fick vår vän Fräkenskrattaren äntligen ta emot priset som hon vann i dendärenatävlingen. Fräkenskrattaren var också den enda förutom Fysikälskaren som enligt alla regler deltog i tävlingen. Svaret var ej Fysikälskarens idol, nej.

Idag hade vi sedan en riktigt trevlig länk i ett riktigt trevligt väder. BB led av något av ett värmeslag, då hon trodde att det att solen skiner inte medför en höjning i temperaturen. Vi andra njöt. Sedan sprang vi också lite i en skog varvid BB fortsatte klaga, eftersom hon tyckte att muta inte var kiva. FÄ och SK njöt däremot med skorna fulla av den skitliknande sörjan, eftersom de är så manliga (fiskar stora fiskar och så). FS tyckte att mutan var inspirerande.

Vidare var vi idag jättejätte äventyrliga eftersom vi helt spontant bara sprang vart näsan ledde oss. En timma o tretton minoter, litet under nio kilometer, varav åtta minoter var uppvärmning och femtilltie minoter var mota och resten var riktigt påriktigt löpning.

Sedan försonades alla som tidigare i sin intensiva relation hade grälat, sedan var vi nakupellen tillsammans, och sedan fick vi lax. Rökt lax.

/FS; FÄ; SK; BB

"Cykla så får du flashiga vader" - högstadielärare

Nej inte hade jag tänkt mig att några spurter skulle medföra en träningsvärk av den grad som de gåriga gjorde. Så långt gick det att jag fick krydda min harmoniska färskgröt-innehållande morgon med ett litet tänjningspass, innan jag trampade iväg på dagens strapatser. Färskgröten är annars ett påhitt som kom med i min värld i och med det här nya hälsosamma livet; i något skede kan jag ju tänka mig att dela med mig av receptet här också!

Det är så att den 25 mars 2015 är/var den internationella våffeldagen. Denna firade kamelerna (i sällskap av några andra) i BB:s hoods, där vi åt våfflor för kung och fosterland. Vad gäller det nya hälsosamma livet inser jag att de andra våffelfirarna kastade tvivlande blickar åt hållet där FÄ satt och mumsade i sig våffla efter våffla med både grädde och tjinuskisås, men rent kalorimässigt befinner jag mig nog (såvida mina matematikkunskaper går att lita på vem annan hoppas på låga poänggränser i mattan) på den soliga sidan. Detta är dock en siffra och ett faktum som ju nog inte i sig säger så att säga ett piss om hälsosamheten i vad man äter, men hej enligt alla konstens regler så njöt jag av varje munsbit!

Dagens träning kom sedan i samband med att jag på sätt eller annat var tvungen att ta mig ända bort dit till BB:s hoods. Eftersom jag är en fattig studerande med varken pengar eller tid på busskortet och allt annat än pengar i plånboken så blev det att ta till cykeln: dagens saldo är 36 km, 2:30 h. Nog känns det i benen.

Den första halvan. Bilden ska visa upp det vintriga vädret jag överraskades med halvvägs.

Just nu känner jag därför att imorgon får bli en litet lugnare dag. En promenad kanske, om vädergudarna är på gott humör. Men häng med till fredagen, för då ska Fysikälskaren (om allt går bra) vara med om en träning av det slag som inte många människor i världen någonsin hade kunnat drömma om att hitta henne på!

/Fysikälskaren

Skvalpskvalp

Med en snabb runda i internets spännande värld ger mig en hel del information om vattenlöpning och dess goda effekter. Det att temperaturen i vattnet omkring löparen är mycket lägre än löparens kroppstemperatur innebär att löparen förbrukar en anmärkningsvärd mängd mer energi än på torra land med kläder på, eftersom kroppen utstrålar värmeenergi till omgivningen (termodynamikens andra huvudsats).

Vattnets densitet är också tusen gånger större än luftens. Detta innebär att alla rörelser som görs udner vattenytan möts av ett mycket större motstånd än på torra land; rörelserna som vattenlöparen gör motverkas effektivt av vattnets motstånd. Detta lär ska (förutom att förbruka energi ur kroppens energiförråd) förstärka även musklerna.

Det som inte nämns på dessa vattenlöpningshyllande nätsidor (vars innehåll jag nog för all del tror att är sant) är att vattnets lyftkraft (L=ρVg) lyfter upp löparen på ytan av vattnets, så att löparens ben, och närmast då vristerna och knäna inte belastas just alls. Inte heller kroppens stödmuskulatur behöver arbeta i lika stor utsträckning som på torra land. Detta är självklart också orsaken till att vattenlöpning förut användes främst i rehabiliteringssyfte - en riktigt utmärkt träningsform för dem som inte kan springa på torra land.

Själv tog jag mig idag på en en timme lång vattenlöpningsrunda i Kyrkslätt simhall, medan papsen jobbade. Det var som väntat; tråkigt efter första 10 minutrarna, sällskap endast av en skara 50+-are och mycket strittande från banan bredvid, där amatörsimmarna plaskade sig fram. Simning skulle naturligtvis ha varit både ett effektivare och ett mindre uttråkande alternativ till det ensamma vattenlöpandet, men på grund av hål i ena trumhinnan vågar jag inte sänka huvudet under vattenytan i dessa samhällets välutrustade bakterieodlingar.

Under en timme hade jag en medelpuls på 128 och maxpuls på 145. Hur många metrar jag trampade mig fram har jag ingen aning om.

Men, när simstadion i något skede av våren öppnar så har förhoppningsvis hålet i trumhinnan hunnit växa ihop, och då kan jag mycket väl tänka mig att köpa ett säsongkort till stadion och bli en sådan där riktigt solsimmare!

/Fysikälskaren

Tiluliluling

Tiluliluling, tiluliluling, sa väckarklockan idag kl. 9.30. Tiluliluling - en signal som betydde upp och hoppa, kläder på och linser i ögonen, nu ska du ut på länk! 

Flow-tillstånd eller ej så hann jag redan bäva lite inför morgonlänken (hah, en morgonlänk kl. 9.30, fnyser någon) igår kväll, för nog är det ju tyngre. Blodsockerhalten är på en litet lägre nivå än under en eftermiddagslänk, kroppen är lite styvare och tankarna lite mjukare. Det är ju en vane-sak; om man regelbundet går på morgonlänk märks knappt någon skillnad alls till en eftermiddagslänk, men mina två morgonlänkar om året kan knappast kallas regelbundet.

Hur som helst kom jag iväg, med ungefär samma 7,5 min/km-fart som länken på söndagen också. I den första uppförsbacken började jag genom de djupare vadmusklerna (soleus, antar jag) känna av faktumet att jag senast hade en vilodag för över en vecka sedan, men jag fortsatte glatt försäkrandes mig själv om att jag har tid att gå länken också om det blir allt för illa.

Länken fick sedan lite fartleks-karaktär, då jag lovade mig själv att jag får gå upp för nästa (branta) uppförsbacke, om jag springer den knappa en kilometer långa rakan med lite hårdare fart. Hårdare och hårdare, kanske närmare 6 min/km - men ändå en sådan fart att pulsen sakta men säkert tog några steg uppåt.

Sist och slutligen tog den 5 km långa länken bara 33:33 min (höhö vilket fint tal), även om det många gånger hann kännas som att sluttiden med min fart skulle ligga närmare 40 min. Medelpulsen var 164 och maxpulsen 187.

Imorgon står sedan gym på schemat igen, och sedan, eller senast på fredagen, är det dags för vilodag!

/Fysikälskaren

Hälsningar till alla som har läst MaA12-kursen och således kunde den numeriska deriveringen i prelin idag.

Albin

Denna dystra söndag i januari var det endast två kameler som var hurtiga, muskulösa, sköna, förtjusande, älskvärda, intelligenta, godhjärtade, humoristiska och äventyrslystna. Bakbloggaren fattades!

6,0 km

46:31 min

7.1 km/h

Vi önskar påpeka att detta endast var en länk i återhämtningssyfte. Farten var inte hård, men nog bekväm. 

Nu väntar vi på våra kokande potäter och FÄ trodde att alla spisplattor var lika stora.

Våran närfjutur kommer att innehålla en massa spännande evenemang som kanske, men kanske inte, intresserar er:

• Text-kompetens
• MA-preli
• Kakkmaddafakkas konsert
• Lärarmiddag
• Runebersgdagen
• Kiipeilyskabat i Open-format
• Bänkis
• FÄ 19 år!
• 100 dagar till HCR
• En autograf.

Prins Albin

/SK & FÄ INTE BB!

OBS! VI HAR FÅTT EN FAN-KLUBB!

Korso & snöstorm

Sattuneesta syystä, som man på finska säger, så var gårdagen för alla kamelers del en avslappnande, trött, lång, ineffektiv och slö dag. Ingalunda kan sådana fasoner ändå fortsätta här i nordöstra delen av Esbo - söndag utan kamellänk innebär förstås kvartersorientering på något håll av huvudstadsregionen!

Medan FÄ:s körkort fortfarande blänker av sin nyhet så kan FÄ helt enkelt inte bara sluta prata på om sig själv och sitt körande. Och vilket körväder det var idag då - halt som bara den, snöigt som bara den och allmänt kaos som bara den! Förstås klarade jag och min relativt tunga gasfot inte av att komma upp för den 30 meter långa backen vid parkeringsplatsen, och papsen måste stiga in och åtgjärda saken. På ring III märkte jag (då jag redan kört 3 km) att den ena bakdörren var uppe, och måste således stanna på en busshålppa så att papsen kunde åtgjärda saken. På motorvägen vågade jag pinsamt nog inte köra nära heller 100 km/h, snarare 20 enheter mindre. När det var dags för parkeringen gav jag en liten uppvisning på mitt spegelanvändande, då jag var någon centimeter ifrån att backa på en annan bil, som förskräckt gasade iväg (som mitt ynkliga försvar kan jag säga att back-radarn var avstängd eftersom dess censor var insnöad och pep hela tiden).

No väl, efter att parkeringsceremonin var avklarad var det dags att plumsa iväg på den 6 km:s banan jag valt, i knähög snö. Sprintdelen som stod först i tur gick riktigt bra - inga bommar och relativt okej fart. Den andra "icke-sprint-delen" med två gånger större skala gick inte fullt lika bra, då benen redan höll på att ge upp det där med att springa.

Början och slut på sprint-delen.

1:23 h gick det åt allt som allt, med maxpuls 180 och medelpuls 160. De flesta andra verkade ha förstått sig på vädret bättre och klätt sig i nabbskor i stället för vanliga joggingskor, själv fick jag lov att i gå långa omvägar runt alla glashala nedförsbackar och sist och slutligen föll jag bara en gång. Lite annorlunda söndagslänk alltså.

På tisdagen bär det av 2500 km mot sydväst, men före det ska jag försöka få inklämt ännu ett gympass. Auf wiedersehen!

/Fy-äl

Kolla bara

Många av er har säkert stött på denna video. Och jag vet att den inte har något med vårt tema att göra MEN jag tyckte domhär lilla pojkarna var så söta och så bra förebilder så jag ville bara dela den med er här på våran blogg också!

/BB som ibland vill rädda världen

Kossor vet när åskan kommer

#UUSIVUO#SIUUDETKUJEET!

Vet ni, kära läsare, vad som händer då BB äntligen får röra på sig och får äta lite mat? Hur skulle du själv beskriva ditt tillstånd, BB? *Hon gapar konstigt* "SEN SKA VI SÄTTA EN FRÅGA OM DEJ!"

Idag till FÄ:s åkerhus, varifrån vi hurtade på en lång, lång länk [9,8 km (BB:s kommentar: nästan 10!)]. Det tog 1:29 h, utom för BB som passade på att marchera fram och tillbaka på terrassen förrän hon var klar. 

Några kommentarer om vår hurtstund:

• aika trögt
• helt sikke kallt
• rumpan och låren faller typ av
• hurtigt!
• det knastrade under skorna
• ur FÄ:s dusch fick inte BB tillräckligt varmt vatten
• FÄ skulle gärna ha sällskap av någon till en Pingst-församlingens gudstjänst
• SK tycker det är fint att springa igen
• FÄ sjunger fint
• den här gången skall hon räkna uppgifter och sånt.

Om en vecka och en timme och hälften av en hel timme sitter vi ju i flygplanet hej! Det ska bli så roligt så!

Från och med nu så ska vi börja träna och kämpa riktigt ordentligt, det har vi bestämt. Om 130 dagar skall vi allesammans springa 21,0975 km, och det ska vi väl orka med!

Här ovan bjuder vi på lite länkmusik. 

BB:s favorit: Schweizerpsalm 

FÄ:s favorit: Das Lied der Deutschen

SK:s favorit: Beethovens symfoni nr. 9 i d-moll, op. 125, "Ode an die Freude"

/BB & FÄ & SK (ÅTERFÖRENADE IGEN!)

Saldot från en vinterpromenad

En dag promenerade jag i riktigt långsamt mak, med kameran i ett fast grepp i händerna.

Jag gillar ju att fota, men tenderar allt för ofta att nedprioritera den hobbyn.

Fastän den biter i kinderna så är vintern ju nog vacker, tänkte jag.

Vacker är också den här.

Ibland kan det göra helt gott att traska omkring och se ut över sjön, in bland träden, på de fina husen.

Och om ni inte hittills listat ut vem av oss som allmänt täcks kalla sig fysikälskaren får ni veta det nu.

/FÄ i ett harmoniskt sinnestillstånd

Långsamt, jobbigt, klumpigt och skavigt

Nå jag talar ju förstås om säsongens första skidlänk! 58.55 min, något mellan 7 och 8 km, medelpuls 163, maxpuls 192. Några kommentarer:
   - Nog kändes det av den där 192, nog
   - 163 som medelpuls är däremot överraskande lågt
   - De nya skidorna håller i sitt suveräna glid
   - Fastän början kändes alldeles löjligt långsam var det i det långa loppet antagligen bara bra att jag skidade bakom mamsen

Och några påminnelser till nästa gång:
   - Sätt värmeunderställets buntar innanför strumporna (#baravrister)
   - Dra upp jackans dragkedja före hakan blivit kall och känslig som bara den
   - Spänn fast "monorna" ordentligt redan på första gången, det samma gäller skidhandskarna

Hoppeligen hinner vi komma upp i över 10 km på en timme förrän snön smälter! Hoppeligen släpper himlen också ner några snöflingor till, så att spåren skulle bli i alla fall en gnutta längre, och bättre.

Man är sååå stolt över sina skidor.

Nu skall jag äta sallad!

/Fysikälskaren