Ett annat morgonmål

Inspirerad av BB ska jag också dela med mig av ett hälsosamt morgonmål, som blivit del av mitt liv i och med #newhealthylife (#hahaha, #vilketskämt). Dessutom har någon röstat på att denna vill se fler recept på vår blogg - härifrån tvättas!

Färskgröt:

2 dl naturell yoghurt

½ dl havreflingor

1 msk linfrön (jag har en blandning som också innehåller havtorn - C-vitamin där)

1 msk sesamfrön

Blanda glatt ihop alla ingredienser kvällen före Morgonen med stort M, och låt sedan bara denna uppfriskande (ingenting-smakande) gröt stå och vänta på dig i kylskåpet över natten. Utrymme för improvisering finns naturligtvis, till exempel har jag några kvällar bytt ut sesamfröna mot de lite knaprigare hampfröna. Glöm inte dekoreringen av gröten - förutom det estetiska värdet bidrar dekoration även med en liten uppfriskning vad gäller smaken på gröten; banan, jordgubbe, kiwi och frukt överlag, nötter, kokosflingor, vaniljfrön, u name it!

Läs mer om färskgröt här, fr.o.m. 6.4!

/Fysikälskaren

PS. Jag har fått ett nytt gymprogram och det är alldeles fy-uschigt härligt jobbigt och någon dag skall jag dela med mig av det.

En länk som faktist kan kallas en länk och andra filosoferingar

Sådana länkar har jag redan två i bagaget från denna vecka. Länkar som faktist varit till åtminstone hälften fyllda av en hastighet som kommer under 8min/km.

Löpning är en sportgren som hängt med under dom senaste åren. Ibland lite mer och ibland lite mindre. Och varje gång märker jag hur svårt det är att börja om och seriöst klara av att få några länkar ihop som kan kallas för länkar. Som är tillräckligt värda att gå under namnet länk. Och varje gång förundras jag över faktumet att jag låtit mig själv glömma de regelbundna länkarna som till en ganska hög grad orsakar en njutning och en känsla av lycka och välmående hos mig. Det får mig att tänka varför jag lämnat bort något som är ganska trevligt och något som tillslut inte tar så mycket extra tid. En halv timmes länk har man ju nästan tid för varje dag. Och de skadar inte någon om man ibland prioriterar dedär med välmående i form av en länk framöver någon läxa eller så.

Löpning är något som har en ultimat lite tröskel. Man kan löpa i nästan vad som helst, längre fram kan det vara trevligare om man använder sig av helt ordentliga löpskor istället för flipflops, men det är ju inget måste ändå. Löpning är extremt lätt, det är bara att sätta fot framför fot och öka tempot lite grann. Jag klarar av det, mina två kompanjoner klarar av det, varför inte du också?

Ett inlägg som egentligen skulle handla om hur stolt jag är för att fått ihop två länkar som faktist kan kallas för länkar. Två länkar som får mig att inse att vilja och mål gör saken snäppet lättare och jag märker att det kanske sen heller inte är så svårt att börja om. Om man bara är motiverad och vill. Jag tror det finns en orsak varför jag år efter år, kilometer efter kilometer, svett droppe efter svett droppe, har bestämt mig för att hålla kvar denna gren av sport och varför jag alltid återvänder till HCR. Och det finns en orsak varför jag gång efter gång klarar av att genomföra de 21 stycken kilometrarna som alltid i börja verkar så äckliga och hemska. Det är helt precis samman utför man en länk på 2,1 eller 21 kilometer, men den känslan som kommer efter att man är klar, är helt obegriplig. Det är orsaken varför jag orkar utföra länkar som kan bära namnet länk och som får mig att orkar fortsätta efter en länk som inte helt förtjänat namnet länk.

/BB som egentligen älskar att springa

Rask takt

Söndag är - som ni kanske glömt bort under de många söndagarna då inget hänt - den dagen på veckan då kamelerna samlas i syftet att springa eller träna litet tillsammans. Idag samlades alla kameler utom en en som föredrog påfrestande av levern istället för länkande på Fysikälskarens håll av världen, där det var dags för en lång promenad.

Det var så att Fysikälskaren inte ännu vågade sig på en springlänk med den gamla flunsan lurandes där under, och trevligt nog avskräcktes inte heller Stenklängaren av tanken på en promenad. Det blev ungefär 10 km på tiden 1:40 h, nästan definitionen på moderat fart alltså. Det som vi under promenixen kom fram till var att dylika promenader ju i själva verket nog är ganska goda, då vår kondition nu inte är av det bästa laget. Relativt lång länk nämligen, och med låg puls - så utvecklas den aerobiska konditionen. Och långa länkar är ju kanske just vad vi behöver med tanke på att vi i maj ska orka springa 20 km; det gäller bara att ta dem i en sådan fart att man orkar hela den långa länken ut.

Dessutom vill jag rekommendera detta sociala sätt att idrotta för alla och envar. Då lathetens dag kommer, och du definitivt inte skulle rusta ut dig på länk på eget bevåg är någon som påminner dig om en gemensam länk just vad du behöver. Då du under en länk på lathetens dag själv skulle vända tillbaka hemåt vid första bästa tillfälle är ett peppande sällskap väldigt bra att ha. Så om du har en tendens att skolka från ditt tränande både en och annan gång: pricka in en gemensam länk/träning med en vän, så är det genast svårare att smita undan när det är dags att plocka fram träningsskorna!

/Fysikälskaren samt Stenklängaren på distans

Tossua toisen eteen

Med lite känningar i halsen fortfarande bestämde jag mig igår för att färden hem från fotbollsskolan idag skulle genomföras gåendes, inte springandes. Så gjorde jag, och saldot från den en timme långa promenaden är att hörlurarna gick sönder. De fina, dyra, braiga hörlurarna som var det bästa som någonsin hänt i hörlurarnas värld ungefär. Bajs på den saken.

c) Hörlurarna pamade.

Vidare, så kan ni nog aldrig gissa vad jag kommer att syssla med resten av dagen. Fem poäng och ett fysikercitat till den som gissar rätt.

/Fysikälskaren

Valter Virus

Det visade sig att man (mot alla odds eller enligt - välj själv) under sportlovets dagar lagt på sig ett extra kilogram eller två. Sin vana trogen sitter man dessutom fortfarande vid datorn och snörvlar, okapabel att åtgärda problemet eller de två.

Räds dock ej, för framtiden är åter en gång planerad i high definition. Den första dagen och den andra på nästa vecka tillägnas tillfriskning, innehållandes inga mer ansträngande motionsformer än högst några raska promenader. Den tredje, fjärde och femte dagen skall spenderas vid bibliotekets fyrkantiga bord - en syssla till vilken man ypperligt bra kan kombinera ett gympass eller dylikt skojigt. Dessutom skall födointaget i samband med studerandet skärpas till det yttersta: inte en slant skall spenderas på karameller, nötter, kex, bakverk eller andra medlemmar av samma klubb, nej, Fysikälskaren kommer två veckor framåt att i biblioteket kunna kännas igen med hjälp av hennes smoothie-sörplande och fruktmumsande.

Detta är receptet på hur humöret hålls på topp samtidigt som L:n ramlar in som Fysikälskaren vid åsynen av lösgodis för kilopriset 4 € blott.

/Fysikälskaren

Finsk litteraturhistoria

Sampo ei puuttunut sanoja eikä Louhi luottehia:



vanheni sanoihin sampo, katoi Louhi luottehisin,



virsihin Vipunen kuoli, Lemminkäinen leikkilöihin.


Slalombacken var vad som kallade oss igår, slalombacken i Valkeakoski nämligen. Ungefär som Tavastlands motsvarighet till Granibacken. Snäppet billigare dock, tro det eller ej.

Vi överraskade oss själva med att orka flänga upp och ned för backen i tre hela timmar. Upp, upp, upp med hissen och susandes dusandes neråt, med hujsiga farter och rysliga hopp. 


En riktigt giltig orsak till att vi orkade underhålla oss själva på tidigare nämnda håll av Valkeakoski under en såpass lång tid var den nästan anonyma pojkspolingen som Fysikälskaren bildligt talat föll för (i verkligheten var Fysikälskaren den enda som inte föll en enda gång), tyvärr slutade den passionsfyllda romansen i tårar, då Sampo svarade på den avgörande frågan efter en alltför lång tystnad. 








Sedan åkte vi till Hesburger.


Senare fortsatte kvällen blodigt, svettigt och tårigt, då Monopoly, Menolippu och Zak Pak! testade vår vänskap.


Idag skall FÄ och BB ut och skida, medan SK skjutsar dem till Iittalas skog. Hurrrtigt!


/Kuningas & Kulkuri & Keittiöorja

Vi lever ännu part 2

Många av er har säkert undrat: vart måhän har de tre kamelerna tagit vägen?

Ja ni, vi sitter här i ett bakre hörn av Tavastehus, och fryser. Vi blev lovade en vinterboelig stuga, men det är kallt som f a n. Med tillräckligt många lager kläder på oss klarar vi oss ändå.
EDIT: Nu, NU, av alla stunder kommer Bakisbloggaren på att det faktiskt finns batterier (värmeelement) i huset. Nu. Nu.

Flera av oss har haft olyckan att dra över sig någon sorts vårflunsa. Detta har gett upphov till samarbetskrävande nattliga incidenser, som till viss del försämrat sömnkvalitet men till annan del förbättrat gemenskapen. Vi skjuter också fortsättningsvis framåt den lurande skidlänken, i hopp om att undvika alla hjärtmusskelinflamamtioner vi bara kan.

Igår tog vi oss en promenad i en nalleskog. Fysikälskaren led av något av en nälkäkiukku och de andra led med henne. Och gav henne Daim. Och Pepsi Max. Sedan söndrade Bakisbloggaren termosflaskan, och Stenklängaren bara klängde.

Dessutom har vi fått lite tillskott i familjen, Broder Jaacob, eller Weli-Jaacob, har fötts ur det mörka för att komma till oss och lätta upp stämningen lite grann. Han har röda ögon, för de är fyllda av kärlek.

Så småningom, när vi kommer hem ska vi börja ett nytt tema, nämligen veckans selfie. Dessförinnan krävs en identitetsupplysning å vår sida. Våra älskade läsare får gärna ansöka om att få utgöra objekt för veckans selfie.

Vi har dessutom hittat en vinnare i tävlingen som gick av stapeln för några inlägg sedan. Vi fick hela två ordentligt godtagbara svar i tävlingen, varav det ena var av självaste Fysikälskaren. Tack för det vinnande svaret, Julia, vi återkommer om tidpunkt för prisutdelningsceremonin.

Vi har mycket mat.

/Bakisbloggis, Fysikisälskis, Stenisklängis

Vi lever ännu!

Det har nog inte varit någon vecka att hänga i julgran där det gäller det där med tränandet. Istället hade vi en alldeles otroligt bra dag i torsdags, en alldeles otroligt bra kväll i torsdags, en alldeles otroligt bra natt mellan torsdag och fredag och en fortfarande bra dag ännu i fredags. Tycker åtminstone en tredjedel av kamelerna.

Nu, när sömnen torde vara relativt bra fasttagen, huvudet har slutat gunga och öronen slutat sjunga borde det vara ett ypperligt tillfälle att ta upp vägen mot HCR igen, men här sitter jag och andas tungt genom munnen plockandes i mig piller efter piller. Vi får hoppas att pillren hjälper, för imorgon bär det av mot Egentliga Tavastland, vare sig kroppen känner för det eller inte!

/Fysikälskaren

Some motivation required

Hej igen!

Det finns något jag vill berätta er: jag har börjat träna ordentligt igen! Förra gången jag hade ett träningsprogram var på sommaren. Huj med mig. Men här är mina ursäkter för detta:

• på sommaren klättrade jag utomhus
• som följd av klättringen, gitarr spelandet och skrivningarna utvecklades belastningsskador i mina handleder
• skolstress under hösten
• då jag slapp undan skolstressen blev jag genast sjuk
• på julen kallade Österbotten på mig
• stress

Men nu har jag förbättrat mig! Jag börjar med en s.k. "perusvoima" period och såhär har jag planerat min första vecka back in business:

måndag - en lugn promenad, 2.6 km på 28 min
tisdag - gym och klättring
onsdag - paus
torsdag - länk
fredag - gym och klättring
lördag - lugn promenad(?)
söndag - gym, klättring och länk(?)

höhö, känner mig träffad

den finns som t-shirt!

/Stenklängaren 

Kolla bara

Många av er har säkert stött på denna video. Och jag vet att den inte har något med vårt tema att göra MEN jag tyckte domhär lilla pojkarna var så söta och så bra förebilder så jag ville bara dela den med er här på våran blogg också!

/BB som ibland vill rädda världen

Friluftarens hudvård

På vintern biter det om näsan och kinderna torkar och torkar och torkar lite mer och huden faller nästan av. Vad bedrövligt, tänker man. Men nu finns det en lösning till det! Jag skall nämligen dela med mig en hemlighet till er. Nämligen en hudvårdsrutin som krigar emot den kalla luften.

Du behöver:
ansiktsputsmedel
olja (helst oliv)
socker (helt vanligt vitt socker eller så fast farin)
lite torkad ingefära om du så önskar
ansiktsvatten
hudolja
bommulslappar
en handduk
en tandborste (inte nödvändigt men behändligt)

Så här gör du:

Ta och tvätta ditt ansikte, använd gärna putsmedel. Ta och blanda olivolja, socker och ingefäran i en lite skål. Ta en mängd av sockerblandningen och skrubba ditt ansikte med det. Akta området under ögonen det är nämligen ganska skört där. Fortsätt att skrubba så länge du vill. Till näst skölj ansiktet med vatten. Sedan till läpparna. Sätt lite av sockerblandningen på en tandbortse och gnugga läpparna med bortsen. Allra bäst blir det om du har en eltandborste till förfogan. Ta och skrubba läppana i en passlig tid. Om det börjar svida eller ta ont så här du gjort det för länge. Ta och skölj läpparna. Om du har kvar av sockerbölandningen kan du ta och gnugga det i dina händer. Skölj. Ta och skvätta lite ansiktsvatten på en bommulslapp och dra den över ditt ansikte. Om du äger lite finnmedel så är det nu en bra stund att sätta av det på dina finnar eller kommande finnar. Sedan är det dags för hudoljan. Om du inte äger hudolja kan du använda fast olivolja eller så bara helt vanlig ansiktscreme. Ta och gnugga in ansiktsfuktaren som du valt. Massera in riktigt noga. Massage sätter igång blodcirkulationen och musklerna får också en liten avslappning. Sen bara lite klappningar på ansiktet och så är det klappat och klart! Snyggt jobbat!



Inte så pra med snö!

/BB som ibland drömmer om ett yrke som kosmetolog

Ps. Nu var det slut med FÄ:s erövring av bloggen

Jullänken som inte blev av

Julafton idag, alla oss konsumenters högsäsong nämligen! Som en tradition brukar jag och far min varje julafton i väder som väder dra ut på en löprunda, alltid samma löprunda främst för att undvika städande och matlagande och gnällande mammor, men i år så blev jag förbjuden att följa med. Usch ja mej säger dom i Madicken.

Men för ett år sedan var jag på länk, och det tog 6 km eller 40 minuter. Sedan på kvällen så ställde kottskrället till med tidernas kalabalik, och det var nog 4000 gånger så ansträngande som alla länkar i världen (som jag sprungit, höhö). I år ställde han till med kalabalik redan igår, så hoppeligen är julafton nu helgat till att äta skinkstackarn och sånt.

Kul jul önskar kamelerna!

/Fysikälskaren (lämnad ensam i Nyland av de övriga kamelerna)

BB goes America

Varan blogg kommer nu och da att andras till en reseblogg, pa grund av att BB tagit sig till andra sidan av Atlanten och vill garna dela med sig om allt det underliga och nya som hon tagit del av.

Under dom forsta 24 timmarna pa resande fot hande mycket, foljande faktan har jag observerat:

Det basta? -Att man fick glass pa flyget fran Bryssel till Philadelphia.

Det samsta?- Att flyga med en nasa som leker vattenfall.

Nagot nytt?- Att jag visst dreglar nar jag sover, speciellt da nar det inte gar att anvanda nasborrarna som en ingang for luftflodet.

Nagot gammalt? - Alltid lika svart att hitta en bekvam stallning att sova i pa flyget.

Nagot intressant? - Att amerikanska vessor ser alla likadana ut.

Nagot inte sa intressant? - Att sitta och vanta.

+ varan hyrbil ar helt dunderbar! 

+att alla hade en egen tv ruta pa ett av flygen.

+att mina tander kommer sakert att ruttna bort av all socker som jag njuter av i form av laskedrycker. Ps. De amerikanska matten ar verkligen nagot helt annat an dom finlandska.

Owner to this picture: you don't want it to be here? If that is the case, I will take it away. 

/BB - da ultra resenar 

Ps. Ursaktar alla a:n och o:n som aro utan prickar, men forsok leva utan dom.

Haloj

Tsau!

Orsaken till den tredje kamelens tystnad är att även den mäktige Stenklängaren har insjuknat i flunssa. Two down, Bakisen håller sportandan uppe. Det känns ju lite dumt att skriva i en sportblogg då man inte gjort ett piss på en stund. Men nu är jag här!

Det är svårt att stå emot lusten att sporta då man endast har lite snuva, det är Satan som är i farten med sina lockelser. Men då ska man hålla sig stark, och tänka efter om man vill riskera det. Flunssan som annars varat i en vecka evolveras till en månadslång sjukdom. Det är vad jag hållit i tankarna, men inte fullständigt följt.

Det var min vecka.

Ja, och även jag har blivit en stor flicka. Bilister, akta er, Stenklängaren är i farten.

/Stenklängaren

Sjuk inte länge till!

Idag besökte jag en tredje läkare. Jag har glömt bort allt som jag tidigare sagt om att jag inte nedvärderar en enda läkare och alla nog är lika bra och så vidare. Nu var det en öronläkare som jag besökte, en riktig medicine licentiat.

Mycket väntat så spräckte han den vänstra trumhinnan och sög ut allt snor som samlats bakom den (hurra för att inte vara halvdöv mer!). Dessutom fick jag veta att jag lider av inflammation i något som på finska hette kitaontelot (något som de två tunarna till läkare som jag tidigare besökt antagligen inte ens visste existerade). Så jag fick en ny antibiotikakur, en som redan vid första anblicken sände mig telepatiska vågor om att den kommer att göra mig frisk. En annan medicin fick jag också, en som i bästa fall råder bot på de innersta orsakerna till alla de hundratals öroninflammationer jag någonsin haft (okej inte hundratals, men tro mig, inte långt ifrån).

Ännu förbjöd han mig att idrotta i någon ansträngande grad, men raskt gående får jag till exempel hålla på med i riktigt stora mängder också. Det är ju dock bara det att rask gång är så evinnerligt tråkigt. Månne inte också Fysikälskaren snart ska vara återkommern i länkspåret!

En gång låtsades jag vara lite konstnärlig. Då fanns det snö.

/Fysikälskaren

En traumatiserad ex-fotbollares memoarer

Ganska exakt ett halvt år har nu förflutit sedan jag lade av. När jag ser mig omkring i mitt rum ser jag ändå en hel del som vittnar om det soliga förflutna. På en vägg hänger alla fotbollsrelaterade medaljer jag någonsin fått, varav vissa påminner om några av de bästa minnena jag har och andra påminner om tårar som brände upp till ytan i samma stund som domaren blåste av den sista visslingen. På en annan vägg ser jag sju olika foton på mig och något av lagena genom åren, och under fotona hänger en hel kaskad av vimplar som jag blivit tilldelad efter lyckade matcher. På en tredje vägg hänger en gammal spelskjorta, på golvet har jag en lurvig grön matta som påminner om det gröna gräset. Om jag öppnar skåpet längst till vänster faller tre par gamla fotbollsskor ut, och inte heller ur klädskåpet har jag ränsat ut alla de plagg som stort signalerar åt omgivningen vart jag hört.

Bara några gånger efter att jag för sista gången tog av mig de svettiga benskydden har jag kommit i en så kallad ordentligt kontakt med en boll. Visst har det känts bra, och visst sitter ju alla kunskaperna i. Visst njuter jag av att trixa omkring med bollen i fötterna, och visst tycker jag fortfarande att det doftar gott när man stiger in i fotbollshallen.

Minuterna som jag har sett på när någon annan spelar (och då räknas inte 4-åringarna i fotbollsskolan) är dock ännu färre än de under vilka jag sparkat boll själv. Där går gränsen. I veckan skrev jag en essä om varför sport är underhållande, och en av orsakerna jag lyfte fram är att vi gillar att se på toppidrott därför att toppidrottarna klarat av det vi inte själv gjort - de fortsatte träna då de flesta av oss slutade. Och för mig är det såret fortfarande för färskt; efter sex månader känns det fortfarande vemodigt att bara se till exempel en Champions League-match.

Och det är därför jag sitter i mitt rum och är lite glad över att jag för tillfället är såpass hörselnedsatt i vänstra örat att jag inte kan höra vad Zlatan och alla hans kamrater talar om i TV:n. Till och med mamsen som till exempel kan fråga vad en seinäsyöttö är för något sitter nu som fastklistrad och är imponerad över den långa jappen från Rosengård, medan jag som för ett år sedan skulle ha campat framför televisionen redan i en vecka nu undviker all kontakt med vardagsrummet. Så gott jag kan försöker jag undvika alla de känslor som Zlatan-dokumentären skulle väcka. Men kanske någon vacker dag.

Låna aldrig ut kameran åt någon antagandes att det är en självklarhet hur man använder den.

/Fysikälskaren

Noskannan

Nu ska jag berätta om något som är både obehagligt eller skönt, beroende på hur man är lagd och effektivt. Nässköjling nämligen. En lustigt formad kanna + kokat vatten + havssalt = redo för sköljning. Bara att sätta huvet på sne', hålla hakan så att vattnet inte rinner direkt i munnen, och köra hårt. Hoppeligen sköjler vattnet med sig alla basilusker som råkar finnas där i bihålorna.

Flick- och pojkfärger finns inte!

Det spännande är ju att det faktiskt hjälper - åtminstone för en stund. Jei för konstiga påhitt!

/Fysikälskaren - sjukskriven redan i 28 dagar

Dundersmoothie

Många har ju kanske märkt att det just nu är ganska in att inta sin föda endast i protein- och aminosyra- och antioxidant- och vad allt-innehållande smoothien. Man ska ha en såndär kort och tjock flaska, en shaker, som man sedan käckt kan bära med sig till både gym och skola. Helst ska man ha någon reklam som låter väldigt muskeluppbyggande på sidan av sin shaker, för hur konstigt vore det inte att ha en helt plain sådan. Också hemma hos mig går en sådan att återfinnas.

Så idag plockade jag fram våran stavmixer och tillredde smoothiernas smoothie, som både gör en frisk från alla flunsor i världen och får ens muskler att växa till alldeles oförutsedda omkretsar. Alla muskler utom tuggmusklerna, det vill säga.

Smoothien min bestod förstås av avocado - alla dessa goda fetter kan man ju inte låta bli att sörpla i sig, vitlök - antioxidanter behövs ju för att vi i dagens kommersiella samhälle hela tiden oxideras av vår omgivning, turkisk juggis - den exotiska motsvarigheten till kvarg, det vill säga proteinrätternas moder samt citronsaft - på grund av dess rikliga innehåll av C-vitamin, och för att citronsaft dessutom bidrar med en liten sötma i smaken.

Mums!

Och det roliga är ju att eftersom allting mixas ihop och blandas samman så kan man ju sätta smoothien att innehålla precis vilka äckligheter som helst, allt från sniglar till småsten kommer jag att tänka på! Om man råkar vara en sådan som i enlighet med sin etiska tro undviker all sorts naturlig kost går det också bra, i butiken kan man nämligen köpa alla näringsämnen som tidigare nämnts i pulverform på burk! 

Påriktigt så blev det guacamole.

/Fysikälskaren med nälkäkiukku

Gummistövlar på fotarna

Idag promenerade jag igen en liten stund. 1:15:32 h nämligen. Ungefär 5,5 km. Eftersom vädret idag bestod av vad som nuförtiden antagligen kan kallas vinterväder, så satte jag på mig gummistövlar. De håller mina fötter varma, tänkte jag. Men det gick så tassigt att gummistövlarna efter typ 200 m var fulla av både småsten och snöslask, och det var nu inte det minsta roligt. Snarare kallt och obehagligt. Usch.

Så här fort gick jag:

Jättekiva att Snapchat har tänkt på att folk kan tänkas villa meddela sina vänner om hur snabbt som vinden de rör sig!

Sedan så tog jag ut sulorna ur gummistövlarna så de inte skulle förvandlas till en mögelodling, för det skulle inte vara kiva alls.

Om exakt en månad ska samtliga kameler till Genève.

/Fysikälskaren

Tankar

under abijumppa-timmen igår.

"Oj vad jag önskar att jag vore frisk så jag skulle kunna visa dem hur bra jag är på att hoppa hopprep!"

"Hoppas hon är nöjd nu när jag sitter här och är onödig."

"12 år har jag gått i skolan och så ska hon ge mig min första olovliga frånvaro."

"Vad fan håller hen på med, det var ju triceps-musklerna man skulle träna!"

"Oj vad jag önskar att jag vore frisk så skulle jag visa dem hur fint jag kan hoppa över häckarna jämfota!"

"Dom är ju helt röda i ansiktet, inte kan det nu vara så jobbigt..."

"Jävla sluiba, stig upp!"

"Jag smakade en gång på drakfruktsvitaminvatten och det var det äckligaste jag någonsin druckigt."

"Hej den här sången dansade vi till för åtta månader sedan!"

"Är det verkligen åtta månader sedan, känns som typ två!"

"Gud vad det här golvet är hårt då."

"Det ser helt annorlunda ut då salen är fylld av bord..."

"Oj vad jag väntar på att jag blir frisk och den gången då vi spelar fotboll kommer, och sedan har vi ju ännu rese-möte efter det!"

"Jumppa lite snabbare nu, jag fryser om tårna."

"Ska akkun ta slut nu också?"

"Måste jag verkligen röra Bakbloggarens svettiga fötter?"

/Fysikälskaren