Tour de Lohjanjärvi

Hejhåj! Denna säsongs cykelkilometrar var med om en (för mig) rejäl ökning, då jag i sällskap av mams igår deltog i Lohjanjärven ympäripyöräily. Även om vi ju cyklade ganska i slutändan så fick jag lära mig en del om gruppcykling, och sist och slutligen med alla amtpauser inkluderade så var det ju en helt kiva keikka!

Vid 50 km, just innan den stora och jobbiga Svartå-backen blev vi bjudna på korv (som tack och lov inte hade tagit slutt vid det laget att vi hann trampa fram), vilket ju smakade riktigtsuperdupergott!

Och i mål sedan kunde jag med trötta ben konstatera att jag cyklat 70 km på bruttotiden 4:15 h, netto 3:51 h. Bra gick det, trots det väldigt lårbaserade gympasset i fredags! 

/Fysikälskaren

Dagen det gäller!

Dagen vi väntat på, dagen vi fruktat, dagen som varit målet hela vägen, den dagen är nu här.

Runt kl. 16 startar vi i tur och ordning invid Djurgården, BB ett antal minuter före FK, samt SK:s substituent allra sist.

Även om tränandet kanske inte fortskred i riktigt den takt som det var meningen att den skulle göra då för ett halvt år sedan så har vi taktiken på det klara:

- så om vi faller är det åtminstone inte på den punkten. 

Om någon i vår vida läsekrets känner för att anlända till huvudstaden för att heja och hurra eller kanske till och med haka med på vägen och springa några metrar längs med rutten i jämnbredd med någon av kamelklubbens ivriga löpare så är det fritt fram - Vi ses längs med följande rutt mellan kl. 15 och kl. 19.35!

/Kamelerna minus den som finns i alperna plus den tidigare nämndas substituent

Händerna svettas och benen darrar

En liten tid sedan eh.

En snabb uppdate, inget mer, om bara några dagar kommer vi (jag) att vara tillbaka så det dundrar om! De senaste veckorna har inte för min (vår) del innehållit någon beaktansvärd andel träning alls, vilket innebär att taktiken för imorgon stavas YOLO!

Kvällen kommer närmast att bestå av ett snabbt tänjningspass, en hoppfull insmörjning av benen i dundergel (där Perskindol är en ny favorit), repeterande av människans reproduktionssystem samt ett tidigt tutidagsande.

Hoppas vi får se så många av er som möjligt imorgon längs med rutten - jag är den i neon-korallfärg och BB - om jag känner henne rätt - den i någon ännu mer uppseendeväckande färg!

Med en nummer inte allt för, men alldeles tillräckligt liten.

/Fä #stillalivenigga

M&M:s

För marsar eller marser och månader.

Jag hade en hurtig månad, och tillsammans med de andra kamelerna enades vi om att också de haft hurtiga månader. Här följer en sammanfattning:

Promenixiliader x2, Σ16,5 km, 2:40 h

El gimnasio x8, Σ8 h

Lenksukka x9 Σ62,9 km, 8:20 h

Yoga x1

Cykelfärder x4 Σ79,2 km, 5:12 h

Kvartersorientering x1 Σ13 km, 1:46 h

Ledighetsdagar x9

Visst är de lediga dagarna många, men de kan förklaras med stressläsningsdagar och en några dagar lång flunsa-rädsla. Jag är nöjd med hur mycket jag trots allt sprungit. I slutet på denna månad, igår och iförrgår rättare sagt, blev jag ändock neddragen på jordens yta igen, och jag insåg att hur bra det där med löpning än utvecklats till under den senaste veckan/veckorna, så gäller det att prioritera i livet (uj), och följande dryga en och en halv månad kommer jag därför oberoende av allt att prioritera ungefär allt annat än den där löpningen. Eller det där bloggandet. Så bli inte rädda om Fysikälskaren en tid syns och hörs mindre av. Hon sitter och prioriterar.

/Fysikälskaren & dagens slogan: allt e helt kaki

Pip-test, snarare säger inte vad-test

Idag hände det så att jag hade min sista gymppa timme i hela gymnasiet. Tack gode gud, den dagen kom äntligen! Ett steg närmare den vita hatten med den svarta kanten.

Men saken är den, det var inte någon sådär mysig gymppatimme med volleyboll och stretching (läs en timme där man kan skryta med hur bra man är), näe verkligen inte.

Saken e sån. När jag på ettan gjorde testet, bar jag nippanappa under 90 procents gränsen och det var ett bra resultat, i allafall tycker jag så, det var något att vara stolt över. Men idag, jaa-a, hur skulle jag kunna uttrycka mig riktigt fint. Det gick inte likadant som för två år sedan. Nehej. Tjugo varv mindre och en hel del tiotal procenter mindre. INTE bra. Måste bara försöka inse vad man måste egentligen göra för att uppnå en nivå av kondition som man kan vara nöjd med. På ettan var jag i skick, ganska super skick. Nu? Nej, verkligen  inte, jag tror att mina månadsöverblickar kan prata för sig. Men hej, jag började mitt nya liv idag. 1h 35 min på gymmet, varav 10 min på crosstrainer, 10 på älskade trappmaskinen (tänk på rumpan som kommer att visa uppsig om tre månader) och tjugo min på cykel. 730 kcal. Inte illa nej. Och tänk er åtminstone 5 gånger i veckan liknande träning.

Och tänk bara vad som kommer att gå upp för trapporna om tre månader för att hämta den vita hatten med den svarta kanten.

Typ detta.

/BB, som nu äntligen håller på att fatta lyfta rumpan från soffan

Ps. Jag köpte nya löpskor idag! And they´re fabulous!

Hulavaton helemikuu

Nu äro jag i rätt godo tid! Här kommer BB:s huisiga februari som en överblick:

• yhteislenksukka in da drumsö
• pude
• da lenkki
• en annan lenkki?
• pude på nytt
• pude en tredje gång?
• jobb, de e ju som att träna?
• räket
• en lenksukka tror jag?
• PENKKIS
• lenkkupenkku?
• o pudehude
• sen var det av till da stallbacka
• gång
• slalom
• flata ensam i en skog full med faror såsom möjliga äkliga andra varelser
• tror ni jag gjorde något mer? HÖHÖ, knappast.

Detta hittar man när man googlar "huisigt"

Hälsningar: Häshtäg huisiga BeBe

Veebruar

Än en månad har vi bakom oss. Rolig har den varit, men träningens gränsvärde går dessvärre mot noll. Med två och en halv månad kvar till halvmaraton är det dags att börja bli litet desperat.

Länkar x3, sammanlagt 19,7 km, 2:43 h
Gym x5 (med chin-projektet påbörjat)
Konditionscykelpass x2, sammanlagt 1:15 h
Promenad x4, sammanlagt 4:20 h (varav en var ett försök till skidlänk)
Slalom x1
Lediga dagar x13 (varav dock på grund av flunsa)

Alldeles ärligt talat så hade jag väntat mig ännu dystrare siffror, men här kan vi ju se att under 50% av månadens dagar var helt och hållet lediga.

Om februari var det färdigt i gemene mans vetskap att idrottandet kommer att bli inklämt på något litet hörn, eftersom så mycket andra spännande saker var på gång. Mars kommer dock inte att innehålla just något mer spännande än läsning och skrivningar, och med ett gott planerande och en god hälsa kan mars-månad därför komma att bli en riktigt god träningsmånad!

/Fysikälskaren

P=ΔW/Δt=Fv=UI

Idag har varit en effektiv dag. Biblioteket öppnade klockan 8:30, och det var meningen att jag skulle finnas där, då. På grund av ett 20 minuter långt näsblod blev mitt instigande genom bibliotekets snurrande dörr ändå uppskjuten med en halv timme.

Jag studerade flitigt i två och en halv timme. Det satt hårt åt att sitta stilla så länge. Sitta tyst. Koncentrera sig på att hålla ögonen på texten. Hålla fingrarna borta från telefonen.

Sedan åkte vi ett varv till huvudstaden, där gymsällskapet Ostekai hade glömt sin bok om trollkarlar (hehe). Vi åkte tillbaka hit till hemstaden, och så gymmade vi. Det vanliga tionde programmet + Chin Assist-bonusen. Jag hade ju inte gymmat på evigheter (någon vecka) före detta, på grund av vilket musklerna kanske pikulitet hade glömt vad det här med gymmande riktigt går ut på. Och då jag påbörjade det andra varvet av askelkyykkykävelyn kändes det nog som bara den i låren, både fram och på sidorna; bara plötsligt slog det till och drog, bände och böjde i benen så jag knappt kunde stå på stället. Men vi kämpade oss igenom hela programmet med samma vikter som för någon vecka sedan; vi var superduperduktiga! Vi belönade oss med mumsiga sallader.

Och dessutom räknade vi ytterligare några fysikuppgifter på två timmar till sedan. Slå det om ni kan, ni. Samtidigt inser vi att detta är hur vardagen kommer att se ut ända tills 20.5.

En icke-tävling: vem hittar felet först?

/Fysikälskaren

Cheat Day

- Något riktigt tillåtet!

/Alla kameler på olika håll av huvudstadsregionen

Hundra dagar och en tävling

Idag är det hundra dagar kvar tills det är vår tur att springa loppet som är vårt mål.

En bild vid den exakta tidpunkten kunde inte fås till stånd pga. inlåsning i gymnastiksalen.

Tävlingen lyder: Vad eller vem döljer sig i den nedre, censurerade delen av bilden? Svar tages emot via kontaktformuläret i den högra kanten, vinnaren tages kontakt med via det medium vi finner lämpligt, och det rätta svaret publiceras på denna blogg om hundra dagar! 

Huvudpriset i tävlingen är en länk i sällskap av bloggens uppehållare, även kända som de tre kamelerna, på något håll av huvudstadsregionen. 

På finska skulle vi önska er arpaonnea, men eftersom detta är en totalt svenskspråkig blogg nöjer vi oss med att konstatera: lycka till!

/Fysikälskaren samt de om tävlingen omedvetna övriga kamelerna på distans

Första månaden på nittonde året

Dags för månadsuppdatering hej!

Lediga dagar x10, varav hälften i kombination med CERN-resan

Gym x7, sammanlagt ung. 7 h

Länkar x6, sammanlagt 36,25 km, 4:42 h, varav den märkvärdigaste torde vara morgonlänken på Genève-sjöns strandlinje

Kvartersorientering x2, 12 km och 2:37 h

Abigymnastik x4, innehållandes innefotboll, redskapsgymnastik, handboll och badminton

Badminton x1

Vattenlöpning x1

Sådant denna månad, och även om jag inte riktigt kom upp till min målsättning varken i mängden länkar eller i gymmandet så är jag riktigt nöjd. Nästa månad kommer att innehålla en massa spännande saker som möjligtvis äter upp av träningstiden, men fortfarande så vore det ju riktigt ändamålsenligt att skrapa ihop två länkar i veckan liksom också två gympass - sist och slutligen inte ett allt för svåruppnåeligt mål!

53. av 65...

/Fysikälskaren i väntan på allt (fysikrelaterat och inte fysikrelaterat) som februari kommer att hämta med sig!

Det lider mot sitt slut

Så är det att allt gott har ett slut, och faktum ät att kamelerna i skrivande stund har endast 14 officiella skoldagar kvar. Vilket också innebär att bara en lektion i abigymnastik återstår (vilken FÄ dessutom på grund av ogjorda RE2-prov-relaterade hinder planerar att skolka).

Två abijumppor har ändå förflutit sedan ni senast hört något av den goda Fysikälskaren. Igår stod handboll på schemat, och det var ju nog en ruljans av sådan kaliber att FÄ definitivt måste omdefiniera sin attityd mot handboll; där jag tidigare tyckt handboll vara en tråkig gren där två lag hela spelet igenom springer fram och tillbaka från den ena ändan till den andra visade sig grenen nu vara kapabel till både hård fart och fina passningsmönster. Detta kan också ha berott på att den totala mängden spelare på planen var sju, vilket ju medförde att samtliga spelare alla blev tvungna att röra på sig lite effektivare.

Och som de stackars deltamusklerna kändes av idag. Ajaj, ojoj. Rum för klagomål fanns ändå icke, eftersom badminton-racketarna väntade oss hurtiga abiturienter i gymnastiksalen. Det blev ett ytterst flegmatiskt och fnittrigt och oregelrätt badminton-spel på 4-manhand i ungefär en timme, och om inte annat så fick i alla fall magmusklerna en liten aktivering. Mysteriet som förblir är varför lärarinnan tyckte gymnasticerade aktivt...

Här en fin illustration hittad i internätets fascinerande värld.

På återseende, auf wiedersehen /Fysikälskaren

Kunnes äänimerkki soi...

Vi vaknade så tidigt,

helt kukonlaulun aikaan.

Vi skulle spela racket, 

vi skulle träffas hela schakket.

Vissa kom i tid, 

FÄ hjälpte gamling.

Skjortfärgerna de matchade,

byxorna likaså.

Spelet var roligt,

men inte alls horigt.

Grannarna var för gamla, 

och snyggingar såg vi ej.

Tre fjäderbollar vi förtärde, 

de flög alldeles tassigt till sist.

Tröghetsmomentet hade ökat, 

luftmotståndet saktade farten.

Nään sut viel siin kun ollaan ruttusii, 

willst du mit mir Drogen nehmen.

Vi spelade och hackade, 

och kämpade till det bittra slutet.

Spelet var smutsigt, 

det var blodigt och tårfyllt.

Övertid kom vi att arbeta, 

i bastun var vi ensamma.

Vi tvättade håren, 

vi bastade. 

Vi såg ingenting, 

förbländade av morgonträningens lycka.

Fönen föll isär, 

från kranen kom ej vatten kallt.

Till sist vi kom iväg, 

racketens skaft guppande från väskan.

Vi halvsprang till kiosken, 

vi hade en lång dag.

Mat var det inte tal om, 

för många blev det droppen som fick bägaren att rinna över.

Nu sitter vi här, 

vi hoppas på mat.

Bussen till Otnäs går om tre timmar blott, 

det ska bli en fredagskväll så flott!

/Fysikälskaren som retoriska medel-ansvarig & Stenklängaren som försökshamster & Bakisen som hårdesigner

Lördagsunderhållning

Lördagskvällen till ära skall ni alla få njuta av FÄ:s fenomenala videoredigeringskunskaper, i takt med ett bordsfotbollsspel. Så kult!

/FÄ

(Jag är väl medveten om att ett mål blev utanför räkningen...)

Decembersaldo

Ny månad, nytt år. Eftersom jag ju är av den gnälligare sorten så vill jag påminna om att största delen av också mitt december gick åt i sjukstugan (en sjukstuga av den lite ledigare sorten dock), och det är ju nog en tillräcklig förklaring till den hujsiga mängden promenader (och lediga dagar). 

Lediga dagar: x16, huhhuh

Promenader: x6, 5 h 52 min, 30,4 km

Stavpromenader: x1, 1 h 40 min, 9,0 km

Abijumppa-timmar: x1, volleyboll

Gym: x4

"Spinning": x1, 1 h

Skidning (klassiskt): x1, 59 min, 7,0 km

Länk: x1, 35 min, 4,5 km

Bildkapning från min sida på gyummet, där den gången som jag glömde nyckeln inte är medräknad.

Denna månad planerar jag att ha minst ett gympass i veckan, över en länk i veckan, hoppeligen fler skidpass, och dessutom ännu större mångsidighet. Lånandes min PT:s ord så kan man ju säga att mångsidighet alltid är eftersträvansvärt, och ett mål man kan ha för året är att prova till exempel 20 olika idrottsgrenar under hela året.

Hurtburtkurtspurt på er alla!

/Fysikälskaren

Spelet som man likväl blir svettig av

Också genom att bara sitta på sin av julmat isolerade rumpa kan man bli svettig och höja sitt blodtryck lite grann!

Och ett svar på varför jag gång på gång låter mig luras till ytterligare en match även om jag är något av både världens sämsta spelare och världens sämsta förlorare har jag inte hittat.

/Fysikälskaren som trots sina fysikkunskaper och Maol i handen inte har vunnit en enda match

Uppstått har FÄ hurra, hurra!

Idag var jag på gymmet! På gymmet! Och tränade!

No jo, det var nämligen så att papsen skulle köra en liten sväng åt Kyrkslätt-hållet, och jag passade på att anmäla mig som frivillig chaufför, och fick således på samma gång en möjlighet att besöka gymmet som finns i Kyrkslätt. En gång har jag varit där förr, men då bara steg jag in genom dörren, tog av mig skorna, satte på mig skorna och gick ut igen (ungefär).

Efter att ha huliganat mig förbi alla stop-märken och rondeller som finns i Kyrkslätt började mitt gymmande sedan så bra att jag märkte att nyckeln ju faktiskt blivit hemma. Mycket passligt så råkade en av gymmets PT:s gå förbi i just den stunden, och han var vänlig nog att släppa in mig. 

Sedan gymmade jag! Enligt samma program som visat sig här också tidigare; enda skillnaden var att jag bytte ut löpandet mot cyklande, och att jag sänkte vikterna med ett kilo här och tio kilo där. Men det var riktigt kul! I testningssyfte hade jag också pulsmätaren på mig, och under det en timmes pass som jag gymmade mig igenom så låg medelpulsen på 138 och maxpulsen på 184 - helt okej. Visst märkte jag ju av att både armar och ben har mjukats upp lite under fem veckor, och att pulsen stiger långsamt och sjunker ännu långsammare, men nog ska det bli bra nog! Fysikälskaren har motivationen på topp!

Julgubben råkade också ha vägarna förbi, och eftersom jag har varit ett snällt barn så fick jag en julklapp av honom också. 

Se bara vad jag fick!

/Den faktiskt återupplivade Fysikälskaren

En traumatiserad ex-fotbollares memoarer

Ganska exakt ett halvt år har nu förflutit sedan jag lade av. När jag ser mig omkring i mitt rum ser jag ändå en hel del som vittnar om det soliga förflutna. På en vägg hänger alla fotbollsrelaterade medaljer jag någonsin fått, varav vissa påminner om några av de bästa minnena jag har och andra påminner om tårar som brände upp till ytan i samma stund som domaren blåste av den sista visslingen. På en annan vägg ser jag sju olika foton på mig och något av lagena genom åren, och under fotona hänger en hel kaskad av vimplar som jag blivit tilldelad efter lyckade matcher. På en tredje vägg hänger en gammal spelskjorta, på golvet har jag en lurvig grön matta som påminner om det gröna gräset. Om jag öppnar skåpet längst till vänster faller tre par gamla fotbollsskor ut, och inte heller ur klädskåpet har jag ränsat ut alla de plagg som stort signalerar åt omgivningen vart jag hört.

Bara några gånger efter att jag för sista gången tog av mig de svettiga benskydden har jag kommit i en så kallad ordentligt kontakt med en boll. Visst har det känts bra, och visst sitter ju alla kunskaperna i. Visst njuter jag av att trixa omkring med bollen i fötterna, och visst tycker jag fortfarande att det doftar gott när man stiger in i fotbollshallen.

Minuterna som jag har sett på när någon annan spelar (och då räknas inte 4-åringarna i fotbollsskolan) är dock ännu färre än de under vilka jag sparkat boll själv. Där går gränsen. I veckan skrev jag en essä om varför sport är underhållande, och en av orsakerna jag lyfte fram är att vi gillar att se på toppidrott därför att toppidrottarna klarat av det vi inte själv gjort - de fortsatte träna då de flesta av oss slutade. Och för mig är det såret fortfarande för färskt; efter sex månader känns det fortfarande vemodigt att bara se till exempel en Champions League-match.

Och det är därför jag sitter i mitt rum och är lite glad över att jag för tillfället är såpass hörselnedsatt i vänstra örat att jag inte kan höra vad Zlatan och alla hans kamrater talar om i TV:n. Till och med mamsen som till exempel kan fråga vad en seinäsyöttö är för något sitter nu som fastklistrad och är imponerad över den långa jappen från Rosengård, medan jag som för ett år sedan skulle ha campat framför televisionen redan i en vecka nu undviker all kontakt med vardagsrummet. Så gott jag kan försöker jag undvika alla de känslor som Zlatan-dokumentären skulle väcka. Men kanske någon vacker dag.

Låna aldrig ut kameran åt någon antagandes att det är en självklarhet hur man använder den.

/Fysikälskaren

Tankar vol.2

under abijumppa-timmn igår.

"Nu ska jag visa vad jag går för!"

"Guud va tråkigt"

"Int' sku ja nu orka me dehär"

"Aha, kiva, nu vet alla hu ja ser ut"

"Int' så ja väl tjock ut?"

"Hei! Bara tre fjärdedelar kvar!"

"Ja behöver vatten nu!"

"Hei, Sås o Kopp!"

"Hei, de vår gammeldans chacha!"

"Vitsit va ja va bra på de!"

"De e så länge sen!"

"PAUUUS!"

"Vatten thank god!"

"Bara hälften kvar!"

"I can do it!"

"Okej, snart dör jag!"

"Hei, vi ska tänja!"

"Hoppas mina byxor int' luktar"

"Höhö, FÄ hamnar o röra i mina svettiga strumpor"

"Hoppas dom int' e så äkliga"

Ps. Kom ihåg att spela Googles julspel! Idag är det frisörsalogen á la Julgubben som gäller!

/BB som har en döende vad

Tankar

under abijumppa-timmen igår.

"Oj vad jag önskar att jag vore frisk så jag skulle kunna visa dem hur bra jag är på att hoppa hopprep!"

"Hoppas hon är nöjd nu när jag sitter här och är onödig."

"12 år har jag gått i skolan och så ska hon ge mig min första olovliga frånvaro."

"Vad fan håller hen på med, det var ju triceps-musklerna man skulle träna!"

"Oj vad jag önskar att jag vore frisk så skulle jag visa dem hur fint jag kan hoppa över häckarna jämfota!"

"Dom är ju helt röda i ansiktet, inte kan det nu vara så jobbigt..."

"Jävla sluiba, stig upp!"

"Jag smakade en gång på drakfruktsvitaminvatten och det var det äckligaste jag någonsin druckigt."

"Hej den här sången dansade vi till för åtta månader sedan!"

"Är det verkligen åtta månader sedan, känns som typ två!"

"Gud vad det här golvet är hårt då."

"Det ser helt annorlunda ut då salen är fylld av bord..."

"Oj vad jag väntar på att jag blir frisk och den gången då vi spelar fotboll kommer, och sedan har vi ju ännu rese-möte efter det!"

"Jumppa lite snabbare nu, jag fryser om tårna."

"Ska akkun ta slut nu också?"

"Måste jag verkligen röra Bakbloggarens svettiga fötter?"

/Fysikälskaren