6 veckor

Under en dag fylld av miljöekologi och taxonomi och lika mycket efter en dag fylld av ett födointag lika stort som det vanliga födointaget under en tre gånger så lång tid passade det sig så lämpligt så med en lite dryg timme lång länk.

En liten besvikelsevåg sköljde över mig då jag stannat klockan och plockat fram trackern för att märka att länken inte riktigt nådde upp till jämna 10 km, då jag ju nämligen trodde mig ha lyckats pressa ner 10 km-tiden till under 70 minuter. Så gick det nu inte denna gång, men huvudsaken var väl att det kändes relativt trevligt även på toppen av detta påskäggsberg som även BB nämnde. 

Sex veckor kvar till D-day!

/Fysikälskaren

Hälsningar från berget av påskägg

Nu om aldrig är det perfekta tiden att anmäla sig till ett lopp. När man tänker på mängden chokladägg som man trängt ner för halsen så måste man ju sporta av dem, eller beror ju på hur man är lägd om man gillar stickor eller bollar.

Ännu hinner man!

/BB som redan nu jämrar sig över mängden choklad som åkt ner för halsen

"Cykla så får du flashiga vader" - högstadielärare

Nej inte hade jag tänkt mig att några spurter skulle medföra en träningsvärk av den grad som de gåriga gjorde. Så långt gick det att jag fick krydda min harmoniska färskgröt-innehållande morgon med ett litet tänjningspass, innan jag trampade iväg på dagens strapatser. Färskgröten är annars ett påhitt som kom med i min värld i och med det här nya hälsosamma livet; i något skede kan jag ju tänka mig att dela med mig av receptet här också!

Det är så att den 25 mars 2015 är/var den internationella våffeldagen. Denna firade kamelerna (i sällskap av några andra) i BB:s hoods, där vi åt våfflor för kung och fosterland. Vad gäller det nya hälsosamma livet inser jag att de andra våffelfirarna kastade tvivlande blickar åt hållet där FÄ satt och mumsade i sig våffla efter våffla med både grädde och tjinuskisås, men rent kalorimässigt befinner jag mig nog (såvida mina matematikkunskaper går att lita på vem annan hoppas på låga poänggränser i mattan) på den soliga sidan. Detta är dock en siffra och ett faktum som ju nog inte i sig säger så att säga ett piss om hälsosamheten i vad man äter, men hej enligt alla konstens regler så njöt jag av varje munsbit!

Dagens träning kom sedan i samband med att jag på sätt eller annat var tvungen att ta mig ända bort dit till BB:s hoods. Eftersom jag är en fattig studerande med varken pengar eller tid på busskortet och allt annat än pengar i plånboken så blev det att ta till cykeln: dagens saldo är 36 km, 2:30 h. Nog känns det i benen.

Den första halvan. Bilden ska visa upp det vintriga vädret jag överraskades med halvvägs.

Just nu känner jag därför att imorgon får bli en litet lugnare dag. En promenad kanske, om vädergudarna är på gott humör. Men häng med till fredagen, för då ska Fysikälskaren (om allt går bra) vara med om en träning av det slag som inte många människor i världen någonsin hade kunnat drömma om att hitta henne på!

/Fysikälskaren

Tussilago farfara

Några grejer var färdigt inprickade i kalendern för idag.

En skön sovmorgon, ett lugnt morgonmål, slöande i soffan medan televisionen spelar upp bantningsprogram efter bröllopsprogram efter massiva kakprogram. 

Städning av rummet, där golvytan alldeles på riktigt inte mer går att se. Så långt kommen är jag nu att sportkläderna i stort sätt är ordnade tillbaka i skåpet, och att skrivbordsytan är ordnad. Ofantliga mängder gamla provpapper har jag kastat bort, och ännu fler har jag placerat in i sina samtliga mappar.

Ansökandet om en studieplats för nästa år, för det gäller ju att greppa realiteterna här: vi håller på att bli vuxna. Nu har jag då fyllt i en blankett som för tillfället känns som den mest avgörande blanketten i mitt liv, men jag inser ju också att det endast är frågan om en studieplats. Riktigt på riktigt. Samtidigt är jag fast inställd på att de resterande dagarna denna vecka endast vila sinnet, så att jag sedan med start nästa måndag i två månader framåt ska kunna koncentrera mig på endast mitt drömyrke och min drömutbildning, och vägen till att bli antagen. 

Vidare hade jag också tänkt mig att en länk skulle göra susen, men jag vågade mig faktiskt inte på den eftersom jag igår kväll hade en onthet i halsen som otrevligt nog strålade upp i öronen, och dessutom muskelvärk i benen även om jag som känt inte gjort något som kan klassas som ansträngande sedan måndag. Risken finns att åtminstone de andningsväg-relaterade krämporna endast beror på den monstruösa mängden vägdamm här nära huvudstadsregionens periferi, men eftersom risken alltid finns att det är någon sorts virus tog jag det säkra för det osäkra och gick på en en timme lång promenad istället. Skönt var det också - blå himmel, solglasögon, kvittrande fåglar, endast en huppare som klädesplagg. 

Dessutom började jag, i likhet med vad jag även informerade medkamelerna om, ett nytt hälsosamt liv idag. Nytt och liv är relativa begrepp, och en hälsosammare period kunde man väl också tala om. Till min förskräckelse hann mitt kostintag under studentexamensläsningen utvecklas till något av en katastrof, och därför har jag nu laddat ner en matdagboksapp, som hoppeligen ska kunna motivera mig att skippa de allra ohälsosammaste mellanmålen. Vi får se hur det går!

Avokado är kiva, avokado är bra.

PS. Idag tog jag fram smoothie-flaskan som levt i väskan sedan måndagen. Som den långa biologen jag vid sidan om att vara lång fysiker också är kunde jag konstatera att flaskan varit sluten och att det därmed i dess innanmäte bildats något man kan kalla ytterst anaeroba förhållanden. Ett uppfriskande psssccht-läte hördes när jag skruvade upp det lätt fastklibbade locket, och en frän alkohol-aktig doft spred sig runtom mig. Det som fanns kvar av smoothien hade fått en fast och färggrannt lurvig konsistens, och som slutsats kan jag konstatera: diska gärna smoothie-flaskorna redan samma kväll.

/FÄ

Solen skiner och jag orkar inte cykla

För att de nu råka hända att solen sken och det råka också hända att en viss sort av bok och en räkneapparat skulle lämnas in för kontroll, bestämde jag mig igår för att hoppa upp på cykeln och cykla till skolan. Oj du milde. Knappa 10 km till skolan och 8,5 km till gymmet. Oj du milde. Rumpan grät och låren stämmde in som kör. Var det seriöst såhär jobbigt att cykla förra säsongen också? Eller kan jag skylla på tajta byxorna jag hade på mig? Eller är mina ben bara utan nån sårt av muskler?

Anyways, på gymmet var det leg day som stod på agendan. Oj du milde, ni kan gissa hur det gick. Låren grät högt och dubbelt som stora vikter måste användas en vanligt. Okej, inte dubbelt imndre, typ 5 kg mindre. Men helt ok tänkt där. Trappmaskinen var inte heller något som kunde undvikas. Tappra tio minuter spenderades på den och vi överlevde. Vi as in jag och mina muskler, ikr jag är cool som fan.

/BB hälsar med icke sjuka soliga ben

Två och en halv munkar senare

Dagen påbörjades som vanligt på bibbslan, där dagens schema var effektivitet, i bemärkelsen av lär dig två fördjupade kurser på två timmar. Sedan bar det av till gymmet. Så långt bra.

Visst kändes den relativt långa länkisen i benen; speciellt vaderna meddelade mig om sin existens med jämna mellanrum, men annars så orkade jag ju nog som vanligt. I chin assisten blev det två repetitioner med 18 kg (dock med paus mellan dem), och jag ser med iver fram emot kanske en två-tre gånger framåt då det blir dags för 13,5 kg. Jag medger en liten lathet där det gäller nedvarvningen, där vi valde cyklarna istället för löpmattorna. Så långt bra.

På grund av en väldigt strikt budget av studerande-slag har jag tagit som vana att tillreda min lunch färdigt hemma föregående kväll. Sallad är enkelt och bra, sallad är därför vad det oftast brukar bli. Fortfarande allt bra.

Så gick vi för att köpa oss varsitt kaffe. Det fanns inga smörbullar, varvid mitt samvete och vågen tackade bagarinnan för att hon låtit bli att baka några smörbullar idag - bättre så egentligen. Sedan smällde det, då hon visade oss erbjudandet på fem munkar för 2,50. Vilket ju brukar vara priset för en enskild munk! Vi kunde ju helt enkelt inte bara låta bli! Därmed har jag nu smällt i mig två och en halv munkar idag, och det är nog inte alls bra nu längre. Kan inte minnas när jag senast skulle ha lidit av en morkkis av dylik grad, och vågen, den tackar ju inte heller.

Dessutom är jag inte ett dugg intresserad av att studera matematik heller; det verkar ju ändå nästan som att L:n vägrar ramla in oberoende av om man studerat eller inte.

/Fysikälskaren

DOMS

Jag har ont i framlåren. Hujsigt ont i framlåren. Endast i framlåren.

Ibland tänker jag med värme på de år då vi vintertid hade en slags innegymnastik-fysikträning med laget, fysikträning som alltid kändes som rena rama döden. Först under träningen, då de sista minuterna inte sällan spenderades med tidvis svartnande framför ögonen, och sedan nästa dag, som alltid gick ut på att framlåren var sjuka som aldrig förr. Nästan den nivån av ont i musklerna ligger jag på nu.

En sista mening för er att tolka hur ni tycker: att gå ned för trapporna. 

/Fysikälskaren

Finsk litteraturhistoria

Sampo ei puuttunut sanoja eikä Louhi luottehia:



vanheni sanoihin sampo, katoi Louhi luottehisin,



virsihin Vipunen kuoli, Lemminkäinen leikkilöihin.


Slalombacken var vad som kallade oss igår, slalombacken i Valkeakoski nämligen. Ungefär som Tavastlands motsvarighet till Granibacken. Snäppet billigare dock, tro det eller ej.

Vi överraskade oss själva med att orka flänga upp och ned för backen i tre hela timmar. Upp, upp, upp med hissen och susandes dusandes neråt, med hujsiga farter och rysliga hopp. 


En riktigt giltig orsak till att vi orkade underhålla oss själva på tidigare nämnda håll av Valkeakoski under en såpass lång tid var den nästan anonyma pojkspolingen som Fysikälskaren bildligt talat föll för (i verkligheten var Fysikälskaren den enda som inte föll en enda gång), tyvärr slutade den passionsfyllda romansen i tårar, då Sampo svarade på den avgörande frågan efter en alltför lång tystnad. 








Sedan åkte vi till Hesburger.


Senare fortsatte kvällen blodigt, svettigt och tårigt, då Monopoly, Menolippu och Zak Pak! testade vår vänskap.


Idag skall FÄ och BB ut och skida, medan SK skjutsar dem till Iittalas skog. Hurrrtigt!


/Kuningas & Kulkuri & Keittiöorja

Vi lever ännu!

Det har nog inte varit någon vecka att hänga i julgran där det gäller det där med tränandet. Istället hade vi en alldeles otroligt bra dag i torsdags, en alldeles otroligt bra kväll i torsdags, en alldeles otroligt bra natt mellan torsdag och fredag och en fortfarande bra dag ännu i fredags. Tycker åtminstone en tredjedel av kamelerna.

Nu, när sömnen torde vara relativt bra fasttagen, huvudet har slutat gunga och öronen slutat sjunga borde det vara ett ypperligt tillfälle att ta upp vägen mot HCR igen, men här sitter jag och andas tungt genom munnen plockandes i mig piller efter piller. Vi får hoppas att pillren hjälper, för imorgon bär det av mot Egentliga Tavastland, vare sig kroppen känner för det eller inte!

/Fysikälskaren

Kompensering

Som den dåligs cheataren jag är nås jag alltid, varenda en gång, av en grym morkkis efter att ha ätit lika kaloririka lass av mat som i det förra inlägget. Äckelätandet ska kompenseras och det genast.

För måndagens del var en länk planerad, men det satt hårt åt. Så hårt, att efter att jag kommit hem och suttit och stirrat in i datorskärmen en stund så var det bara någon millimeter ifrån att jag inte skulla ha gjort något i träningsväg alls idag. Men jag rustade upp mig; det blev 30 min konditionscykling med medelpuls 147 och maxpuls 168 - den senare under den fem minuter långa slutspurten med både större motstånd och högre frekvens.

En av hela filmhistoriens absoluta höjdare!

Jag fortsatte dessutom kvällen med att inviga blendern som jag fick i tidig födelsedaspresent; en äckligt hälsosam grön smoothie med sallad - kan ni tänka er, sallad - i. Imorgon innebär sedan för Fysikälskarens del en hörf i engelska (wat a jouk!) och en gymrunda med tidigare nämnda A!

/Fysikälskaren

Lediga måndagar

Idag vaknade Fysikälskaren till den första lediga måndagen i en rad av tre stycken. Värt att notera: den fjärde måndagen kommer inte att vara ledig men desto bättre!

Och oj vad man hinner med under dessa lediga vardagar då huset står tomt! Lugnt morgonmål i sällskap av HBL, avbockning av Kjell Westös senaste verk på att läsa-listan, tömning av diskmaskin, nästan slutföring av sannolikhetskursen. Och klockan visade inte ens 14 när jag rustade ut mig på en länk i snöyran!

En 5,7 km blev det, på tiden 41:46 min, med medelpulsen 171 och maxpulsen 187. Hela tiden föll den blöta snön ner på mig, och allt för ofta blev jag tvungen att torka det smultna snövattnet ur ögonen, så att inte linserna skulle ramla ur. Trots det var överlagskänslan under länken riktigt bra, innehållande några lite jobbigare metrar förstås, men också flera riktigt sköna. 

Enligt sportstrackern hade jag det väldigt svårt med att hållas på gångbanor, och gjorde små krokar så väl in i skogen som ut i sjön. På grund av detta är siffrorna ovan inte de fullständigt rätta, men riktgivande i alla fall. Några knapptryckningar på den kära Texas säger mig att medelhastigheten i verkligheten låg på 7:20 min/km, ungefär. 

Sådant idag, innan dagen kommer att fortsättas med läsning inför religionsprovet som borde ha avklarats för fast hur länge sedan samt förberedelse inför textkompetensen som ligger närmare än någonsin!

/Fysikälskar'n

Drippdropp

Idag var en dramatikens dag! Fysikälskaren, i sällskap av Stenklängaren, hade idag sin sista fysiktimme! Som vi kommer att sakna dem.

Efter att ha bävat för den stunden, stunden då vi tar stegen ut ur fysikklassen och därmed lämnar den sista fysiklektionen bakom oss, packade vi äntligen ihop våra saker, släckte lamporna och slängde fast dörren. Och tog oss till Sanomatalo, ty vår mening var att rädda livet på en stackare eller två i behov av blod!

Stenklängaren klarade tyvärr inte av duglighetstestet, men Fysikälskaren gjorde det - galant. Således fick Fysikälskaren också en vägande orsak till att behålla även denna fredag ledig från idrottsrelaterade aktiviteter - för att imorgon fortsätta sin träning med förnyade krafter!

Vad sker om bildens kroppar läggs i en 3,0 % NaCl-lösning?

/Fysikälskaren

Asfaltmaskinen och jag

Voj kära nån, det säger jag bara. Jag agerade chaufför idag, och blev tvungen att sitta stilla i bilen och vänta på den omkringkörda medan han skötte sina ärenden. Och då slog det ner så att säga.

Vilken värk! Från lår till tåspets! Och inte den vanliga sköna brännande DOMS-muskelvärken, utan en riktigt envis en som känns enda in i ben och märg! Just precis exakt som de växtvärkar man kunde lida av i den vilda barndomen efter att ha lekt kyrkråtta på gården hela dagen, fast sju gånger värre! Rädda mig!

Imorgon blir det vilodag, och kanske rentav tänjningsdag. Imorgon borde definitivt vara tänjningsdag. Mängden mjölksyra här, mängden mjölksyra.

/Fysikälskaren (som till sin förfäran inte klarade induktionsuppgifterna!)

Doris, Doris

Idag har jag 

a) suttit mig igenom en halv matta-preli, och förbarmat mig själv över att ha glömt skriva det där ena kravet i den där ena uppgiften

b) gymmat. Det var definitivt tyngre än på måndagen, men sista rutistuksen nu före den lediga dagen imorgon, tänkte jag, och rutista för kung och fosterland, så att säga

c) tillrett en sådan där sliskigt god sallad, med pesto och allt

Idag ska jag dessutom

d) baka kex

e) läsa om induktion och lära mig alla femtioelva högerhandsregler

f) leka fotbollsskola

Vad har ni gjort då?

/Fysikälskaren

Det lider mot sitt slut

Så är det att allt gott har ett slut, och faktum ät att kamelerna i skrivande stund har endast 14 officiella skoldagar kvar. Vilket också innebär att bara en lektion i abigymnastik återstår (vilken FÄ dessutom på grund av ogjorda RE2-prov-relaterade hinder planerar att skolka).

Två abijumppor har ändå förflutit sedan ni senast hört något av den goda Fysikälskaren. Igår stod handboll på schemat, och det var ju nog en ruljans av sådan kaliber att FÄ definitivt måste omdefiniera sin attityd mot handboll; där jag tidigare tyckt handboll vara en tråkig gren där två lag hela spelet igenom springer fram och tillbaka från den ena ändan till den andra visade sig grenen nu vara kapabel till både hård fart och fina passningsmönster. Detta kan också ha berott på att den totala mängden spelare på planen var sju, vilket ju medförde att samtliga spelare alla blev tvungna att röra på sig lite effektivare.

Och som de stackars deltamusklerna kändes av idag. Ajaj, ojoj. Rum för klagomål fanns ändå icke, eftersom badminton-racketarna väntade oss hurtiga abiturienter i gymnastiksalen. Det blev ett ytterst flegmatiskt och fnittrigt och oregelrätt badminton-spel på 4-manhand i ungefär en timme, och om inte annat så fick i alla fall magmusklerna en liten aktivering. Mysteriet som förblir är varför lärarinnan tyckte gymnasticerade aktivt...

Här en fin illustration hittad i internätets fascinerande värld.

På återseende, auf wiedersehen /Fysikälskaren

Some motivation required

Hej igen!

Det finns något jag vill berätta er: jag har börjat träna ordentligt igen! Förra gången jag hade ett träningsprogram var på sommaren. Huj med mig. Men här är mina ursäkter för detta:

• på sommaren klättrade jag utomhus
• som följd av klättringen, gitarr spelandet och skrivningarna utvecklades belastningsskador i mina handleder
• skolstress under hösten
• då jag slapp undan skolstressen blev jag genast sjuk
• på julen kallade Österbotten på mig
• stress

Men nu har jag förbättrat mig! Jag börjar med en s.k. "perusvoima" period och såhär har jag planerat min första vecka back in business:

måndag - en lugn promenad, 2.6 km på 28 min
tisdag - gym och klättring
onsdag - paus
torsdag - länk
fredag - gym och klättring
lördag - lugn promenad(?)
söndag - gym, klättring och länk(?)

höhö, känner mig träffad

den finns som t-shirt!

/Stenklängaren 

Kunnes äänimerkki soi...

Vi vaknade så tidigt,

helt kukonlaulun aikaan.

Vi skulle spela racket, 

vi skulle träffas hela schakket.

Vissa kom i tid, 

FÄ hjälpte gamling.

Skjortfärgerna de matchade,

byxorna likaså.

Spelet var roligt,

men inte alls horigt.

Grannarna var för gamla, 

och snyggingar såg vi ej.

Tre fjäderbollar vi förtärde, 

de flög alldeles tassigt till sist.

Tröghetsmomentet hade ökat, 

luftmotståndet saktade farten.

Nään sut viel siin kun ollaan ruttusii, 

willst du mit mir Drogen nehmen.

Vi spelade och hackade, 

och kämpade till det bittra slutet.

Spelet var smutsigt, 

det var blodigt och tårfyllt.

Övertid kom vi att arbeta, 

i bastun var vi ensamma.

Vi tvättade håren, 

vi bastade. 

Vi såg ingenting, 

förbländade av morgonträningens lycka.

Fönen föll isär, 

från kranen kom ej vatten kallt.

Till sist vi kom iväg, 

racketens skaft guppande från väskan.

Vi halvsprang till kiosken, 

vi hade en lång dag.

Mat var det inte tal om, 

för många blev det droppen som fick bägaren att rinna över.

Nu sitter vi här, 

vi hoppas på mat.

Bussen till Otnäs går om tre timmar blott, 

det ska bli en fredagskväll så flott!

/Fysikälskaren som retoriska medel-ansvarig & Stenklängaren som försökshamster & Bakisen som hårdesigner

Om några barndomsidoler

Så här sjöng (eller sjunger) Sås o Kopp:

Så kan det gå ibland *tytytyy*

Så kan det gå ibland *tytytyy*

Vem kan väl veta var man ska leta

ensam på egen hand?

Och de orden symboliserar ganska bra FÄ:s intensiva onsdagkväll, då August och Augusta firar namnsdag. I form av en liten historia var det nämligen så här det gick till då FÄ:s planerade lediga dag blev svettig och blodtryckshöjande ändå:

FÄ har alltid varit en ytterst organiserad tös, med tidtabeller i kalendern och post it-lappar på väggen. FÄ bor i ett till det yttre råddigt rum, men hon vet precis var hon har vilka saker. Eftersom FÄ om några dygn ska åka iväg till världen som finns bara nästan innanför Schengen-området så började hon idag, i god tid, att leta fram diverse olika nödvändigheter, skriva packlista, springa efter den snärtiga trolleyn från förrådet och så vidare. 

Då small det. FÄ kunde inte på något vänster hitta sitt pass! FÄ letade och letade, Whatsappade i panik åt en mängd vänner som förstås inte visste var passet fanns de heller, googlade fram polisens sidor och tog reda på hur mycket ett express pass kostar och hur länge det tar att få, stod mitt i sitt rum och var förtvivlad över att detta för hennes del kunde utgöra slutet på resan som hon väntat på i två år. 

FÄ tömde hela skrivbordsytan, men passet syntes inte till. FÄ tömde alla fem skrivbordslådor och den lilla byrån, men passet syntes inte till. FÄ kollade igenom flytta-hemifrån-högen, men passet syntes inte till. Lika lite som det syntes till i garantikvitton för elektroniska apparater-lådan, gamla skattekort och lönekvitton-högen, träningsväskan, mammas träningsväska eller lådan där potentiella födelsedagskort förvaras. Inte fanns det varken under skrivbordet, bokhyllan eller sängen. I kameraväskans yttre fack kom FÄ så nära som till en gammal flygbiljett, vilket inte i stunden kunde få FÄ att dra på munnen ens en millimeter.

I ett desperat försök, med en klump i halsen, med darrande händer, med en puls på garanterat över 100 slag i minuten drog FÄ med en hand ner innehållet i hyllan som var helgad åt gamla skolböcker. Tre gamla matematikhäften, en religionsbok, ett uppslagsverk, ett fysikhäfte och en hel del provpapper ramlade ner. Men inget pass. Ett och ett tog FÄ i häftenas ryggar och skakade om dem som man gör då man letar efter bortglömda sedlar i biblioteksböcker. Och passet trillade ut! Precis så som FÄ hade tänkt sig det, med en flygbiljett klumpigt vikt mellan pärmen, MSFysikälskaren via MUC till HEL. Det var en så vacker syn att några glädjetårar i all diskretion smög sig ner längs med FÄ:s av utmattning blossande kinder.

Det finns en hel del andra citat av tidigare nämnda duo, vilka kunder fungera som en symbol och sammanfattare till denna lilla anekdot från FÄ:s onsdagskväll. Ett mycket bra alternativ hade varit det där med som man bäddar får man ligga/ som man skänker får man tigga, men må vi nu inte ska avluta denna radiramsa i lite muntrare ord.

Joo joo joo joo

Joo joo joo joooo

/FÄ

Decembersaldo

Ny månad, nytt år. Eftersom jag ju är av den gnälligare sorten så vill jag påminna om att största delen av också mitt december gick åt i sjukstugan (en sjukstuga av den lite ledigare sorten dock), och det är ju nog en tillräcklig förklaring till den hujsiga mängden promenader (och lediga dagar). 

Lediga dagar: x16, huhhuh

Promenader: x6, 5 h 52 min, 30,4 km

Stavpromenader: x1, 1 h 40 min, 9,0 km

Abijumppa-timmar: x1, volleyboll

Gym: x4

"Spinning": x1, 1 h

Skidning (klassiskt): x1, 59 min, 7,0 km

Länk: x1, 35 min, 4,5 km

Bildkapning från min sida på gyummet, där den gången som jag glömde nyckeln inte är medräknad.

Denna månad planerar jag att ha minst ett gympass i veckan, över en länk i veckan, hoppeligen fler skidpass, och dessutom ännu större mångsidighet. Lånandes min PT:s ord så kan man ju säga att mångsidighet alltid är eftersträvansvärt, och ett mål man kan ha för året är att prova till exempel 20 olika idrottsgrenar under hela året.

Hurtburtkurtspurt på er alla!

/Fysikälskaren

Nyårsaftonshurtighet

De två andra kamelerna har övergivit träningens och bloggens värld, verkar det som. Var är de, det är frågan. I de andras frånvaro har den återstående kamelen tagit tillfället i akt och tränat på desto hurtigare. Kom an bara vänner, så får vi se vem som springer hårdast på söndagen.

Gymmet var vad som stod på schemat idag morse, i Kyrkslätt, där allt från golv och väggar till apparater och bosun ännu blänker av sin nyhet. Pulsmätarn blev hemma, eftersom en överraskande morgonsurhet råkade komma över mig (8.30 är trots allt en ganska tidig väckning...). Men väl framme gick allt så bra, så bra, om man bortser från den lilla incidenten att jag slog tån hårt, hårt på just det enda stället av bosun som tån faktiskt har en möjlighet att fastna i, vilket resulterade i att jag en stund måste kräla omkring på golvet hållandes om tåstackarn och flämtandes av smärta.

Tryck här för att komma till bildkällan, och på samma lära dig att "dude" i Afghanistan betyder kameltestiklar.

Ta det lugnt i kväll, kära medentusiaster, och tänk på att det finns två sätt som man kan börja det nya året på: med en av ibuprofein kryddad vilodag, eller med en hurtig långlänksdag.

/Fysikälskaren