Finsk litteraturhistoria

Sampo ei puuttunut sanoja eikä Louhi luottehia:



vanheni sanoihin sampo, katoi Louhi luottehisin,



virsihin Vipunen kuoli, Lemminkäinen leikkilöihin.


Slalombacken var vad som kallade oss igår, slalombacken i Valkeakoski nämligen. Ungefär som Tavastlands motsvarighet till Granibacken. Snäppet billigare dock, tro det eller ej.

Vi överraskade oss själva med att orka flänga upp och ned för backen i tre hela timmar. Upp, upp, upp med hissen och susandes dusandes neråt, med hujsiga farter och rysliga hopp. 


En riktigt giltig orsak till att vi orkade underhålla oss själva på tidigare nämnda håll av Valkeakoski under en såpass lång tid var den nästan anonyma pojkspolingen som Fysikälskaren bildligt talat föll för (i verkligheten var Fysikälskaren den enda som inte föll en enda gång), tyvärr slutade den passionsfyllda romansen i tårar, då Sampo svarade på den avgörande frågan efter en alltför lång tystnad. 








Sedan åkte vi till Hesburger.


Senare fortsatte kvällen blodigt, svettigt och tårigt, då Monopoly, Menolippu och Zak Pak! testade vår vänskap.


Idag skall FÄ och BB ut och skida, medan SK skjutsar dem till Iittalas skog. Hurrrtigt!


/Kuningas & Kulkuri & Keittiöorja

Vi lever ännu part 2

Många av er har säkert undrat: vart måhän har de tre kamelerna tagit vägen?

Ja ni, vi sitter här i ett bakre hörn av Tavastehus, och fryser. Vi blev lovade en vinterboelig stuga, men det är kallt som f a n. Med tillräckligt många lager kläder på oss klarar vi oss ändå.
EDIT: Nu, NU, av alla stunder kommer Bakisbloggaren på att det faktiskt finns batterier (värmeelement) i huset. Nu. Nu.

Flera av oss har haft olyckan att dra över sig någon sorts vårflunsa. Detta har gett upphov till samarbetskrävande nattliga incidenser, som till viss del försämrat sömnkvalitet men till annan del förbättrat gemenskapen. Vi skjuter också fortsättningsvis framåt den lurande skidlänken, i hopp om att undvika alla hjärtmusskelinflamamtioner vi bara kan.

Igår tog vi oss en promenad i en nalleskog. Fysikälskaren led av något av en nälkäkiukku och de andra led med henne. Och gav henne Daim. Och Pepsi Max. Sedan söndrade Bakisbloggaren termosflaskan, och Stenklängaren bara klängde.

Dessutom har vi fått lite tillskott i familjen, Broder Jaacob, eller Weli-Jaacob, har fötts ur det mörka för att komma till oss och lätta upp stämningen lite grann. Han har röda ögon, för de är fyllda av kärlek.

Så småningom, när vi kommer hem ska vi börja ett nytt tema, nämligen veckans selfie. Dessförinnan krävs en identitetsupplysning å vår sida. Våra älskade läsare får gärna ansöka om att få utgöra objekt för veckans selfie.

Vi har dessutom hittat en vinnare i tävlingen som gick av stapeln för några inlägg sedan. Vi fick hela två ordentligt godtagbara svar i tävlingen, varav det ena var av självaste Fysikälskaren. Tack för det vinnande svaret, Julia, vi återkommer om tidpunkt för prisutdelningsceremonin.

Vi har mycket mat.

/Bakisbloggis, Fysikisälskis, Stenisklängis

Drippdropp

Idag var en dramatikens dag! Fysikälskaren, i sällskap av Stenklängaren, hade idag sin sista fysiktimme! Som vi kommer att sakna dem.

Efter att ha bävat för den stunden, stunden då vi tar stegen ut ur fysikklassen och därmed lämnar den sista fysiklektionen bakom oss, packade vi äntligen ihop våra saker, släckte lamporna och slängde fast dörren. Och tog oss till Sanomatalo, ty vår mening var att rädda livet på en stackare eller två i behov av blod!

Stenklängaren klarade tyvärr inte av duglighetstestet, men Fysikälskaren gjorde det - galant. Således fick Fysikälskaren också en vägande orsak till att behålla även denna fredag ledig från idrottsrelaterade aktiviteter - för att imorgon fortsätta sin träning med förnyade krafter!

Vad sker om bildens kroppar läggs i en 3,0 % NaCl-lösning?

/Fysikälskaren

Asfaltmaskinen och jag

Voj kära nån, det säger jag bara. Jag agerade chaufför idag, och blev tvungen att sitta stilla i bilen och vänta på den omkringkörda medan han skötte sina ärenden. Och då slog det ner så att säga.

Vilken värk! Från lår till tåspets! Och inte den vanliga sköna brännande DOMS-muskelvärken, utan en riktigt envis en som känns enda in i ben och märg! Just precis exakt som de växtvärkar man kunde lida av i den vilda barndomen efter att ha lekt kyrkråtta på gården hela dagen, fast sju gånger värre! Rädda mig!

Imorgon blir det vilodag, och kanske rentav tänjningsdag. Imorgon borde definitivt vara tänjningsdag. Mängden mjölksyra här, mängden mjölksyra.

/Fysikälskaren (som till sin förfäran inte klarade induktionsuppgifterna!)

Superfixaren

Jag hittade en bit av min pulsklockas armband. Du milde tänkte jag. Och så hittade jag resten av klockan. Den hade gått av. Och vad gör man då? Jo, man fixar den. Och hur gör man det om man äro BB? Jo, man tar sig till nörmaste tejprulle, helst jesustejp, och börjar fixandet. Riktigt fint blev det, nästan, för finare skulle det ha blivit om jag hittat jesutejpen.

 





/BB aka superfixus

Det där med att sova

Jet lag: ett fysiologiskt tillstånd orsakat av störningar av dygnsrytmen. Sådana störningar kan orsakas av skiftarbete eller resor över tidszoner.

Typiska symptom för jetlag inkluderar:

• Trötthet
• Förvirring och yrsel
• Illamående och orolig mage
• Huvudvärk
• Sömnlöshet
• Heshet
• Muntorrhet
• Irritabilitet
• Irrationalitet

Man talar om olika grader av jetlag i form av antal timmar som dygnsrytmen förskjutits. Förskjutningen definieras som det minsta antal timmar från den verkliga tiden på dygnet till den upplevda tiden på dygnet. Därför är det maximala antalet timmars jetlag man kan uppleva 12. Störningen i dygnsrytm kan också ske i två riktningar; kroppens dygnsrytm kan ligga före det verkliga dygnet, vilket vanligen sker när man reser västerut över tidszoner, eller så kan kroppens dygnsrytm ligga efter det verkliga dygnet, vilket vanligen sker när man reser österut över tidszoner.

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Jetlag 

Har jag Jet lag? Lider jag av det? Jag är inte helt säkert, inte i alla fall ännu. Men en del av mig tror att jag lider av det men en del av mig tycker att det är helt löjligt. Och jag är ju definitivt inte löjlig. Punkt.

Men trött är jag kanske lite och  natten till söndagen fick jag sömn först efter fyra och vaknade två. Och så hände det följande natt också..Men är det Jet lag eller något helt vanligt? Det får vi väl veta under veckan. 

/Bakisen som lider av konstig dygnsrytm 

BB goes America vol 2

Stort, stort, stort. Det ar ett ord som beskriver Amerika mer an val. Stora portioner, enorma butiker och helt obegripligt mycke manniskor.

Haromdagen tog vi oss till Universal studios nojespark. Universal studios och Island of adventure var de tva parkena vi besokte. Riktigt amerikanskt maste jag bara saga. Mycket manniskor och langa koer. Som tur bestamde mina foraldrar att vi skulle forgylla besoket med expresspass-biljetter som gav oss tillstand att kila i koerna till maskinerna. Som tur. For vantetiden var ungefar en timma till varje maskin. 4D-filmer och galna bergochdalbanor. Urk.

Och annu har jag inte sluppit och shoppa sportklader med mycket pengar. Fastan jag vantat pa det i veckor. Och trott att vi skulle ha dit vagrant ren igar. Och idag slapp jag ren in i en sadan butik, som var sa full av manniskor att vi bestamde oss att besoka den en annan dag.

Men gods nyheter! Tackvare amerikanska piller har den tredje kamelen nu tillfrisknat och bara resan till sportkladesbutiken blir av, kommer de nya joggingskorna att koras riktigt ordentligt in!

/Bakbloggaren som drommer om splitternya sportklader 

Jullänken som inte blev av

Julafton idag, alla oss konsumenters högsäsong nämligen! Som en tradition brukar jag och far min varje julafton i väder som väder dra ut på en löprunda, alltid samma löprunda främst för att undvika städande och matlagande och gnällande mammor, men i år så blev jag förbjuden att följa med. Usch ja mej säger dom i Madicken.

Men för ett år sedan var jag på länk, och det tog 6 km eller 40 minuter. Sedan på kvällen så ställde kottskrället till med tidernas kalabalik, och det var nog 4000 gånger så ansträngande som alla länkar i världen (som jag sprungit, höhö). I år ställde han till med kalabalik redan igår, så hoppeligen är julafton nu helgat till att äta skinkstackarn och sånt.

Kul jul önskar kamelerna!

/Fysikälskaren (lämnad ensam i Nyland av de övriga kamelerna)

BB goes America

Varan blogg kommer nu och da att andras till en reseblogg, pa grund av att BB tagit sig till andra sidan av Atlanten och vill garna dela med sig om allt det underliga och nya som hon tagit del av.

Under dom forsta 24 timmarna pa resande fot hande mycket, foljande faktan har jag observerat:

Det basta? -Att man fick glass pa flyget fran Bryssel till Philadelphia.

Det samsta?- Att flyga med en nasa som leker vattenfall.

Nagot nytt?- Att jag visst dreglar nar jag sover, speciellt da nar det inte gar att anvanda nasborrarna som en ingang for luftflodet.

Nagot gammalt? - Alltid lika svart att hitta en bekvam stallning att sova i pa flyget.

Nagot intressant? - Att amerikanska vessor ser alla likadana ut.

Nagot inte sa intressant? - Att sitta och vanta.

+ varan hyrbil ar helt dunderbar! 

+att alla hade en egen tv ruta pa ett av flygen.

+att mina tander kommer sakert att ruttna bort av all socker som jag njuter av i form av laskedrycker. Ps. De amerikanska matten ar verkligen nagot helt annat an dom finlandska.

Owner to this picture: you don't want it to be here? If that is the case, I will take it away. 

/BB - da ultra resenar 

Ps. Ursaktar alla a:n och o:n som aro utan prickar, men forsok leva utan dom.

Sjuk inte länge till!

Idag besökte jag en tredje läkare. Jag har glömt bort allt som jag tidigare sagt om att jag inte nedvärderar en enda läkare och alla nog är lika bra och så vidare. Nu var det en öronläkare som jag besökte, en riktig medicine licentiat.

Mycket väntat så spräckte han den vänstra trumhinnan och sög ut allt snor som samlats bakom den (hurra för att inte vara halvdöv mer!). Dessutom fick jag veta att jag lider av inflammation i något som på finska hette kitaontelot (något som de två tunarna till läkare som jag tidigare besökt antagligen inte ens visste existerade). Så jag fick en ny antibiotikakur, en som redan vid första anblicken sände mig telepatiska vågor om att den kommer att göra mig frisk. En annan medicin fick jag också, en som i bästa fall råder bot på de innersta orsakerna till alla de hundratals öroninflammationer jag någonsin haft (okej inte hundratals, men tro mig, inte långt ifrån).

Ännu förbjöd han mig att idrotta i någon ansträngande grad, men raskt gående får jag till exempel hålla på med i riktigt stora mängder också. Det är ju dock bara det att rask gång är så evinnerligt tråkigt. Månne inte också Fysikälskaren snart ska vara återkommern i länkspåret!

En gång låtsades jag vara lite konstnärlig. Då fanns det snö.

/Fysikälskaren

En traumatiserad ex-fotbollares memoarer

Ganska exakt ett halvt år har nu förflutit sedan jag lade av. När jag ser mig omkring i mitt rum ser jag ändå en hel del som vittnar om det soliga förflutna. På en vägg hänger alla fotbollsrelaterade medaljer jag någonsin fått, varav vissa påminner om några av de bästa minnena jag har och andra påminner om tårar som brände upp till ytan i samma stund som domaren blåste av den sista visslingen. På en annan vägg ser jag sju olika foton på mig och något av lagena genom åren, och under fotona hänger en hel kaskad av vimplar som jag blivit tilldelad efter lyckade matcher. På en tredje vägg hänger en gammal spelskjorta, på golvet har jag en lurvig grön matta som påminner om det gröna gräset. Om jag öppnar skåpet längst till vänster faller tre par gamla fotbollsskor ut, och inte heller ur klädskåpet har jag ränsat ut alla de plagg som stort signalerar åt omgivningen vart jag hört.

Bara några gånger efter att jag för sista gången tog av mig de svettiga benskydden har jag kommit i en så kallad ordentligt kontakt med en boll. Visst har det känts bra, och visst sitter ju alla kunskaperna i. Visst njuter jag av att trixa omkring med bollen i fötterna, och visst tycker jag fortfarande att det doftar gott när man stiger in i fotbollshallen.

Minuterna som jag har sett på när någon annan spelar (och då räknas inte 4-åringarna i fotbollsskolan) är dock ännu färre än de under vilka jag sparkat boll själv. Där går gränsen. I veckan skrev jag en essä om varför sport är underhållande, och en av orsakerna jag lyfte fram är att vi gillar att se på toppidrott därför att toppidrottarna klarat av det vi inte själv gjort - de fortsatte träna då de flesta av oss slutade. Och för mig är det såret fortfarande för färskt; efter sex månader känns det fortfarande vemodigt att bara se till exempel en Champions League-match.

Och det är därför jag sitter i mitt rum och är lite glad över att jag för tillfället är såpass hörselnedsatt i vänstra örat att jag inte kan höra vad Zlatan och alla hans kamrater talar om i TV:n. Till och med mamsen som till exempel kan fråga vad en seinäsyöttö är för något sitter nu som fastklistrad och är imponerad över den långa jappen från Rosengård, medan jag som för ett år sedan skulle ha campat framför televisionen redan i en vecka nu undviker all kontakt med vardagsrummet. Så gott jag kan försöker jag undvika alla de känslor som Zlatan-dokumentären skulle väcka. Men kanske någon vacker dag.

Låna aldrig ut kameran åt någon antagandes att det är en självklarhet hur man använder den.

/Fysikälskaren

Dundersmoothie

Många har ju kanske märkt att det just nu är ganska in att inta sin föda endast i protein- och aminosyra- och antioxidant- och vad allt-innehållande smoothien. Man ska ha en såndär kort och tjock flaska, en shaker, som man sedan käckt kan bära med sig till både gym och skola. Helst ska man ha någon reklam som låter väldigt muskeluppbyggande på sidan av sin shaker, för hur konstigt vore det inte att ha en helt plain sådan. Också hemma hos mig går en sådan att återfinnas.

Så idag plockade jag fram våran stavmixer och tillredde smoothiernas smoothie, som både gör en frisk från alla flunsor i världen och får ens muskler att växa till alldeles oförutsedda omkretsar. Alla muskler utom tuggmusklerna, det vill säga.

Smoothien min bestod förstås av avocado - alla dessa goda fetter kan man ju inte låta bli att sörpla i sig, vitlök - antioxidanter behövs ju för att vi i dagens kommersiella samhälle hela tiden oxideras av vår omgivning, turkisk juggis - den exotiska motsvarigheten till kvarg, det vill säga proteinrätternas moder samt citronsaft - på grund av dess rikliga innehåll av C-vitamin, och för att citronsaft dessutom bidrar med en liten sötma i smaken.

Mums!

Och det roliga är ju att eftersom allting mixas ihop och blandas samman så kan man ju sätta smoothien att innehålla precis vilka äckligheter som helst, allt från sniglar till småsten kommer jag att tänka på! Om man råkar vara en sådan som i enlighet med sin etiska tro undviker all sorts naturlig kost går det också bra, i butiken kan man nämligen köpa alla näringsämnen som tidigare nämnts i pulverform på burk! 

Påriktigt så blev det guacamole.

/Fysikälskaren med nälkäkiukku

Det lider mot jul

Julen är snart här. Såsom ganska många säkert märkt. Den rusar fram med en helt underlig fart och kör över alla som kommer i vägen. Eller kanske det var granntanten som ätit lite för mycket och rullade förbi med en hiskelig fart. Svårt att avgöra.

Men jul. Det är högtiden då det är mer än lovligt att tränga i sig choklad i stora lass och slurpa i sig skinkan med ett extra tjockt lager senap. Och så går det på år efter år. Och julfirandet börjar, i alla fall matmässigt, redan då följande morgon från Alla Helgons dag gryr. Så och i år. Personligen började jag julfrossandet ganska stort: det var lilla jul med högar av mat, en annan lilla jul med ännu mera mat, julkurs med matpresenter till jul, mysiga kvällar med kompisar och mat och so on. Ja, ni förstår säkert, en hel massa med mat. Och så borde man klarar av att inte sätta så himla mycket extra kring midjan. Urgh, hur i helsiket skall man klara av det? Inte alls konstigt att efter årsskiftet fylls alla gym och motionscenter av överfeta människor som vill bli snabbt av med sina extra kilon. 

Så, då våran blogg då ändå är träningsbetonad, borde jag ju komma med en knarrande och lärande ton och säga att "Sleva inte i något extra hörru!", men vad hjälper det? Hellre borde jag ju säga, att låt gå, du lever ju bara en gång och denna gång tänker jag faktiskt hålla mig vid den ända. Ät om du vill äta, om det smakar bra och det gör dig en smula lyckligare, gör det! MEN nästa gång du går ut och springer, så ta den där extra runda, kör det där extra hårda passet på gymmet, ta det lite längre än förra gången, för då blir det ju två flugor på en smäll; du får äta lite extra, men du behöver inte känna dig skyldig för det, låter ju hur bra som helst! Och för dom som kämpar med det där att lyfta rumpan från julbordet: försök lite hårdare, du kan göra det, det finns så många levande exempel så just go for it, okej? Men is'int' känna dig sådär hemskt illa till mods om du nu en gång inte lyckas göra det, det finns ju hur många som helst jular kvar!

/Bakbloggaren som väntar på julen med iver

Sjuklingen kvitterar del 7864

Nog är det ju så att man börjar bli lite lä på sitt egna mående. Ni vet man vaknar 411 (uttala helst fyrtioelva) gånger om natten och är inte det minsta törstig men så torr, så torr i mun, näsa och hals ändå. Man stiger upp och kan inte få ett ord ur sig antingen just för att hals och tunga är så torra, eller alternativt för att stämbandena blockeras av två liter slem ungefär. Man hör ingenting av vad folk säger åt en för i örat hör man ett konstant något-antal-struket A eller E eller vad det nu sedan än är. Man är tvungen att gå omkring med munnen uppe som någon annan idiot även om man ju i verkligheten är synnerligen begåvad och smart. Folk börjar ju snart tro att jag är konstig.

Idag besökte jag en ytterligare tant doktor, och det var jätte kiva. Jag fick ytterligare en antibiotikakur (denna gång av annan ras än den föregående), samt slemupplösande äckelpäckel låtsashallonsmakande brustabletter och så såndäna välkommen-piller. Så sa hon att inga ansträngande kroppsliga aktivitetter denna vecka inte. En snabb blick på abijumppaschemat säger mig att jag imorgon kommer att spela volleybolley på ett ytterst flegmatiskt sätt, att jag på onsdagen kommer att skolka backträningen, och att jag på torsdagen kommer att hurra åt alla andra som svettas med cirkelträningen. Sedan lovade mig läkaren att jag är frisk till jul. Paree olla, tänkte jag.

Här ska jag nu dela med mig en jätte kiva sång som jag första gången hörde i samband med en Gossip Girl-episod. Den är så där jätte kiva och en gång så lyssnade jag på den när jag steg ut ur tåget en sovmorgon och allt var så glatt och kiva. Dessutom är den lite deprimerande och sorglig och likgiltig. Superartistisk video verkar den ha därtill

Resten av dagen skall jag ägna åt mitt projekt-pepparkakshuset, som jag nu i samma väva passar på att göra lite reklam för. Det är nämligen så att jag varje år har fixat fram ett så fint och så gott pepparkakshus, som sedan publiceras på den andra bloggen på julafton. Jag ska dela med mig av bilderna av det här årets hus på denna blogg också, sedan på julafton. Dessutom ska jag idag räkna procenträkningar och läsa om värmeenergi, för vill man ha L så läser man. Om man vill springa 2:06 så bör man också springa en del, men det problemet tar jag en annan dag.

/Fysikälskaren

Näsor

Nu börjar årstiden många löpare har fruktat. De röda näsornas tid. Årstiden då det inte är endast mörkt ute, men även så kallt att näsan nästan fryser av. Som all väder väcker också denna motstridiga känslor inom mig. För det första slipper man snart och snoukka, men för det andra är det fruktansvärt kallt utomhus (också hos Bakbloggaren). Nu måste jag riktigt kämpa för att få mig själv upp ur soffan och gå ut. "Det finns inte dåligt väder, endast dåliga kläder", men hurdana kläder ska jag ha på mig för att skydda min näsa?

För att de två andra kamelerna har sina egna "orsaker" för att skippa dagens länk, så måste jag gå ensam och springa. Men min käraste syster kom till min räddning, och veckans länk är nu uppskjuten tills imorgon. Så mer om det på måndag!

/Stenklängaren

Bemärkelsedagsfirande

Idag joinerade även den tredje kamelen de "vuxnas" och "mognas" (och dödligas) klubb. Vi välkomnar henne med många kalorier. Nedan en intervju med födelsedags"barnet".

1. Hur känns det nu?
   - Öhöm, krhm, ja' vet livets mening. Livets mening har öppnat sig.

2. Hur ändrar detta på ditt personliga liv?
   - Häh? Ni gör mig låta jättedum!

3. Entäs på ditt sociala liv?
   - *kinky face*

4. Hur är det med dig och alkoholen nu då?
   - Vi är väldigt nära. Herregud.

5. Vad är dina oplaner på att bli vuxen och mogen?
   - Hihihi. Hehej. Nä. Ja' ha' int' ännu fått de'. *sockerfylla*

"Den ser ut som en tunga som kommer så där hej"

Partyhatt och partystav.

Sneekpeak på födiskortet.

 

/Födisbarnet, Bakplokkaren och 10--barnet

De där andra dagarna

Det finns dagar, som nu kanske inte alla måste lida av, men tyvärr hör alla tre kamelerna till den gruppen som måste lida. Alltid nu och då. Och det är inte roligt. Oftast smyger dom på en utan att man fattat att det är dags igen och så går man runt i några dagar och väntar att allt skulle gå om. Och vad är det som jag denna gång pratar om? Har någon där ute redan gissat?

JO MENS!

Mens. Även känd som lingonveckan, niagarafallet, kommunistveckan, you name it! Den vidriga mensen. Och den känns ännu mer vidrig då den råkar komma mitt i det hektiska tränandet. Äcklit är det. Och ingen kann säga emot mig, eller? Finns det nån som älskar mensen, drömmer riktigt om att få den? Om du är en sån eller om du känner nån sån, berätta gärna till mig, jag vill mer än gärna höra varför denna person tycker så.

Mens + träning = vidrigheter.

Personligen brukar jag villa ta ett par dagars paus under de röda dagarna, men alltid går det inte så lätt. Och vad om man får mensen mitt under ett maratonlopp? Vad gör man sen? Ingen aning, men jag hoppas innerligt och ytterligt att jag inte måst gå igenom det.

Undrar vad dom andra kamelerna tycker och tänker. Men nu väntandes på nästa vulkanutbrottet. Förhoppningsvis blir det inte bokstavligen ett utbrott. Hoppas vi innerligt och ytterligt.

Röttttttt

 

 

/Bakisen