Mitt april (april din gamla sill)

Pude: sex (6) pass

Ledighetsdagar: sexton (16!) stycken [varav sex (6) stycken pipi]

Lenksu: sex (6) stycken, sammanlagt fyrtiosjukommaåtta kilometer (47,8 km)

Trappträning: en styck

Orientering: en (helt kakkabajs) gång

Annars ok men jag känner att en kort klarläggning behövs: int sätter man nu kära nån ändå kontrollen 10 meter från var kartan tar slut!!!

/Samma FÄ fortfarande!

8 punkter

1. Den befarade flunsan gick om lika snabbt som den kom, vilket innebar att jag idag vågade mig på en sväng till gymmet
2. Början var, kanske som väntat, alldeles otroligt jobbig; aldrig att (de stackars) delta-musklerna någonsin förr skulle ha jobbat så hårt
3. Slutet var däremot inte alls fullt så jobbigt som början gav tecken på att den skulle bli; plankan med sidopressen gick så gott som galant
4. Idag såg jag ett par armar som var en inspirationskälla om något - just sådana armar som i min värld är det eftersträvansvärda!
5. Inspirerad av punkt fyra tog jag med Chin assist-bonusen i programmet igen idag (efter en av brått beroende paus på några veckor), och till min förskräckelse hade jag fallit tillbaka till 18 kg kvar till armhävning utan motvikt
6. Under gymmet kändes det dock som att jag skulle ha uppnått en annan milstolpe, en som ni ska få höra om inom sin tid nog, men icke
7. En annan känsla under gymmet var känslan av att pyttipannan som förtärdes en timme tidigare mycket tappert strävade efter att komma upp igen, vilket för mig till den avslutande punkten:
8. Dagens tips: ät i god tid före du tränar.

/Fysikälskaren

En kort tanke om energiförbrukning

Imorgon gäller det!

/Fysikälskaren

Succé?

Hej!

Idag hände det något underbart! På söndagen var jag i Boulderkeskus Cave i Konala, och var väldigt taggad över att klättra en viss rutt på deras "takvägg". Alltså en klättringsvägg var klättrarens rygg är mot marken. 

En "takvägg" i Koivukylä. Bilden är tagen från Jarkko Linkosuonios blogg.

Tyvärr hade problemen bytts (förstås, det händer alltid då man har ett projekt), men efter en stund av förtvivlan hittade jag en annan rutt på samma vägg. Denna rutt är blå och majestätisk. 6B står det på lappen. Den är fylld med jugs. Jag klättrade den i några bitar och snart var jag redo för att ta den i ett. Klättringen flöt och huvudet var tömt av tankar. Efter en stund var jag i slutändan. Men något fruktansvärt hände - jag föll på tredje sista greppet! Inga problem, sådant händer. 15 minuters paus gällde det för mig och nytt försök! Denna gång går det, det känner jag. Men gissa vad som hände; jag föll på det tredje sista greppet. Några svordomar släppte jag ut ur mig, frustrationen var stor. Ännu ett försök, även om jag var trött och mina armar var fyllda med mjölksyra. Denna gång föll jag på andra sista greppet! Jag slog mattan. 

Höhö. Bilden är av Betamonkeys

90% av försöken i bouldering resulterar i misslyckande, och man måste lära sig att ha tålamod och att inte genast ge upp. För med tiden kommer du att kunna hålla den där krimpen, och den känslan vill man inte missa. Man måste jobba hårt för att komma vidare på sina projekt, och det är vad jag tycker klättring handlar om.

Idag bestämde jag mig för att få den blåa rutten. Jag hade stora förväntningar, vilket resulterar ofta i besvikelse. Men idag, mina vänner, slapp jag den! Hela hemvägen hade jag ett töntigt leende på läpparna, för jag fick den gjort! Och jag ville dela med mig denna händelse!

/Den lyckliga Stenklängaren

Pre-Gym Stories

Låt mig berätta om toaletten på mitt gym. Toaletten tenderar ju ofta att vara en väsentlig del av byggnad som byggnad - vem som helst kan egentligen var som helst bli tvungen att besöka den, och således är den också en gemensam nämnare för var och en, något som alla har likartade erfarenheter av.

Hela omklädningsrummet och toaletten med det är på mitt gym väldigt simpelt men elegant inredda. Färgtemat är en slags mörkgrå och pink. Handtaget till toaletten är en gnutta krångligt; låset är av någon artistisk själ till dörrmonterare snett fastsatt, och åsamkar därför alltid en del problem för den som ska försöka låsa upp dörren och komma ut ur toaletten. Ändå är den oss alla väldigt kär. 

Luftventilationen fungerar mycket bra på ifrågavarande toalett. Något som före träningspasset kan få en att rysa, men som efter träningspasset känns nästan som ett tecken av Fadern själv. Om man inte har annat att göra så kan man dessutom stå framför toalettspegeln och posera medan håret svallar runt en på ett sensuellt sätt.

Just spegeln och kanske snarare belysningen på denna gymtoalett är vad som den inre bloggaren i mig att skriva upp ämnet på listan "Att blogga om". Belysningen på gymtoaletten är nämligen något man inte riktigt kan få ett grepp om. Det är fråga om en slags mjuk stämningsbelysning, inte alltså på något sätt ögonaskärande intensiv eller klar. Och på grund av min lång fysiker-karriär så har jag också kommit fram till att det är vinkeln som ljuset faller på en då man står framför spegeln som är höjden på allting. Ljuset faller snett ovanför en på ett sätt som på bästa möjliga sätt både framhäver tidigare och skapar nya celluliter. Vanhuus ei tule yksinään, säger man, och belysningen på gymtoaletten skrattar rått åt en. Det är så att inte ens ett par snygga joggingbyxor kan skyla dessa äckliga klumpar av fett som belysningen så lockar och pockar på.

Men, lyfter den ofilosofiska sidan i mig fram, det kan ju mycket väl vara så att allt detta - den relativt mörka belysningen, fläktsystemet, de mörka väggarna och vinkeln som lamporna är riktade i - är planerat in i minsta detalj. Åsynen av vännerna celluliterna sekunden före man stegar ut i gymsalen kanske är meningen att fungera som värsta motivatorn för alla medelålders tanter och unga lovande kvinnor som är på väg mot precis samma öde. En fascinerande toalett helt enkelt.

/Fysikälskaren

Osocial skit

... är vad jag är just nu. Kan dela med mig minnet från onsdagen, då jag stängde mina ögon och försökte sova, för att undvika small talk med frisören. Eller ett minne från denna dag, då jag kunde endast mumla något som svar på andras frågor.

Jep, jag tror inte att studentexamen har någon positiv effekt på ens sociala färdigheter.

Men träningarna har gått bra, vilket känns super! Denna vecka har jag varit och klättra tre gånger och simmat 1 km. Jag var sjuk nästan hela februari, så det känns bra att sporta igen. På grund av on/off flunssan förra månaden tänker jag inte ha någon månadsöverblick (det är pinsamt tomt i träningskalendern).

Lycka till i livet och studentskrivningarna!

Lite färg till våra liv!

/SK

Vadå tipaton tammikuu?

Hej, igen. Jag vet inte riktigt om jag mera hör hemma på denna blogg då en av kamelerna, sakta men säkert, håller på och ta över bloggen för sig själv. Men nej säger jag, nu är jag tillbaka. Med en månadsöverblick som borde ha skrivits för en månad sen. Men allt lite kom och gick. Fester hit och fester dit. Penkkis var äntligen och allt annat smått och gott som gjort min andel av bloggningen en aaaning svårare. Eller försöker jag bara skylla ifrån mig? Det kan ju hända, ju never nou hau komlikeited it will bii.

Men pidemmittä puheitta som man kunde på finska uttrycka sig, så kommer här min lista på alla träningar som gjort under januari månad:

• yhteislenkki x1
• bädis
• inne fotboll
• en morgonlänk i det mörka Geneve!
• händboool
• bädis på nytt, denna gång kunde man kanske inte kalla för bädis egentligen...
• pudis x5
• "lenkki" typ gångish x2
• volleyboll
• simning (mera kikandes på snygga simmare, köhköh)
• devade

Något att hänga upp i julgranen till nästa jul? Knappast.

/BB is bäck

Tre kilo karameller

... var vad jag hade med mig till gymmet idag. Även om jag ivrigt väntat mig det fick jag dock inga konstiga blickar.

På grund av dålig kommunikation familjen emellan, tidsomptimism, blyghet och lathet blev jag tvungen att pressa ihop gymprogrammet (det vanliga, nr. 10) till en 45 min lång runda. Jag hann med allt - också chin assisten - det var bara återhämtningspauserna som blev kortare; något som definitivt känns av nu.

Om resten av veckan kan det sägas att jag på något vis måste orka motivera mig ut på morgonlänk imorgon, eftersom resten av veckan kommer att bli lite si som så med vad det gäller tränandet (men superdupersikkerolig när det gäller det sociala livet!). På söndagen borde jag och de andra kamelerna sedan starta vårt några dagars "träningsläger" utanför Nyland. Och låt mig ännu berätta: chin assisten kändes sååå bra idag - blygsamt uppmanar jag er att ta en titt på mina bicepsar under dimissionen om några månader, om allt går enligt planer ska jag vara värsta Kippari-Kalle då!

Sådan.

Dessutom så gick hörfen idag så överraskande bra (så bra att jag kommer att bli tvungen att satsa också på den skriftliga delen!) att jag har belönat mig själv med en rad eller två av Daim-chokladplattan. Det känns bra.

/Fysikälskaren

Jarno i butskan

Denna dystra, slaskiga söndag samlades alla tre kameler för ännu en gemensam länk. Länken påbörjades med rask gång i alla vattenpölar vi bara kunde komma över ("de' va' helt äckligt" - BB), lite gymnastik i parkens gångapparat, lek och häng i lekplatsen (där vi fick en vän också) samt bongandet av en kändis i butiken (där vi till slut - möjligtvis just på grund av tidigare nämnda kändis - tillbringade en helt för lång tid). Efter att vi kommit hem mellan fyra trevliga väggar var det dags för mat och lite uppiffning. Mat, mat och mat stod på agendan samt sorbet som vi sörplade i oss med sugrör. Meningen var också att vi skulle ta oss till isrinken och träna våra fabulösa ben i form av skrinning, men ritningen av abihalarna kilade framför, även denna gång.

Men 1 h 50 min, inkluderande 40 min löpning, 60 min gång samt 10 min lek i parken. 9,5 kilsa.

Insert hilari text.

/Emmätiedä & Fysikälsakren & Honsomsprangiväg

Första månaden på nittonde året

Dags för månadsuppdatering hej!

Lediga dagar x10, varav hälften i kombination med CERN-resan

Gym x7, sammanlagt ung. 7 h

Länkar x6, sammanlagt 36,25 km, 4:42 h, varav den märkvärdigaste torde vara morgonlänken på Genève-sjöns strandlinje

Kvartersorientering x2, 12 km och 2:37 h

Abigymnastik x4, innehållandes innefotboll, redskapsgymnastik, handboll och badminton

Badminton x1

Vattenlöpning x1

Sådant denna månad, och även om jag inte riktigt kom upp till min målsättning varken i mängden länkar eller i gymmandet så är jag riktigt nöjd. Nästa månad kommer att innehålla en massa spännande saker som möjligtvis äter upp av träningstiden, men fortfarande så vore det ju riktigt ändamålsenligt att skrapa ihop två länkar i veckan liksom också två gympass - sist och slutligen inte ett allt för svåruppnåeligt mål!

53. av 65...

/Fysikälskaren i väntan på allt (fysikrelaterat och inte fysikrelaterat) som februari kommer att hämta med sig!

Some motivation required

Hej igen!

Det finns något jag vill berätta er: jag har börjat träna ordentligt igen! Förra gången jag hade ett träningsprogram var på sommaren. Huj med mig. Men här är mina ursäkter för detta:

• på sommaren klättrade jag utomhus
• som följd av klättringen, gitarr spelandet och skrivningarna utvecklades belastningsskador i mina handleder
• skolstress under hösten
• då jag slapp undan skolstressen blev jag genast sjuk
• på julen kallade Österbotten på mig
• stress

Men nu har jag förbättrat mig! Jag börjar med en s.k. "perusvoima" period och såhär har jag planerat min första vecka back in business:

måndag - en lugn promenad, 2.6 km på 28 min
tisdag - gym och klättring
onsdag - paus
torsdag - länk
fredag - gym och klättring
lördag - lugn promenad(?)
söndag - gym, klättring och länk(?)

höhö, känner mig träffad

den finns som t-shirt!

/Stenklängaren 

Modèle standard

Vi äro allihop sedan några dagar tillbaka återlämnade hit i vårt egna lilla hörna av Europa från fysikens lovade centrum. Kul hade vi det och någon vacker dag ska vi skrifta ihop en liten berättelse om vad vi gjorde det och hur kul vi hade det. Verkligen.

Jag kan avslöja att sömn inte var något som vi sysslade allt för mycket med, och därav förblev både lördag och söndag, i alla fall för min egen del, väldigt sysslofattiga. Lite zombie-lika. Fortfarande är jag nog lite zombie-lik. Och har liksom svårt att greppa att vår gymnasiefysiks höjdpunkt redan både kom och gick.

Zombie eller ej började jag förstås måndagsmorgonen med ett litet gympass. Litet och litet - precis samma gympass som de två senaste gångerna. Lite jobbigt var det ju ställvis, och vid chest-pressen väntade jag mig nästan att axlarna förutom svett också skulle börja pumpa ur sig blod och tårar. Men så överlevde jag och är nu ännu lite starkare än förr. Hahahaha.

Denna formel förstår vi oss inte på.

Och verkligen så tror jag mig nu vara i större behov av detox från fysikens värld än någonsin tidigare.

/FÄ

I toppform mot Genève

Idag genomfördes det sista utlovade gympasset innan planet lyfter mot bakom alperna imorgon. En kort och effektiv timme, som utlovar en garanterad muskelvärk i låren i åtminstone fram till onsdagen (=en bra orsak för FÄ att skippa morgonlänken som BB och SK påstår de ska ta sig ut på...). Nu ska FÄ och antagligen de två andra kamelerna också fortsätta sitt packstressande, in checknings-stressande, klädstressande och annat stressande. Ajöss!

Ett tips för den som vill ta träningen i kön till att lämna in kappsäcken.

/FÄ

Tösen som nästan simmade med manaterna

Riktigt sant!

En dag under vår resa bestämde vi oss för att vara riktigt äventyrsfulla! Det gick då ut på att vi vaknade en morgon klockan 3:00, släpade oss till bilen, utförde en fartfylld bilresa som blev lite för fartfylld för att tiden började bli lite tajt för att vi ännu skulle hinna tanka och då man åker nånstans där man aldrig varit (eller aldrig förr hört om) så tar det också sin egna extra tid att hitta fram, anlända 6:20 till rätt plats (20 minuter försent), klä på sig en våtdräkt, jämra över att våtdräkten är för tajt och obekväm, stå och vänta i en halvtimme, ta sig till båten, ta sig fram i båten till rätt plats, vänta på att klockan skulle slå 7:20 så att vi skulle få fara till platsen där vi skulle snorkla, få på sig snorkeln, snorkla utan glasögon (alltså halvblint), jämra sig över att vattnet tagit sig in i våtdräkten och att det blivit kallt, snorkla lite fram och få höra att här finns det inga manater nehej, ta sig tillbaka till båten, tillbaka till vattnet för där kom ju en manat, tillbaka till båten för inte slipper vi närmare manaten, ut igen i vattnet för där var kanske en manat, tillbaka till båten och till nästa ställe, vänta att resten av snorklarna gått ur vägen så att vi skulle komma fram med båten, hoppa ner i vattnet igen för där var en manat (som jag faktist såg!), upp igen och till nästa ställe, inga manater här nej, men snorkla med coola fiskar och se ett coolt hål vattnet (alltså på bottnen), upp igen, vänta på att vi kan fara för att pappa letade efter snorkeln han tappade, ut ur våtdräkten, kallt som fan!, tillbaka till hökkelimökkin, byta kläder, känna sig äcklig, åka nånstans och till slut komma tillbaka hem till huset!

Äventyrigt va? Och träning!

Så snygg jag är! 

/Bakbloggaren

Juldagsmorgonen som glimmade

Idag har jag jobbat mig igenom två träningspass. Det första var ytterst ofrivilligt och kom i samband med att jag grävde fram bilen ur vad som tedde sig som ett berg av snö, samt skrapade, raspade och hackade bort det beundransvärt tjocka lagret av is från fönstren. Webaston är kul de gånger som någon sätter på den.

Efter att bilen var återställd och i körskick så gjorde jag, mams och paps just så där som den skenheliga västerlänningen gör - körde till gymmet. Dock måste det påpekas att växlarna i cykeln inte fungerar så bra i -12°C, att de nya fina skidorna inte lämpar sig för skidföret i ett så tidigt skede av säsongen, att vägarna inte var plogade och att bussarna helt struntade i att köra mot vårt håll av Nyland idag. "Kaikki syyt, jotka estävät meitä liikkumasta ovat tekosyitä" - Urho Kekkonen

Nomens, samma program som senast på gymmet, nu vågade jag också ta både uppvärmningen och nedkylningen(?) på löpmattan, och återställa en del av vikterna till vad de var före de fem sjukdomsveckorna. Medelpulsen låg på 146 medan maxpulsen låg på 178, och den totala tiden som passet tog var 1.04 h. Jämfört med måndagen var medelpulsen högre och maxpulsen lägre, och återhämtingstiderna längre. Vilket jag trots allt vågar ta som ett gott tecken.

Ingalunda var jag, mams och paps heller de enda som fått för sig att ta en tidig start i kampen mot julgodisarnas kalorier, fullt hus kan man mycket väl säga att det var på gymmet. Vänta bara, det var ändå ingenting jämfört med vad det kommer att vara efter nyår, kan man trösta sig med.

Påminnelse om vad det är för dag imorgon.

/Fysikälskaren

Uppstått har FÄ hurra, hurra!

Idag var jag på gymmet! På gymmet! Och tränade!

No jo, det var nämligen så att papsen skulle köra en liten sväng åt Kyrkslätt-hållet, och jag passade på att anmäla mig som frivillig chaufför, och fick således på samma gång en möjlighet att besöka gymmet som finns i Kyrkslätt. En gång har jag varit där förr, men då bara steg jag in genom dörren, tog av mig skorna, satte på mig skorna och gick ut igen (ungefär).

Efter att ha huliganat mig förbi alla stop-märken och rondeller som finns i Kyrkslätt började mitt gymmande sedan så bra att jag märkte att nyckeln ju faktiskt blivit hemma. Mycket passligt så råkade en av gymmets PT:s gå förbi i just den stunden, och han var vänlig nog att släppa in mig. 

Sedan gymmade jag! Enligt samma program som visat sig här också tidigare; enda skillnaden var att jag bytte ut löpandet mot cyklande, och att jag sänkte vikterna med ett kilo här och tio kilo där. Men det var riktigt kul! I testningssyfte hade jag också pulsmätaren på mig, och under det en timmes pass som jag gymmade mig igenom så låg medelpulsen på 138 och maxpulsen på 184 - helt okej. Visst märkte jag ju av att både armar och ben har mjukats upp lite under fem veckor, och att pulsen stiger långsamt och sjunker ännu långsammare, men nog ska det bli bra nog! Fysikälskaren har motivationen på topp!

Julgubben råkade också ha vägarna förbi, och eftersom jag har varit ett snällt barn så fick jag en julklapp av honom också. 

Se bara vad jag fick!

/Den faktiskt återupplivade Fysikälskaren

Tankar

under abijumppa-timmen igår.

"Oj vad jag önskar att jag vore frisk så jag skulle kunna visa dem hur bra jag är på att hoppa hopprep!"

"Hoppas hon är nöjd nu när jag sitter här och är onödig."

"12 år har jag gått i skolan och så ska hon ge mig min första olovliga frånvaro."

"Vad fan håller hen på med, det var ju triceps-musklerna man skulle träna!"

"Oj vad jag önskar att jag vore frisk så skulle jag visa dem hur fint jag kan hoppa över häckarna jämfota!"

"Dom är ju helt röda i ansiktet, inte kan det nu vara så jobbigt..."

"Jävla sluiba, stig upp!"

"Jag smakade en gång på drakfruktsvitaminvatten och det var det äckligaste jag någonsin druckigt."

"Hej den här sången dansade vi till för åtta månader sedan!"

"Är det verkligen åtta månader sedan, känns som typ två!"

"Gud vad det här golvet är hårt då."

"Det ser helt annorlunda ut då salen är fylld av bord..."

"Oj vad jag väntar på att jag blir frisk och den gången då vi spelar fotboll kommer, och sedan har vi ju ännu rese-möte efter det!"

"Jumppa lite snabbare nu, jag fryser om tårna."

"Ska akkun ta slut nu också?"

"Måste jag verkligen röra Bakbloggarens svettiga fötter?"

/Fysikälskaren

Peikko papan jumppa

Hejsan vänner!

Denna kväll vill jag sprida ordet om morgonträningar! Bakisen har redan skrivit om ämnet med rubriken Träna före tuppen gal, men här kommer det ur min synvinkel.

Jag är definitivt inte en morgonperson. Stackars de som måste handskas med mig på morgonen, speciellt under vintertid då jag knappt får mig ut ur sängen. Många tror att man måste vara morgonpigg för att orka med lite jumppa före tuppen gal, men detta är en myt. Man måste bara börja med morgonträning och så kanske gillar man det. Mitt tips är att komma överens om de första morgonträningarna med en polare, då kan man inte backa ut!

Vad som är så skönt med att träna på morgonen är att det inte finns värst många människor på gymmet/var du nu är tränar, om du går tillräckligt tidigt. Själv gillar jag att klättra eller springa på morgonen, då jag får vara för mig själv och behöver inte tänka på andra. Dessutom har du träningarna undanröjt för den dagen! Man tränar på morgonen, far på jobbet eller till skolan och sedan har man resten av dagen till allt annat! Bra tidsplanering här, hej.

Jag är ofta och träna kl. 5.30 på morgonen. Då har jag hela gymmet för mig själv, och kan sätta min egen musik fullt på och göra träningen i egen takt. Det är det svåraste och skönaste jag vet, och ser fram emot mina nästa morgonträningar!

påriktigt är det här jag gör halv sex i gymmet; musik och te, livet ler

/Stenklängaren

Det lider mot jul

Julen är snart här. Såsom ganska många säkert märkt. Den rusar fram med en helt underlig fart och kör över alla som kommer i vägen. Eller kanske det var granntanten som ätit lite för mycket och rullade förbi med en hiskelig fart. Svårt att avgöra.

Men jul. Det är högtiden då det är mer än lovligt att tränga i sig choklad i stora lass och slurpa i sig skinkan med ett extra tjockt lager senap. Och så går det på år efter år. Och julfirandet börjar, i alla fall matmässigt, redan då följande morgon från Alla Helgons dag gryr. Så och i år. Personligen började jag julfrossandet ganska stort: det var lilla jul med högar av mat, en annan lilla jul med ännu mera mat, julkurs med matpresenter till jul, mysiga kvällar med kompisar och mat och so on. Ja, ni förstår säkert, en hel massa med mat. Och så borde man klarar av att inte sätta så himla mycket extra kring midjan. Urgh, hur i helsiket skall man klara av det? Inte alls konstigt att efter årsskiftet fylls alla gym och motionscenter av överfeta människor som vill bli snabbt av med sina extra kilon. 

Så, då våran blogg då ändå är träningsbetonad, borde jag ju komma med en knarrande och lärande ton och säga att "Sleva inte i något extra hörru!", men vad hjälper det? Hellre borde jag ju säga, att låt gå, du lever ju bara en gång och denna gång tänker jag faktiskt hålla mig vid den ända. Ät om du vill äta, om det smakar bra och det gör dig en smula lyckligare, gör det! MEN nästa gång du går ut och springer, så ta den där extra runda, kör det där extra hårda passet på gymmet, ta det lite längre än förra gången, för då blir det ju två flugor på en smäll; du får äta lite extra, men du behöver inte känna dig skyldig för det, låter ju hur bra som helst! Och för dom som kämpar med det där att lyfta rumpan från julbordet: försök lite hårdare, du kan göra det, det finns så många levande exempel så just go for it, okej? Men is'int' känna dig sådär hemskt illa till mods om du nu en gång inte lyckas göra det, det finns ju hur många som helst jular kvar!

/Bakbloggaren som väntar på julen med iver

FÄ:s månadsöverblick i november

I början kom BB med en så kallad huikee idis om att samtliga medlemmar i vår tremannaklubb efter varje avslutad månad skulle skriva upp en liten överblick på den gångna månaden i fråga om träning. Idag var BB inte mer en fullt lika ivrig anhängare av idén (för mig förståerligen tyckte hon att hennes månad inte var något att hänga i julgran' - men hej, jag var sjuk halva månaden), och SK ville inte ens kommentera saken. Men kiva juttu sa jag, och nu ska jag då blogga om min träningsmånad november.

Här är en bild på veckan som pinsamt nog blev den träningsmässigt bästa i november. Jag ville även visa upp mina grymma fotoredigeringskunskaper.

Först ska jag förklara det där med språket. Mina tio år av fotbollsspelande skedde till största del på finska, och eftersom det var inspirerad av denna fotboll som jag i tiderna startade min träningsdagbok så fick den bli på finska. Med vanan i har jag sedan fortsatt på finska, och jag tycker nog att finska också känns som ett naturligare språk att diskutera tränignsrelaterade ting på, kanske för att terminologin sitter bättre i på det språket.

No väl. Min träningsmånad november innehöll:
3x promenad, sammanlagt 15,0 km, 2 h 47 min
3x länk, sammanlagt 23,9 km, 3 h 4 min
1x intervallträning i uppförsbacke, 3,7 km, 1 h 7 min
3x gympass, sammanlagt 3 h
1x konditionscykelpass,  40 min
1x cykellänk, 13,75 km, 50 min
4x vilodag
+ 16 sjukdagar

Analysen lyder: Början på månaden helt ok, slutet på månaden ett enda slemmigt sjukdomslidande. Imorgon ska jag ta de två sista antibiotika-pillren, och sedan hoppas jag på att sakta men säkert kunna öka ansträngningen från långsamma promenader till lite längre och lite svettigare och lite tyngre och på alla sätt lite trevligare länkar.

/Fysikälskaren (som till sin bedrövelse inte kommer att få ha sin favoritlektion imorgon)