Dagen det gäller!

Dagen vi väntat på, dagen vi fruktat, dagen som varit målet hela vägen, den dagen är nu här.

Runt kl. 16 startar vi i tur och ordning invid Djurgården, BB ett antal minuter före FK, samt SK:s substituent allra sist.

Även om tränandet kanske inte fortskred i riktigt den takt som det var meningen att den skulle göra då för ett halvt år sedan så har vi taktiken på det klara:

- så om vi faller är det åtminstone inte på den punkten. 

Om någon i vår vida läsekrets känner för att anlända till huvudstaden för att heja och hurra eller kanske till och med haka med på vägen och springa några metrar längs med rutten i jämnbredd med någon av kamelklubbens ivriga löpare så är det fritt fram - Vi ses längs med följande rutt mellan kl. 15 och kl. 19.35!

/Kamelerna minus den som finns i alperna plus den tidigare nämndas substituent

Händerna svettas och benen darrar

En liten tid sedan eh.

En snabb uppdate, inget mer, om bara några dagar kommer vi (jag) att vara tillbaka så det dundrar om! De senaste veckorna har inte för min (vår) del innehållit någon beaktansvärd andel träning alls, vilket innebär att taktiken för imorgon stavas YOLO!

Kvällen kommer närmast att bestå av ett snabbt tänjningspass, en hoppfull insmörjning av benen i dundergel (där Perskindol är en ny favorit), repeterande av människans reproduktionssystem samt ett tidigt tutidagsande.

Hoppas vi får se så många av er som möjligt imorgon längs med rutten - jag är den i neon-korallfärg och BB - om jag känner henne rätt - den i någon ännu mer uppseendeväckande färg!

Med en nummer inte allt för, men alldeles tillräckligt liten.

/Fä #stillalivenigga

För elegant

Häromdan var jag och simma. Riktigt trevligt är det ju att simma, lite annorlunda träning för mig. Och jag är relativt bra på det, jag har hållt på med babysim! Men nu for jag och simma med en viss vän som är inte endast relativt, utan ganska så bra, på simning, och vet hur man får Stenklängarens fett och muskler att gråta. Jag har redan förträngt vad allt vi gjorde, men runt 1300 meter blev det allt som allt. Men det värsta var inte att det var tungt som bara den, utan att jag inte riktigt behärskar tekniken för alla simstilar. Simvakten var säkerligen hela tiden på alert för att rädda lilla mig, som ser ut som om hon drunknar vilken sekund som helst. Men kanske någon av er förstår mig, fjärilsimning är lite svårt att förstå (vad i hela världen håller fötterna på med?!), och frisim då man är trött är ingen vacker syn, nej. Men en härlig upplevelse var det! Kanske jag inte väntar en månad till nästa simträningspasset. Kanske…

Fun fact om fiskar: Farts are the mode of communication for herrings!

/SK

Prisutdelning och dylikt

Idag fick vår vän Fräkenskrattaren äntligen ta emot priset som hon vann i dendärenatävlingen. Fräkenskrattaren var också den enda förutom Fysikälskaren som enligt alla regler deltog i tävlingen. Svaret var ej Fysikälskarens idol, nej.

Idag hade vi sedan en riktigt trevlig länk i ett riktigt trevligt väder. BB led av något av ett värmeslag, då hon trodde att det att solen skiner inte medför en höjning i temperaturen. Vi andra njöt. Sedan sprang vi också lite i en skog varvid BB fortsatte klaga, eftersom hon tyckte att muta inte var kiva. FÄ och SK njöt däremot med skorna fulla av den skitliknande sörjan, eftersom de är så manliga (fiskar stora fiskar och så). FS tyckte att mutan var inspirerande.

Vidare var vi idag jättejätte äventyrliga eftersom vi helt spontant bara sprang vart näsan ledde oss. En timma o tretton minoter, litet under nio kilometer, varav åtta minoter var uppvärmning och femtilltie minoter var mota och resten var riktigt påriktigt löpning.

Sedan försonades alla som tidigare i sin intensiva relation hade grälat, sedan var vi nakupellen tillsammans, och sedan fick vi lax. Rökt lax.

/FS; FÄ; SK; BB

M&M:s

För marsar eller marser och månader.

Jag hade en hurtig månad, och tillsammans med de andra kamelerna enades vi om att också de haft hurtiga månader. Här följer en sammanfattning:

Promenixiliader x2, Σ16,5 km, 2:40 h

El gimnasio x8, Σ8 h

Lenksukka x9 Σ62,9 km, 8:20 h

Yoga x1

Cykelfärder x4 Σ79,2 km, 5:12 h

Kvartersorientering x1 Σ13 km, 1:46 h

Ledighetsdagar x9

Visst är de lediga dagarna många, men de kan förklaras med stressläsningsdagar och en några dagar lång flunsa-rädsla. Jag är nöjd med hur mycket jag trots allt sprungit. I slutet på denna månad, igår och iförrgår rättare sagt, blev jag ändock neddragen på jordens yta igen, och jag insåg att hur bra det där med löpning än utvecklats till under den senaste veckan/veckorna, så gäller det att prioritera i livet (uj), och följande dryga en och en halv månad kommer jag därför oberoende av allt att prioritera ungefär allt annat än den där löpningen. Eller det där bloggandet. Så bli inte rädda om Fysikälskaren en tid syns och hörs mindre av. Hon sitter och prioriterar.

/Fysikälskaren & dagens slogan: allt e helt kaki

Björnholm och andra dylika

Denna fjärde söndag i mars blev det en tidig väckning för samtliga kameler, eftersom tanken var att rusta iväg sig mot BB:s slott innan klockan slog halv tio.

Dagens länk var till sitt totalutseende dryga 12 km lång, medan den totala tiden låg på knappa 1:50 h (skulle FÄ som stängde av klockan då vi slutade springa gissa). Länkens enkla beståndsdelar ser ut enligt följande: 1,5 km och 20 min gång → 9 km (plus ett hundratal metrar) löpning och 1:10 h → 1,5 km och 15 min gång.

Och det var en alldeles helvetiskt tung länk idag tyckte FÄ. SK likaså. Men inte BB, för hon hade en hurtig dag. En trevlig pointsu under länkens gång var dock det att den empatiska sidan av BB väcktes till liv då hon fick se lidandet, smärtan och plågan i de två andra kamelernas ansikten, för kan ni tänka er: BB skänkte dem varsina några droppar vatten.

Nästan som Leo såg BB ut då hon liksom Jesus gav de törstiga barnen vatten.

PS. Den fjärde söndagen i mars är också dagen, då vi drämmer ner en sorgenyhet rakt i nacken på er. SK har nämligen gett upp hoppet. SK kommer inte att stå på startlinjen vid Djurgården med oss den 16 maj. Hon ska ut på egna äventyr, så är det. Det goda är dock att avsaknaden på mål och mening inte hindrar någon från att dra på sig de färggranna joggingskorna, och således kommer de gemensamma söndagslänkarna att fortsätta i desto högre tempo!

/Baki&Steni&Fysiki

På agendan idag

• en slö morgon med extragod morgonmål
• gymmande
• cyklande av och an
• klaga på att man inte har något och göra för skolan har varit ens liv i stor sett de senaste 12 åren
• länk på knappa 9 km och 1,66h
• lite mer existentiell kris
• använda alla möjliga ursäkter så att man inte skulle behöva läsa till det sista studentexamensprovet

/BB

Dalsvik där alla har ett bilgarage

Just nu sitter jag på min stol och är alldeles illröd i ansiktet. Benen väger som synden och jag har en skavsårsblåsa under, ja under, foten. Dagens länk var nämligen till längden redan nästan uppe i två tredjedelar av HCR.

Till en början blev det 2,5 km joggning till idrottsplanen där dagens kvartersorientering skulle ta plats. Där valde jag den 6,3 km långa banan, som jag sedan tragglade mig igenom. Till slut blev det ännu att jogga de 2,5 km hem.

Även om tidtagargubben med sitt kroppsspråk utgav en känsla av att min tid på 1:10 h för själva banan inte var något att hänga i julgranen så är jag nog riktigt nöjd själv. Sportstrackern menar att det blev dryga 8 km att springa, och av dessa så sprang jag nog också en stor del. Vid kontrollerna stannade jag ju upp för några steg, och de allra brantaste uppförsbackarna gick jag också. Mitt orienterande är ingalunda ännu på den nivån att jag skulle kunna springa fram i någon allt för svindlande fart samtidigt som jag läser kartan, men denna gång då hela banan i stort sett tog plats längs med mina egna länkrutter så gick det ju något bättre på den kanten. Därtill var det ju väldans roligt att få en karta över närterrängen, så jag kan planera framtida länkar lite mer fantasifullt också!

Det sammalnagda saldot var alltså 13 km, på 1:45 h. 13 km innehöll vissa stoppar t.ex. medan jag köpte karta och registrerade mig i mål, men då stängde ja naturligtvis av både trackern och klockan. Medelfarten låg på dryga 8 min/km - något jag är nöjd över med tanke på att jag trots allt tog en del gångsteg under orienteringsdelen.

Vet dock inte om pulsutslagen (speciellt det där med 211) är något att lita på...

"Bara 8 km kvar, så är du i mål", blev jag besvarad då jag skröt med längden av min länk. Alldeles riktigt, och dagen visade mig nog också vilket helvete 21 km kommer att vara. Samtidigt tror jag starkt på att det är absolut genomförligt. Värkande knän, molande huvud och skavsår under foten är bara något som hör till! ;)

/Fysikälskaren

Uppstoppade byxor och vår i sinnet

Eftersom det där med trampande föll mig så i smaken igår så fick cyklopeden följa med till fotbollsskolan idag. Jag hade tänkt mig att trampa hem runt sjön vid vars rand jag både bor och fotbollsskolan tar plats, men fick höra att det är en lika lång väg att fara runt den som att trampa raka vägen hem (vilket jag ändock har litet svårt att tro på), och därför blev det sedan att rulla iväg åt andra hållet istället. 

Imorgon blir det sedan orientering istället, vilket jag ser fram emot eftersom dagen är kommen då jag orienterar på hemmaplan påriktigt, på bakgården ju nästan! Nu ska jag sedan fortsätta förbruka glukos i form av matematiska funderingar.

/Fysikälskaren

En något längre en

Längre länkar tänkte jag, och rustade ut mig på en något längre en. Det blev 7,75 km på 57:51 min, således låg jag alltså på en medelhastighet på 7,5 min/km. Medelpulsen var 165 och maxen 184 - något som i mitt tycke ser riktigt bra ut; det är mycket möjligt att jag under förra veckan ännu skulle ha pinats av efterdarrningarna av en flunsa eller något och att de höga pulserna då berodde på det.

Jag är väl medveten om att 7,75 km bara just och just är över en tredjedel av sträckan som vi kommer att springa i maj, men ett steg i rätt riktning är det likaså. Fiilisen var trots en mycket icke-idrottarmässig choklad-tankning före länken riktigt bra, och därför är jag inte rädd att sakta men säkert öka på med ytterligare några kilometrar i fortsättningen. Ett annat steg vore sedan en liten fartökning!

/Fysikälskaren

En kort tanke om energiförbrukning

Imorgon gäller det!

/Fysikälskaren

Omvägar & sandvägar

Förra lördagen var det igen dags att ta sig springandes hem från fotbollsskolan. Istället för att springa raka vägen hem längs med bilvägen gjorde jag dock en liten omväg och sprang längs med sandvägar, vilket jag ändå tycker är mycket skönare än avgasiga asfaltvägar för både fötterna och sinnet.

Den totala kilometermängden blev 6,2 km, på tiden 46.20 min. Pulsen skenade igen iväg på sina riktigt egna banor; medelpulsen 174 och maxpulsen 192 talar för sig. Det roliga var att det igen låg en riktigt skön fiilis över länken. Visst var det tungt i benen och flåsigt då pulsen under den andra hälften mest hela tiden låg ovanför 180-sträcket, men liksom skönt och uppfriskande ändå. Jag råkade dessutom stöta på min gamla dagmamma som var på promenad - ett trevligt återseende som fick de sista två kilometrarna att gå som en dans.

#tumblrlevererar

Det är dagar som dessa som man känner att vet ni det ska nog gå bra det här. Det enda som egentligen ligger mellan mig och HCR är kilometrar och kilometrar till, och just de där kilometrarna är det ju hur enkelt som helst att övervinna. Då vi startade projektet med gemensamma länkar tänkte jag mig att jag ska försöka ha som mål att varje vecka springa 20 km. Det har inte varit många veckor som det har lyckats, men nu när livet igen stabiliserat sig ska jag försöka återgå till det målet. Positiva tankar!

/Fysikälskaren

Pre-Gym Stories

Låt mig berätta om toaletten på mitt gym. Toaletten tenderar ju ofta att vara en väsentlig del av byggnad som byggnad - vem som helst kan egentligen var som helst bli tvungen att besöka den, och således är den också en gemensam nämnare för var och en, något som alla har likartade erfarenheter av.

Hela omklädningsrummet och toaletten med det är på mitt gym väldigt simpelt men elegant inredda. Färgtemat är en slags mörkgrå och pink. Handtaget till toaletten är en gnutta krångligt; låset är av någon artistisk själ till dörrmonterare snett fastsatt, och åsamkar därför alltid en del problem för den som ska försöka låsa upp dörren och komma ut ur toaletten. Ändå är den oss alla väldigt kär. 

Luftventilationen fungerar mycket bra på ifrågavarande toalett. Något som före träningspasset kan få en att rysa, men som efter träningspasset känns nästan som ett tecken av Fadern själv. Om man inte har annat att göra så kan man dessutom stå framför toalettspegeln och posera medan håret svallar runt en på ett sensuellt sätt.

Just spegeln och kanske snarare belysningen på denna gymtoalett är vad som den inre bloggaren i mig att skriva upp ämnet på listan "Att blogga om". Belysningen på gymtoaletten är nämligen något man inte riktigt kan få ett grepp om. Det är fråga om en slags mjuk stämningsbelysning, inte alltså på något sätt ögonaskärande intensiv eller klar. Och på grund av min lång fysiker-karriär så har jag också kommit fram till att det är vinkeln som ljuset faller på en då man står framför spegeln som är höjden på allting. Ljuset faller snett ovanför en på ett sätt som på bästa möjliga sätt både framhäver tidigare och skapar nya celluliter. Vanhuus ei tule yksinään, säger man, och belysningen på gymtoaletten skrattar rått åt en. Det är så att inte ens ett par snygga joggingbyxor kan skyla dessa äckliga klumpar av fett som belysningen så lockar och pockar på.

Men, lyfter den ofilosofiska sidan i mig fram, det kan ju mycket väl vara så att allt detta - den relativt mörka belysningen, fläktsystemet, de mörka väggarna och vinkeln som lamporna är riktade i - är planerat in i minsta detalj. Åsynen av vännerna celluliterna sekunden före man stegar ut i gymsalen kanske är meningen att fungera som värsta motivatorn för alla medelålders tanter och unga lovande kvinnor som är på väg mot precis samma öde. En fascinerande toalett helt enkelt.

/Fysikälskaren

En länk som faktist kan kallas en länk och andra filosoferingar

Sådana länkar har jag redan två i bagaget från denna vecka. Länkar som faktist varit till åtminstone hälften fyllda av en hastighet som kommer under 8min/km.

Löpning är en sportgren som hängt med under dom senaste åren. Ibland lite mer och ibland lite mindre. Och varje gång märker jag hur svårt det är att börja om och seriöst klara av att få några länkar ihop som kan kallas för länkar. Som är tillräckligt värda att gå under namnet länk. Och varje gång förundras jag över faktumet att jag låtit mig själv glömma de regelbundna länkarna som till en ganska hög grad orsakar en njutning och en känsla av lycka och välmående hos mig. Det får mig att tänka varför jag lämnat bort något som är ganska trevligt och något som tillslut inte tar så mycket extra tid. En halv timmes länk har man ju nästan tid för varje dag. Och de skadar inte någon om man ibland prioriterar dedär med välmående i form av en länk framöver någon läxa eller så.

Löpning är något som har en ultimat lite tröskel. Man kan löpa i nästan vad som helst, längre fram kan det vara trevligare om man använder sig av helt ordentliga löpskor istället för flipflops, men det är ju inget måste ändå. Löpning är extremt lätt, det är bara att sätta fot framför fot och öka tempot lite grann. Jag klarar av det, mina två kompanjoner klarar av det, varför inte du också?

Ett inlägg som egentligen skulle handla om hur stolt jag är för att fått ihop två länkar som faktist kan kallas för länkar. Två länkar som får mig att inse att vilja och mål gör saken snäppet lättare och jag märker att det kanske sen heller inte är så svårt att börja om. Om man bara är motiverad och vill. Jag tror det finns en orsak varför jag år efter år, kilometer efter kilometer, svett droppe efter svett droppe, har bestämt mig för att hålla kvar denna gren av sport och varför jag alltid återvänder till HCR. Och det finns en orsak varför jag gång efter gång klarar av att genomföra de 21 stycken kilometrarna som alltid i börja verkar så äckliga och hemska. Det är helt precis samman utför man en länk på 2,1 eller 21 kilometer, men den känslan som kommer efter att man är klar, är helt obegriplig. Det är orsaken varför jag orkar utföra länkar som kan bära namnet länk och som får mig att orkar fortsätta efter en länk som inte helt förtjänat namnet länk.

/BB som egentligen älskar att springa

Pip-test, snarare säger inte vad-test

Idag hände det så att jag hade min sista gymppa timme i hela gymnasiet. Tack gode gud, den dagen kom äntligen! Ett steg närmare den vita hatten med den svarta kanten.

Men saken är den, det var inte någon sådär mysig gymppatimme med volleyboll och stretching (läs en timme där man kan skryta med hur bra man är), näe verkligen inte.

Saken e sån. När jag på ettan gjorde testet, bar jag nippanappa under 90 procents gränsen och det var ett bra resultat, i allafall tycker jag så, det var något att vara stolt över. Men idag, jaa-a, hur skulle jag kunna uttrycka mig riktigt fint. Det gick inte likadant som för två år sedan. Nehej. Tjugo varv mindre och en hel del tiotal procenter mindre. INTE bra. Måste bara försöka inse vad man måste egentligen göra för att uppnå en nivå av kondition som man kan vara nöjd med. På ettan var jag i skick, ganska super skick. Nu? Nej, verkligen  inte, jag tror att mina månadsöverblickar kan prata för sig. Men hej, jag började mitt nya liv idag. 1h 35 min på gymmet, varav 10 min på crosstrainer, 10 på älskade trappmaskinen (tänk på rumpan som kommer att visa uppsig om tre månader) och tjugo min på cykel. 730 kcal. Inte illa nej. Och tänk er åtminstone 5 gånger i veckan liknande träning.

Och tänk bara vad som kommer att gå upp för trapporna om tre månader för att hämta den vita hatten med den svarta kanten.

Typ detta.

/BB, som nu äntligen håller på att fatta lyfta rumpan från soffan

Ps. Jag köpte nya löpskor idag! And they´re fabulous!

Hulavaton helemikuu

Nu äro jag i rätt godo tid! Här kommer BB:s huisiga februari som en överblick:

• yhteislenksukka in da drumsö
• pude
• da lenkki
• en annan lenkki?
• pude på nytt
• pude en tredje gång?
• jobb, de e ju som att träna?
• räket
• en lenksukka tror jag?
• PENKKIS
• lenkkupenkku?
• o pudehude
• sen var det av till da stallbacka
• gång
• slalom
• flata ensam i en skog full med faror såsom möjliga äkliga andra varelser
• tror ni jag gjorde något mer? HÖHÖ, knappast.

Detta hittar man när man googlar "huisigt"

Hälsningar: Häshtäg huisiga BeBe

Rask takt

Söndag är - som ni kanske glömt bort under de många söndagarna då inget hänt - den dagen på veckan då kamelerna samlas i syftet att springa eller träna litet tillsammans. Idag samlades alla kameler utom en en som föredrog påfrestande av levern istället för länkande på Fysikälskarens håll av världen, där det var dags för en lång promenad.

Det var så att Fysikälskaren inte ännu vågade sig på en springlänk med den gamla flunsan lurandes där under, och trevligt nog avskräcktes inte heller Stenklängaren av tanken på en promenad. Det blev ungefär 10 km på tiden 1:40 h, nästan definitionen på moderat fart alltså. Det som vi under promenixen kom fram till var att dylika promenader ju i själva verket nog är ganska goda, då vår kondition nu inte är av det bästa laget. Relativt lång länk nämligen, och med låg puls - så utvecklas den aerobiska konditionen. Och långa länkar är ju kanske just vad vi behöver med tanke på att vi i maj ska orka springa 20 km; det gäller bara att ta dem i en sådan fart att man orkar hela den långa länken ut.

Dessutom vill jag rekommendera detta sociala sätt att idrotta för alla och envar. Då lathetens dag kommer, och du definitivt inte skulle rusta ut dig på länk på eget bevåg är någon som påminner dig om en gemensam länk just vad du behöver. Då du under en länk på lathetens dag själv skulle vända tillbaka hemåt vid första bästa tillfälle är ett peppande sällskap väldigt bra att ha. Så om du har en tendens att skolka från ditt tränande både en och annan gång: pricka in en gemensam länk/träning med en vän, så är det genast svårare att smita undan när det är dags att plocka fram träningsskorna!

/Fysikälskaren samt Stenklängaren på distans

Veebruar

Än en månad har vi bakom oss. Rolig har den varit, men träningens gränsvärde går dessvärre mot noll. Med två och en halv månad kvar till halvmaraton är det dags att börja bli litet desperat.

Länkar x3, sammanlagt 19,7 km, 2:43 h
Gym x5 (med chin-projektet påbörjat)
Konditionscykelpass x2, sammanlagt 1:15 h
Promenad x4, sammanlagt 4:20 h (varav en var ett försök till skidlänk)
Slalom x1
Lediga dagar x13 (varav dock på grund av flunsa)

Alldeles ärligt talat så hade jag väntat mig ännu dystrare siffror, men här kan vi ju se att under 50% av månadens dagar var helt och hållet lediga.

Om februari var det färdigt i gemene mans vetskap att idrottandet kommer att bli inklämt på något litet hörn, eftersom så mycket andra spännande saker var på gång. Mars kommer dock inte att innehålla just något mer spännande än läsning och skrivningar, och med ett gott planerande och en god hälsa kan mars-månad därför komma att bli en riktigt god träningsmånad!

/Fysikälskaren

Tossua toisen eteen

Med lite känningar i halsen fortfarande bestämde jag mig igår för att färden hem från fotbollsskolan idag skulle genomföras gåendes, inte springandes. Så gjorde jag, och saldot från den en timme långa promenaden är att hörlurarna gick sönder. De fina, dyra, braiga hörlurarna som var det bästa som någonsin hänt i hörlurarnas värld ungefär. Bajs på den saken.

c) Hörlurarna pamade.

Vidare, så kan ni nog aldrig gissa vad jag kommer att syssla med resten av dagen. Fem poäng och ett fysikercitat till den som gissar rätt.

/Fysikälskaren

P=ΔW/Δt=Fv=UI

Idag har varit en effektiv dag. Biblioteket öppnade klockan 8:30, och det var meningen att jag skulle finnas där, då. På grund av ett 20 minuter långt näsblod blev mitt instigande genom bibliotekets snurrande dörr ändå uppskjuten med en halv timme.

Jag studerade flitigt i två och en halv timme. Det satt hårt åt att sitta stilla så länge. Sitta tyst. Koncentrera sig på att hålla ögonen på texten. Hålla fingrarna borta från telefonen.

Sedan åkte vi ett varv till huvudstaden, där gymsällskapet Ostekai hade glömt sin bok om trollkarlar (hehe). Vi åkte tillbaka hit till hemstaden, och så gymmade vi. Det vanliga tionde programmet + Chin Assist-bonusen. Jag hade ju inte gymmat på evigheter (någon vecka) före detta, på grund av vilket musklerna kanske pikulitet hade glömt vad det här med gymmande riktigt går ut på. Och då jag påbörjade det andra varvet av askelkyykkykävelyn kändes det nog som bara den i låren, både fram och på sidorna; bara plötsligt slog det till och drog, bände och böjde i benen så jag knappt kunde stå på stället. Men vi kämpade oss igenom hela programmet med samma vikter som för någon vecka sedan; vi var superduperduktiga! Vi belönade oss med mumsiga sallader.

Och dessutom räknade vi ytterligare några fysikuppgifter på två timmar till sedan. Slå det om ni kan, ni. Samtidigt inser vi att detta är hur vardagen kommer att se ut ända tills 20.5.

En icke-tävling: vem hittar felet först?

/Fysikälskaren