Händerna svettas och benen darrar

En liten tid sedan eh.

En snabb uppdate, inget mer, om bara några dagar kommer vi (jag) att vara tillbaka så det dundrar om! De senaste veckorna har inte för min (vår) del innehållit någon beaktansvärd andel träning alls, vilket innebär att taktiken för imorgon stavas YOLO!

Kvällen kommer närmast att bestå av ett snabbt tänjningspass, en hoppfull insmörjning av benen i dundergel (där Perskindol är en ny favorit), repeterande av människans reproduktionssystem samt ett tidigt tutidagsande.

Hoppas vi får se så många av er som möjligt imorgon längs med rutten - jag är den i neon-korallfärg och BB - om jag känner henne rätt - den i någon ännu mer uppseendeväckande färg!

Med en nummer inte allt för, men alldeles tillräckligt liten.

/Fä #stillalivenigga

Lyssna till ditt hjärta (pudumpudum)

På grund av en annalkande förkylning beslöt jag igår att morgongymmandet idag fick bli ett sekundärt alternativ, bakom en välbehövlig sovmorgon samt en gnutta läsning. Jag hoppas på att ett lugnt-tagande skulle få flunsan att vara förbi innan den ens startat, så att jag är i fullt skick att fira 90-års kalas på söndagen!

På tisdagen hittade jag mig själv i sällskap med Läxklubben på Jätemäki, den syntetiska kullen med 426 trappor. Det blev en träning på en timme, under vilken vi hann kliva upp 6 gånger, och gå ner lika många. Gående på varje trappsteg, på varannat, löpning med korta pauser på viloplatåerna var bland annat vad vi testade.

En dag fick jag en helt olidlig lust att spela sims.

Överlag var träningen litet av en besvikelse för mig själv, kroppen ville inte hinna med helt enkelt. Pulsen steg inte högre än till 184, och det kändes som att jag helt enkelt inte fick ut en maximal styrka. Samtidigt kändes det som att jag skulle ha orkat med en lätt jämntjock joggning på en lägre puls i evigheter. I en analys kom jag sedan fram till att symptomen måste bero på trötthet helt enkelt, hela veckan har jag ändå vaknat tidigare än jag gjort ens en gång i veckan på evigheter, samtidigt som jag sitter åtta timmar om dagen och koncentrerar mig, något som jag antagligen inte heller sysslat med allt för mycket under det senaste året XD.

Men nästa gång går det kanske bättre. Annars så håller mitt hälsosamma liv fortfarande på, ingen av er skulle ha trott det, visst? Naturligtvis slinker det ner en kakbit här och ett halvt paket glass där, men hälsosamhet handlar för mig mer om att göra vardagsmaten hälsosammare och äta då man är hungrig. Något att tänka på för er medan jag tänker på nervsystemets struktur!

/Fysikälskaren

Mera morgonmål

Som ni kanske mins, så har våran allas vän FÄ delat med sig sitt recept på färskgröt i detta inlägg. Och i samma veva kommer ni säkert ihåg mitt morgonmåls tips var jag hypade om min nya vän kvinoan. Så, ni tänker kanske nu att hur förhåller sig nu dessa två inlägg ihop me varandra, annat än på morgonmåls fronten. Jo jag ska berätta.

Hör och häpna. Nä, nu blev det för dramatiskt. Vi prövar på nytt.

Alltså, som höjdpunkten på en övernattning som höll hus hoss FÄ, fick jag testa hennes riktigt kända färskgröt. Riktigt färskigt och fräscht var det, men kanske en aning för hälsosamt för mig, jag som oftas använder socker, smör och grädde i allting, så ni förstår kanske. Men anyways, jag bestämde mig för att inspireras av våran kamrat och mixade ihop något som kan kanske kallas färskgröt, mestadels för att det innehåller havregryn. Och detdär med kvinoa, det var inte nå bra sen heller. Smaken och lukten tillfredställde inte mig och priset på varan steg också upp i skyn, så något annat måste hittas. Och då kommer bulgur in i bilden. Rikligt med protein, fiber och minimalt med socker. Och en studerandebudget gråter inte allt för högt vid inköpet av detta. Så bulgur fick det bli  Och det passar faktiskt suveränt i min färskgröt.

Så detta behöver du:

½dl bulgur
½dl extra fibriga havregryn
½dl havregryn med olika frön etc.
1 msk riktig kakaopulver (inga oboy eller andra sockerblandningar hör ej hemma här, äkta vara ska det vara)
2dl kokande vatten
1dl soijamjölk

Blanda bulgur, havregryn och kakao. Tillsätt vattent. Blanda. Tillsätt mjölken. Blanda. LÅt stå i kylskåpen över natten. Toppa med nötter och superbär. Om slutsatsen är lite för bitter och osöt i smak, använd t.ex. honung för att tillfredställa söttanden.

Ps. Detta slutar i en ganska stor portion, så om du inte har en så stor aptit på morgonen eller annars bara inte har användning av extra stora portioner, så kan du lämna hälften till näsan morgon eller helt enkelt göra bara hälften eller 2/3 av original mängden.

Appelsinjuice och te är superbra sällskap!

/BEBEH

Ett annat morgonmål

Inspirerad av BB ska jag också dela med mig av ett hälsosamt morgonmål, som blivit del av mitt liv i och med #newhealthylife (#hahaha, #vilketskämt). Dessutom har någon röstat på att denna vill se fler recept på vår blogg - härifrån tvättas!

Färskgröt:

2 dl naturell yoghurt

½ dl havreflingor

1 msk linfrön (jag har en blandning som också innehåller havtorn - C-vitamin där)

1 msk sesamfrön

Blanda glatt ihop alla ingredienser kvällen före Morgonen med stort M, och låt sedan bara denna uppfriskande (ingenting-smakande) gröt stå och vänta på dig i kylskåpet över natten. Utrymme för improvisering finns naturligtvis, till exempel har jag några kvällar bytt ut sesamfröna mot de lite knaprigare hampfröna. Glöm inte dekoreringen av gröten - förutom det estetiska värdet bidrar dekoration även med en liten uppfriskning vad gäller smaken på gröten; banan, jordgubbe, kiwi och frukt överlag, nötter, kokosflingor, vaniljfrön, u name it!

Läs mer om färskgröt här, fr.o.m. 6.4!

/Fysikälskaren

PS. Jag har fått ett nytt gymprogram och det är alldeles fy-uschigt härligt jobbigt och någon dag skall jag dela med mig av det.

Pre-Gym Stories

Låt mig berätta om toaletten på mitt gym. Toaletten tenderar ju ofta att vara en väsentlig del av byggnad som byggnad - vem som helst kan egentligen var som helst bli tvungen att besöka den, och således är den också en gemensam nämnare för var och en, något som alla har likartade erfarenheter av.

Hela omklädningsrummet och toaletten med det är på mitt gym väldigt simpelt men elegant inredda. Färgtemat är en slags mörkgrå och pink. Handtaget till toaletten är en gnutta krångligt; låset är av någon artistisk själ till dörrmonterare snett fastsatt, och åsamkar därför alltid en del problem för den som ska försöka låsa upp dörren och komma ut ur toaletten. Ändå är den oss alla väldigt kär. 

Luftventilationen fungerar mycket bra på ifrågavarande toalett. Något som före träningspasset kan få en att rysa, men som efter träningspasset känns nästan som ett tecken av Fadern själv. Om man inte har annat att göra så kan man dessutom stå framför toalettspegeln och posera medan håret svallar runt en på ett sensuellt sätt.

Just spegeln och kanske snarare belysningen på denna gymtoalett är vad som den inre bloggaren i mig att skriva upp ämnet på listan "Att blogga om". Belysningen på gymtoaletten är nämligen något man inte riktigt kan få ett grepp om. Det är fråga om en slags mjuk stämningsbelysning, inte alltså på något sätt ögonaskärande intensiv eller klar. Och på grund av min lång fysiker-karriär så har jag också kommit fram till att det är vinkeln som ljuset faller på en då man står framför spegeln som är höjden på allting. Ljuset faller snett ovanför en på ett sätt som på bästa möjliga sätt både framhäver tidigare och skapar nya celluliter. Vanhuus ei tule yksinään, säger man, och belysningen på gymtoaletten skrattar rått åt en. Det är så att inte ens ett par snygga joggingbyxor kan skyla dessa äckliga klumpar av fett som belysningen så lockar och pockar på.

Men, lyfter den ofilosofiska sidan i mig fram, det kan ju mycket väl vara så att allt detta - den relativt mörka belysningen, fläktsystemet, de mörka väggarna och vinkeln som lamporna är riktade i - är planerat in i minsta detalj. Åsynen av vännerna celluliterna sekunden före man stegar ut i gymsalen kanske är meningen att fungera som värsta motivatorn för alla medelålders tanter och unga lovande kvinnor som är på väg mot precis samma öde. En fascinerande toalett helt enkelt.

/Fysikälskaren

Vi lever ännu part 2

Många av er har säkert undrat: vart måhän har de tre kamelerna tagit vägen?

Ja ni, vi sitter här i ett bakre hörn av Tavastehus, och fryser. Vi blev lovade en vinterboelig stuga, men det är kallt som f a n. Med tillräckligt många lager kläder på oss klarar vi oss ändå.
EDIT: Nu, NU, av alla stunder kommer Bakisbloggaren på att det faktiskt finns batterier (värmeelement) i huset. Nu. Nu.

Flera av oss har haft olyckan att dra över sig någon sorts vårflunsa. Detta har gett upphov till samarbetskrävande nattliga incidenser, som till viss del försämrat sömnkvalitet men till annan del förbättrat gemenskapen. Vi skjuter också fortsättningsvis framåt den lurande skidlänken, i hopp om att undvika alla hjärtmusskelinflamamtioner vi bara kan.

Igår tog vi oss en promenad i en nalleskog. Fysikälskaren led av något av en nälkäkiukku och de andra led med henne. Och gav henne Daim. Och Pepsi Max. Sedan söndrade Bakisbloggaren termosflaskan, och Stenklängaren bara klängde.

Dessutom har vi fått lite tillskott i familjen, Broder Jaacob, eller Weli-Jaacob, har fötts ur det mörka för att komma till oss och lätta upp stämningen lite grann. Han har röda ögon, för de är fyllda av kärlek.

Så småningom, när vi kommer hem ska vi börja ett nytt tema, nämligen veckans selfie. Dessförinnan krävs en identitetsupplysning å vår sida. Våra älskade läsare får gärna ansöka om att få utgöra objekt för veckans selfie.

Vi har dessutom hittat en vinnare i tävlingen som gick av stapeln för några inlägg sedan. Vi fick hela två ordentligt godtagbara svar i tävlingen, varav det ena var av självaste Fysikälskaren. Tack för det vinnande svaret, Julia, vi återkommer om tidpunkt för prisutdelningsceremonin.

Vi har mycket mat.

/Bakisbloggis, Fysikisälskis, Stenisklängis

Cheat Day

- Något riktigt tillåtet!

/Alla kameler på olika håll av huvudstadsregionen

Nu kör vi!

Eller nåh flyger. Inte så där påverkade, för det lovade att inte vara. Vi skall till vår framtida jobbplats (höhö just choking). See ya on the other side, ni dödliga icke-fysiker!

 

/Fysikälskaren 1 & 2 & 3

Dundersmoothie

Många har ju kanske märkt att det just nu är ganska in att inta sin föda endast i protein- och aminosyra- och antioxidant- och vad allt-innehållande smoothien. Man ska ha en såndär kort och tjock flaska, en shaker, som man sedan käckt kan bära med sig till både gym och skola. Helst ska man ha någon reklam som låter väldigt muskeluppbyggande på sidan av sin shaker, för hur konstigt vore det inte att ha en helt plain sådan. Också hemma hos mig går en sådan att återfinnas.

Så idag plockade jag fram våran stavmixer och tillredde smoothiernas smoothie, som både gör en frisk från alla flunsor i världen och får ens muskler att växa till alldeles oförutsedda omkretsar. Alla muskler utom tuggmusklerna, det vill säga.

Smoothien min bestod förstås av avocado - alla dessa goda fetter kan man ju inte låta bli att sörpla i sig, vitlök - antioxidanter behövs ju för att vi i dagens kommersiella samhälle hela tiden oxideras av vår omgivning, turkisk juggis - den exotiska motsvarigheten till kvarg, det vill säga proteinrätternas moder samt citronsaft - på grund av dess rikliga innehåll av C-vitamin, och för att citronsaft dessutom bidrar med en liten sötma i smaken.

Mums!

Och det roliga är ju att eftersom allting mixas ihop och blandas samman så kan man ju sätta smoothien att innehålla precis vilka äckligheter som helst, allt från sniglar till småsten kommer jag att tänka på! Om man råkar vara en sådan som i enlighet med sin etiska tro undviker all sorts naturlig kost går det också bra, i butiken kan man nämligen köpa alla näringsämnen som tidigare nämnts i pulverform på burk! 

Påriktigt så blev det guacamole.

/Fysikälskaren med nälkäkiukku

Bemärkelsedagsfirande

Idag joinerade även den tredje kamelen de "vuxnas" och "mognas" (och dödligas) klubb. Vi välkomnar henne med många kalorier. Nedan en intervju med födelsedags"barnet".

1. Hur känns det nu?
   - Öhöm, krhm, ja' vet livets mening. Livets mening har öppnat sig.

2. Hur ändrar detta på ditt personliga liv?
   - Häh? Ni gör mig låta jättedum!

3. Entäs på ditt sociala liv?
   - *kinky face*

4. Hur är det med dig och alkoholen nu då?
   - Vi är väldigt nära. Herregud.

5. Vad är dina oplaner på att bli vuxen och mogen?
   - Hihihi. Hehej. Nä. Ja' ha' int' ännu fått de'. *sockerfylla*

"Den ser ut som en tunga som kommer så där hej"

Partyhatt och partystav.

Sneekpeak på födiskortet.

 

/Födisbarnet, Bakplokkaren och 10--barnet

Prisbelönt

Nu kommer det som inte rymtes med i det föregående inlägget. JAG FICK EN MEDALJ! Jag vet inte på grund av vilka bedrifter (kanske för att jag inte var på plats då den skulle ha delats ut, och jag därför bara fick medaljen hemskickad åt mig), och jag vet verkligen inte om jag har förtjänat den (eftersom jag denna säsong deltog i exakt två tävlingar och i mer eller mindre lika många av föreningens egna evenemang), men jag antar att medaljen är orienteringsrelaterad.

Skål på den saken!

Så där stolt skiner den mot mig när jag ser på den!

/Fysikälskaren

Sjuklingen kvitterar

Hosthost, hackhack, det är jag igen. Idag var jag generös nog att tilldela tant doktorn en visit, eftersom vår kära Bakbloggare hotade med att inte släppa in mig i sitt slott ifall jag inte har en diagnos tills lördagen.

Min diagnos lyder:
Bihåleinflammation i den vänstra bihålan
Riktigt fin bihåla på den högra sidan
Inflammerad örongång på vänstra sidan
Riktigt fint öra på högra sidan
Riktigt fina lungljud
Riktigt fina lungbilder
Riktigt fina blodprovsvärden

Det blev inte så dramatiskt som jag hade tänkt mig, jag var ju trots allt fast besluten vid att en lunginflammation är riktigt möjlig även om jag inte varit upp över ens 38°C-strecket på termometern (min mamma tror jag lider av hypokondri).

Nu sitter jag här med en antibiotikakur, en kur av skvalpiga droppar att droppa i örat samt en kur triangelmärkt hostmedicin. Dessutom har jag en riktig infernalisk smärta nedanom det högra nyckelbenet, men som sagt så var röntgenbilden riktigt exemplariskt frisk, så för den fick jag inga piller. Tant doktorn riktigt berömde sedan min torra och hemska hosta. Jag är den riktiga drömpatienten, tro det eller ej.

Så tant doktorns varningens ord var att ifall jag är en aktividrottare så ska jag vara medveten om att pseudoefedrin är ett dopingpositivt ämne, och att om jag har någon idrott som hobby så ska jag nu ta en liten paus. Det blir nog en bra läkare av mig också någon dag, för det där hade jag ju klurat ut själv också. (Här vill jag klarlägga att jag absolut inte menar att vara lika nedlåtande som texten får det att låta; jag uppskattar alla läkares arbete och dagens tant var en riktigt trevlig en dessutom.)

Alltså kommer jag att fortsätta att vara sjuk och ynklig ännu i några dagars tid minst. Som uppdatering kan jag berätta att jag nu har tittat igenom alla Gossip Girl-avsnitt (info åt Hannele: 80 timmar och 40 minuter), och nu kan jag således koncentrera mig på The Big Bang Theory och House.

Att sådant.

/Fysikälskaren med abstinensbesvär

Puoli kiloa päivässä

Här är jag, sjuklingen! Den av oss som skolkade från länken idag! Tro mig, om jag skulle ha varit med så skulle det definitivt inte ha blivit mer gång än löpning!

Idag har jag sovit länge, vaknat igentäppt och slemmig och äcklig (man glömmer lätt bort att duscha då man är en sjukling), startat risgrynsgrötsäsongen, hostat så till den grad att mamma sagt att hon blir irriterad på oljudet jag för, läst biologi 1-boken för typ femte gången, sett två episoder Big Bang Theory och varit belåten över att jag förstår fysikerskämten, läst fysik 1-boken (åtminstone några sidor i den), sovit dagssömn, kockat världens godaste pasta carbonara som inte smakar något alls i sjuklingens mun, läst om numerisk derivering, bakat jultårtor som smakar desto bättre i sjuklingens mun, äntligen duschat, lagat fruktsallad samt dreglat över Chuck från Gossip Girl. Jag har haft en vild dag.

Rubriken antyder på att man bör äta 500 gram frukt om dagen för att hållas frisk och lycklig. Uppenbarligen har jag misslyckats - här ligger jag ju och är inte det minsta frisk (okejokej, jag lider inte av mer än en självdiagnosticerad bronkit, men man får tycka synd om mig ändå!). Därav fruktsalladen som nämndes i stycket ovan. Jag var också för lat för att diska kniven och skärbrädet mellan pasta carbonaran och fruktsalladen, vilket orsakade en svag nyans av vitlök i fruktsalladen och vilket säkert tillförde riktigt rikligt med antioxidanter i den. Om jag skulle vara skarpare i huvudet skulle jag förklara vad antioxidanter är bra för, men det orkar jag inte med nu.

Heh. Heh.

Vojvoj vet ni. Int e de lätt int. Men, vad som lyser upp den mörka och snoriga novembersöndagen är vetskapen om den efterlängtade resan som skymtar i horisonten. Låt oss hoppas på att kamelklubben tills nästa veckoslut har blivit återförenad på länkstigen!

/Fysikälskaren