Back on track

Vad har jag hållit på med under dom senaste 41 dagarna när jag inte bloggat?

• gått på prepkurs och seglat mellan angst och lycka
• börjat diet!
• och även slutat en viss diet
• tränat som en galning...
• ...tills läsandet tog över
• lidit av ångest över det minimala antalet av träning
• hittat mig själv ensam på mitt rum utan någon kontakt till yttre världen
• sprungit mitt livs femte halvmaraton...
• ...och även mitt livs sämsta halvmaraton (tror jag)
• lidit av verk i fotbottnen pga en viss halvmaraton
• skrivit inträdesprov
• kännt mig extra tom efter inträdesproven
• sprungit en länk efter halvmarran (fun fact: jag klarade av att springa 0,5 km på 2:30 min! känner mig stolt)
• städat som en galning inför den stora dagen

Nu när den 16 maj kom och gick, borde vi ju sätta ett nytt mål. Nästa år ska förståss HCR springas på nytt, och då förhoppningsvis alla tre samlade (alltså jag förväntar mig att de två andra är med på samma noter). Men för tillfället känns det som att inga för stänga mål ska sättas upp, sommaren får komma med vad den vill och visa då eventuelt vägen mot nästa steg ( bara för att vara en gnutta filosofisk en onsdakväll när mitt rum är äntligen städat och jag har tid att bara sitta och lyssna på musik och dela med mig av mitt liv till alla er härliga läsare, typ två stycken)

Detta hittar man när man googlar på cheesy feel good quotes, eehhheeee.

Tsaukkis: en BB som är tillbaka och påvägen att 

förvandlas till en morrot mha brun utan sol

Yin Yoga

Häromdan ville BB ha yogasällskap, till detta tackade FÄ glatt nej, medan SK tog till sig chansen att göra något med sina tomma dagar. Det var Yin Yoga som väntade på de två tösarna, och yogan var nog inte vad SK förväntat sig. Efter 90 minuter av tortyr i form av långa, tänjande positioner, kändes kroppen lätt. Allt som allt var det en trevlig upplevelse, och tjejerna BB & SK funderar på att skaffa sommarkort till Yoga Nordic!

Före timmen hade BB varit på gym.

Efter timmen gick SK på massage.

FÄ höll på med något mysteriskt.

/SK  kuittaa

"Cykla så får du flashiga vader" - högstadielärare

Nej inte hade jag tänkt mig att några spurter skulle medföra en träningsvärk av den grad som de gåriga gjorde. Så långt gick det att jag fick krydda min harmoniska färskgröt-innehållande morgon med ett litet tänjningspass, innan jag trampade iväg på dagens strapatser. Färskgröten är annars ett påhitt som kom med i min värld i och med det här nya hälsosamma livet; i något skede kan jag ju tänka mig att dela med mig av receptet här också!

Det är så att den 25 mars 2015 är/var den internationella våffeldagen. Denna firade kamelerna (i sällskap av några andra) i BB:s hoods, där vi åt våfflor för kung och fosterland. Vad gäller det nya hälsosamma livet inser jag att de andra våffelfirarna kastade tvivlande blickar åt hållet där FÄ satt och mumsade i sig våffla efter våffla med både grädde och tjinuskisås, men rent kalorimässigt befinner jag mig nog (såvida mina matematikkunskaper går att lita på vem annan hoppas på låga poänggränser i mattan) på den soliga sidan. Detta är dock en siffra och ett faktum som ju nog inte i sig säger så att säga ett piss om hälsosamheten i vad man äter, men hej enligt alla konstens regler så njöt jag av varje munsbit!

Dagens träning kom sedan i samband med att jag på sätt eller annat var tvungen att ta mig ända bort dit till BB:s hoods. Eftersom jag är en fattig studerande med varken pengar eller tid på busskortet och allt annat än pengar i plånboken så blev det att ta till cykeln: dagens saldo är 36 km, 2:30 h. Nog känns det i benen.

Den första halvan. Bilden ska visa upp det vintriga vädret jag överraskades med halvvägs.

Just nu känner jag därför att imorgon får bli en litet lugnare dag. En promenad kanske, om vädergudarna är på gott humör. Men häng med till fredagen, för då ska Fysikälskaren (om allt går bra) vara med om en träning av det slag som inte många människor i världen någonsin hade kunnat drömma om att hitta henne på!

/Fysikälskaren

Osthorn

Dagens Brännande Fråga (en rak översättning av Päivän Polttava Kyssäri, PPK): är det många av er, i vår läsekrets, som liksom mig spenderade morgonen fram till lunchen huttrandes under ett bord inomhus, i rädslan av att mista synen för gott? Det var ju nämligen vad vi som medians offer blev tillsagda, att alla somm idag ens vågar blicka upp mot himlen kommer att bli blinda, oberoende om de tänkt snälla kristna tankar eller inte. Men det blev ju liksom inte ens mörkt!

När farotidpunkten med skyddszon var över kände jag att det var dags att trampa iväg till gymmet. Tiden på mitt busskort tar slut först imorgon och således börjar min cykla-överallt-period först imorgon, men jag tänkte: varför inte ta en liten tjuvstart?

Sammanlagt blev det 14 km cyklande på 55 minuter. Maxpulsen under denna sträcka var 170, och jag är alldeles säker på att den kom i samband med att en okänd trafikhuligan försökte köra livet av mig! Jag nämligen på några meters håll att det var grönt ljus där jag skulle korsa bilvägen. När jag nådde övergångsstället hade det varit grönt ljus en stund redan, och således också rött ljus för de bilister som körde parallellt med cykelvägen. Just förrän jag skulle rulla ut på vägen uppmärksammades jag av ljudet från en kvartett hårt rullande vinterdäck, och vilken tur att jag då tittade upp, för en bil kom där ju, glatt körandes överhastighet mot rött ljus! Det var en gammal gubbstrutt som i sällskap av sin fru stirrade argt på mig, som om det var jag som var den stora trafikregelsbrytaren. Dessvärre blev jag så överrumplad att jag inte ens hann titta åt registerplåtens håll, men om du är, har varit eller känner en gammal och sur gubbe som är a) färgblind, b) körkortslös, c) förbländad av solförmörkelsen eller d) innehar stora attitydsproblem vad gäller trafiksäkerhet, så rekommendera nu för guds skull en flytt till någon isolerad ö där det inte finns risk för umgänge med andra människor.

Sedan hann jag ju också gymma i 50 minuter (paha som jag är så skippade jag nedvarvningen), under vilka höjdpunkten var att jag gjorde tre stycken chinnar med 18 kg:s motvikt. Nästa gång ska jag väl våga mig på 13,5:an.

Imorgon lär det inte ska bli något sportande av större kaliber, en promenad på sin höjd. En rolig sak är att vårat kylskåp igen, efter en veckas paus, innehåller avokado.

/Fysikälskaren

På agendan idag

• en slö morgon med extragod morgonmål
• gymmande
• cyklande av och an
• klaga på att man inte har något och göra för skolan har varit ens liv i stor sett de senaste 12 åren
• länk på knappa 9 km och 1,66h
• lite mer existentiell kris
• använda alla möjliga ursäkter så att man inte skulle behöva läsa till det sista studentexamensprovet

/BB

Två och en halv munkar senare

Dagen påbörjades som vanligt på bibbslan, där dagens schema var effektivitet, i bemärkelsen av lär dig två fördjupade kurser på två timmar. Sedan bar det av till gymmet. Så långt bra.

Visst kändes den relativt långa länkisen i benen; speciellt vaderna meddelade mig om sin existens med jämna mellanrum, men annars så orkade jag ju nog som vanligt. I chin assisten blev det två repetitioner med 18 kg (dock med paus mellan dem), och jag ser med iver fram emot kanske en två-tre gånger framåt då det blir dags för 13,5 kg. Jag medger en liten lathet där det gäller nedvarvningen, där vi valde cyklarna istället för löpmattorna. Så långt bra.

På grund av en väldigt strikt budget av studerande-slag har jag tagit som vana att tillreda min lunch färdigt hemma föregående kväll. Sallad är enkelt och bra, sallad är därför vad det oftast brukar bli. Fortfarande allt bra.

Så gick vi för att köpa oss varsitt kaffe. Det fanns inga smörbullar, varvid mitt samvete och vågen tackade bagarinnan för att hon låtit bli att baka några smörbullar idag - bättre så egentligen. Sedan smällde det, då hon visade oss erbjudandet på fem munkar för 2,50. Vilket ju brukar vara priset för en enskild munk! Vi kunde ju helt enkelt inte bara låta bli! Därmed har jag nu smällt i mig två och en halv munkar idag, och det är nog inte alls bra nu längre. Kan inte minnas när jag senast skulle ha lidit av en morkkis av dylik grad, och vågen, den tackar ju inte heller.

Dessutom är jag inte ett dugg intresserad av att studera matematik heller; det verkar ju ändå nästan som att L:n vägrar ramla in oberoende av om man studerat eller inte.

/Fysikälskaren

Dalsvik där alla har ett bilgarage

Just nu sitter jag på min stol och är alldeles illröd i ansiktet. Benen väger som synden och jag har en skavsårsblåsa under, ja under, foten. Dagens länk var nämligen till längden redan nästan uppe i två tredjedelar av HCR.

Till en början blev det 2,5 km joggning till idrottsplanen där dagens kvartersorientering skulle ta plats. Där valde jag den 6,3 km långa banan, som jag sedan tragglade mig igenom. Till slut blev det ännu att jogga de 2,5 km hem.

Även om tidtagargubben med sitt kroppsspråk utgav en känsla av att min tid på 1:10 h för själva banan inte var något att hänga i julgranen så är jag nog riktigt nöjd själv. Sportstrackern menar att det blev dryga 8 km att springa, och av dessa så sprang jag nog också en stor del. Vid kontrollerna stannade jag ju upp för några steg, och de allra brantaste uppförsbackarna gick jag också. Mitt orienterande är ingalunda ännu på den nivån att jag skulle kunna springa fram i någon allt för svindlande fart samtidigt som jag läser kartan, men denna gång då hela banan i stort sett tog plats längs med mina egna länkrutter så gick det ju något bättre på den kanten. Därtill var det ju väldans roligt att få en karta över närterrängen, så jag kan planera framtida länkar lite mer fantasifullt också!

Det sammalnagda saldot var alltså 13 km, på 1:45 h. 13 km innehöll vissa stoppar t.ex. medan jag köpte karta och registrerade mig i mål, men då stängde ja naturligtvis av både trackern och klockan. Medelfarten låg på dryga 8 min/km - något jag är nöjd över med tanke på att jag trots allt tog en del gångsteg under orienteringsdelen.

Vet dock inte om pulsutslagen (speciellt det där med 211) är något att lita på...

"Bara 8 km kvar, så är du i mål", blev jag besvarad då jag skröt med längden av min länk. Alldeles riktigt, och dagen visade mig nog också vilket helvete 21 km kommer att vara. Samtidigt tror jag starkt på att det är absolut genomförligt. Värkande knän, molande huvud och skavsår under foten är bara något som hör till! ;)

/Fysikälskaren

Omvägar & sandvägar

Förra lördagen var det igen dags att ta sig springandes hem från fotbollsskolan. Istället för att springa raka vägen hem längs med bilvägen gjorde jag dock en liten omväg och sprang längs med sandvägar, vilket jag ändå tycker är mycket skönare än avgasiga asfaltvägar för både fötterna och sinnet.

Den totala kilometermängden blev 6,2 km, på tiden 46.20 min. Pulsen skenade igen iväg på sina riktigt egna banor; medelpulsen 174 och maxpulsen 192 talar för sig. Det roliga var att det igen låg en riktigt skön fiilis över länken. Visst var det tungt i benen och flåsigt då pulsen under den andra hälften mest hela tiden låg ovanför 180-sträcket, men liksom skönt och uppfriskande ändå. Jag råkade dessutom stöta på min gamla dagmamma som var på promenad - ett trevligt återseende som fick de sista två kilometrarna att gå som en dans.

#tumblrlevererar

Det är dagar som dessa som man känner att vet ni det ska nog gå bra det här. Det enda som egentligen ligger mellan mig och HCR är kilometrar och kilometrar till, och just de där kilometrarna är det ju hur enkelt som helst att övervinna. Då vi startade projektet med gemensamma länkar tänkte jag mig att jag ska försöka ha som mål att varje vecka springa 20 km. Det har inte varit många veckor som det har lyckats, men nu när livet igen stabiliserat sig ska jag försöka återgå till det målet. Positiva tankar!

/Fysikälskaren

Vadå tipaton tammikuu?

Hej, igen. Jag vet inte riktigt om jag mera hör hemma på denna blogg då en av kamelerna, sakta men säkert, håller på och ta över bloggen för sig själv. Men nej säger jag, nu är jag tillbaka. Med en månadsöverblick som borde ha skrivits för en månad sen. Men allt lite kom och gick. Fester hit och fester dit. Penkkis var äntligen och allt annat smått och gott som gjort min andel av bloggningen en aaaning svårare. Eller försöker jag bara skylla ifrån mig? Det kan ju hända, ju never nou hau komlikeited it will bii.

Men pidemmittä puheitta som man kunde på finska uttrycka sig, så kommer här min lista på alla träningar som gjort under januari månad:

• yhteislenkki x1
• bädis
• inne fotboll
• en morgonlänk i det mörka Geneve!
• händboool
• bädis på nytt, denna gång kunde man kanske inte kalla för bädis egentligen...
• pudis x5
• "lenkki" typ gångish x2
• volleyboll
• simning (mera kikandes på snygga simmare, köhköh)
• devade

Något att hänga upp i julgranen till nästa jul? Knappast.

/BB is bäck

Veebruar

Än en månad har vi bakom oss. Rolig har den varit, men träningens gränsvärde går dessvärre mot noll. Med två och en halv månad kvar till halvmaraton är det dags att börja bli litet desperat.

Länkar x3, sammanlagt 19,7 km, 2:43 h
Gym x5 (med chin-projektet påbörjat)
Konditionscykelpass x2, sammanlagt 1:15 h
Promenad x4, sammanlagt 4:20 h (varav en var ett försök till skidlänk)
Slalom x1
Lediga dagar x13 (varav dock på grund av flunsa)

Alldeles ärligt talat så hade jag väntat mig ännu dystrare siffror, men här kan vi ju se att under 50% av månadens dagar var helt och hållet lediga.

Om februari var det färdigt i gemene mans vetskap att idrottandet kommer att bli inklämt på något litet hörn, eftersom så mycket andra spännande saker var på gång. Mars kommer dock inte att innehålla just något mer spännande än läsning och skrivningar, och med ett gott planerande och en god hälsa kan mars-månad därför komma att bli en riktigt god träningsmånad!

/Fysikälskaren

DOMS

Jag har ont i framlåren. Hujsigt ont i framlåren. Endast i framlåren.

Ibland tänker jag med värme på de år då vi vintertid hade en slags innegymnastik-fysikträning med laget, fysikträning som alltid kändes som rena rama döden. Först under träningen, då de sista minuterna inte sällan spenderades med tidvis svartnande framför ögonen, och sedan nästa dag, som alltid gick ut på att framlåren var sjuka som aldrig förr. Nästan den nivån av ont i musklerna ligger jag på nu.

En sista mening för er att tolka hur ni tycker: att gå ned för trapporna. 

/Fysikälskaren

P=ΔW/Δt=Fv=UI

Idag har varit en effektiv dag. Biblioteket öppnade klockan 8:30, och det var meningen att jag skulle finnas där, då. På grund av ett 20 minuter långt näsblod blev mitt instigande genom bibliotekets snurrande dörr ändå uppskjuten med en halv timme.

Jag studerade flitigt i två och en halv timme. Det satt hårt åt att sitta stilla så länge. Sitta tyst. Koncentrera sig på att hålla ögonen på texten. Hålla fingrarna borta från telefonen.

Sedan åkte vi ett varv till huvudstaden, där gymsällskapet Ostekai hade glömt sin bok om trollkarlar (hehe). Vi åkte tillbaka hit till hemstaden, och så gymmade vi. Det vanliga tionde programmet + Chin Assist-bonusen. Jag hade ju inte gymmat på evigheter (någon vecka) före detta, på grund av vilket musklerna kanske pikulitet hade glömt vad det här med gymmande riktigt går ut på. Och då jag påbörjade det andra varvet av askelkyykkykävelyn kändes det nog som bara den i låren, både fram och på sidorna; bara plötsligt slog det till och drog, bände och böjde i benen så jag knappt kunde stå på stället. Men vi kämpade oss igenom hela programmet med samma vikter som för någon vecka sedan; vi var superduperduktiga! Vi belönade oss med mumsiga sallader.

Och dessutom räknade vi ytterligare några fysikuppgifter på två timmar till sedan. Slå det om ni kan, ni. Samtidigt inser vi att detta är hur vardagen kommer att se ut ända tills 20.5.

En icke-tävling: vem hittar felet först?

/Fysikälskaren

Valter Virus

Det visade sig att man (mot alla odds eller enligt - välj själv) under sportlovets dagar lagt på sig ett extra kilogram eller två. Sin vana trogen sitter man dessutom fortfarande vid datorn och snörvlar, okapabel att åtgärda problemet eller de två.

Räds dock ej, för framtiden är åter en gång planerad i high definition. Den första dagen och den andra på nästa vecka tillägnas tillfriskning, innehållandes inga mer ansträngande motionsformer än högst några raska promenader. Den tredje, fjärde och femte dagen skall spenderas vid bibliotekets fyrkantiga bord - en syssla till vilken man ypperligt bra kan kombinera ett gympass eller dylikt skojigt. Dessutom skall födointaget i samband med studerandet skärpas till det yttersta: inte en slant skall spenderas på karameller, nötter, kex, bakverk eller andra medlemmar av samma klubb, nej, Fysikälskaren kommer två veckor framåt att i biblioteket kunna kännas igen med hjälp av hennes smoothie-sörplande och fruktmumsande.

Detta är receptet på hur humöret hålls på topp samtidigt som L:n ramlar in som Fysikälskaren vid åsynen av lösgodis för kilopriset 4 € blott.

/Fysikälskaren

Vi lever ännu part 2

Många av er har säkert undrat: vart måhän har de tre kamelerna tagit vägen?

Ja ni, vi sitter här i ett bakre hörn av Tavastehus, och fryser. Vi blev lovade en vinterboelig stuga, men det är kallt som f a n. Med tillräckligt många lager kläder på oss klarar vi oss ändå.
EDIT: Nu, NU, av alla stunder kommer Bakisbloggaren på att det faktiskt finns batterier (värmeelement) i huset. Nu. Nu.

Flera av oss har haft olyckan att dra över sig någon sorts vårflunsa. Detta har gett upphov till samarbetskrävande nattliga incidenser, som till viss del försämrat sömnkvalitet men till annan del förbättrat gemenskapen. Vi skjuter också fortsättningsvis framåt den lurande skidlänken, i hopp om att undvika alla hjärtmusskelinflamamtioner vi bara kan.

Igår tog vi oss en promenad i en nalleskog. Fysikälskaren led av något av en nälkäkiukku och de andra led med henne. Och gav henne Daim. Och Pepsi Max. Sedan söndrade Bakisbloggaren termosflaskan, och Stenklängaren bara klängde.

Dessutom har vi fått lite tillskott i familjen, Broder Jaacob, eller Weli-Jaacob, har fötts ur det mörka för att komma till oss och lätta upp stämningen lite grann. Han har röda ögon, för de är fyllda av kärlek.

Så småningom, när vi kommer hem ska vi börja ett nytt tema, nämligen veckans selfie. Dessförinnan krävs en identitetsupplysning å vår sida. Våra älskade läsare får gärna ansöka om att få utgöra objekt för veckans selfie.

Vi har dessutom hittat en vinnare i tävlingen som gick av stapeln för några inlägg sedan. Vi fick hela två ordentligt godtagbara svar i tävlingen, varav det ena var av självaste Fysikälskaren. Tack för det vinnande svaret, Julia, vi återkommer om tidpunkt för prisutdelningsceremonin.

Vi har mycket mat.

/Bakisbloggis, Fysikisälskis, Stenisklängis

Vi lever ännu!

Det har nog inte varit någon vecka att hänga i julgran där det gäller det där med tränandet. Istället hade vi en alldeles otroligt bra dag i torsdags, en alldeles otroligt bra kväll i torsdags, en alldeles otroligt bra natt mellan torsdag och fredag och en fortfarande bra dag ännu i fredags. Tycker åtminstone en tredjedel av kamelerna.

Nu, när sömnen torde vara relativt bra fasttagen, huvudet har slutat gunga och öronen slutat sjunga borde det vara ett ypperligt tillfälle att ta upp vägen mot HCR igen, men här sitter jag och andas tungt genom munnen plockandes i mig piller efter piller. Vi får hoppas att pillren hjälper, för imorgon bär det av mot Egentliga Tavastland, vare sig kroppen känner för det eller inte!

/Fysikälskaren

Dagen före superdagen

Ett löppass var planerat, men det blev något av en intervallträning på konditionscykeln istället. En täckning på 45 minuter, med 5x5 min litet motstånd och låg frekvens varvat med 4x5 min stort motstånd och hög frekvens. Medelpulsen låg på 141 och maxpulsen på 174.

Således blir det antagligen ingen länk denna vecka, men hej, en massa annat kulistället!

/Fysikälskaren

(märks ivern av mycket också?)

(medkameler: aktivera er!)

Tre kilo karameller

... var vad jag hade med mig till gymmet idag. Även om jag ivrigt väntat mig det fick jag dock inga konstiga blickar.

På grund av dålig kommunikation familjen emellan, tidsomptimism, blyghet och lathet blev jag tvungen att pressa ihop gymprogrammet (det vanliga, nr. 10) till en 45 min lång runda. Jag hann med allt - också chin assisten - det var bara återhämtningspauserna som blev kortare; något som definitivt känns av nu.

Om resten av veckan kan det sägas att jag på något vis måste orka motivera mig ut på morgonlänk imorgon, eftersom resten av veckan kommer att bli lite si som så med vad det gäller tränandet (men superdupersikkerolig när det gäller det sociala livet!). På söndagen borde jag och de andra kamelerna sedan starta vårt några dagars "träningsläger" utanför Nyland. Och låt mig ännu berätta: chin assisten kändes sååå bra idag - blygsamt uppmanar jag er att ta en titt på mina bicepsar under dimissionen om några månader, om allt går enligt planer ska jag vara värsta Kippari-Kalle då!

Sådan.

Dessutom så gick hörfen idag så överraskande bra (så bra att jag kommer att bli tvungen att satsa också på den skriftliga delen!) att jag har belönat mig själv med en rad eller två av Daim-chokladplattan. Det känns bra.

/Fysikälskaren

Kompensering

Som den dåligs cheataren jag är nås jag alltid, varenda en gång, av en grym morkkis efter att ha ätit lika kaloririka lass av mat som i det förra inlägget. Äckelätandet ska kompenseras och det genast.

För måndagens del var en länk planerad, men det satt hårt åt. Så hårt, att efter att jag kommit hem och suttit och stirrat in i datorskärmen en stund så var det bara någon millimeter ifrån att jag inte skulla ha gjort något i träningsväg alls idag. Men jag rustade upp mig; det blev 30 min konditionscykling med medelpuls 147 och maxpuls 168 - den senare under den fem minuter långa slutspurten med både större motstånd och högre frekvens.

En av hela filmhistoriens absoluta höjdare!

Jag fortsatte dessutom kvällen med att inviga blendern som jag fick i tidig födelsedaspresent; en äckligt hälsosam grön smoothie med sallad - kan ni tänka er, sallad - i. Imorgon innebär sedan för Fysikälskarens del en hörf i engelska (wat a jouk!) och en gymrunda med tidigare nämnda A!

/Fysikälskaren

Cheat Day

- Något riktigt tillåtet!

/Alla kameler på olika håll av huvudstadsregionen

Drippdropp

Idag var en dramatikens dag! Fysikälskaren, i sällskap av Stenklängaren, hade idag sin sista fysiktimme! Som vi kommer att sakna dem.

Efter att ha bävat för den stunden, stunden då vi tar stegen ut ur fysikklassen och därmed lämnar den sista fysiklektionen bakom oss, packade vi äntligen ihop våra saker, släckte lamporna och slängde fast dörren. Och tog oss till Sanomatalo, ty vår mening var att rädda livet på en stackare eller två i behov av blod!

Stenklängaren klarade tyvärr inte av duglighetstestet, men Fysikälskaren gjorde det - galant. Således fick Fysikälskaren också en vägande orsak till att behålla även denna fredag ledig från idrottsrelaterade aktiviteter - för att imorgon fortsätta sin träning med förnyade krafter!

Vad sker om bildens kroppar läggs i en 3,0 % NaCl-lösning?

/Fysikälskaren