Så här sjöng (eller sjunger) Sås o Kopp:
Så kan det gå ibland *tytytyy*
Så kan det gå ibland *tytytyy*
Vem kan väl veta var man ska leta
ensam på egen hand?
Och de orden symboliserar ganska bra FÄ:s intensiva onsdagkväll, då August och Augusta firar namnsdag. I form av en liten historia var det nämligen så här det gick till då FÄ:s planerade lediga dag blev svettig och blodtryckshöjande ändå:
FÄ har alltid varit en ytterst organiserad tös, med tidtabeller i kalendern och post it-lappar på väggen. FÄ bor i ett till det yttre råddigt rum, men hon vet precis var hon har vilka saker. Eftersom FÄ om några dygn ska åka iväg till världen som finns bara nästan innanför Schengen-området så började hon idag, i god tid, att leta fram diverse olika nödvändigheter, skriva packlista, springa efter den snärtiga trolleyn från förrådet och så vidare.
Då small det. FÄ kunde inte på något vänster hitta sitt pass! FÄ letade och letade, Whatsappade i panik åt en mängd vänner som förstås inte visste var passet fanns de heller, googlade fram polisens sidor och tog reda på hur mycket ett express pass kostar och hur länge det tar att få, stod mitt i sitt rum och var förtvivlad över att detta för hennes del kunde utgöra slutet på resan som hon väntat på i två år.
FÄ tömde hela skrivbordsytan, men passet syntes inte till. FÄ tömde alla fem skrivbordslådor och den lilla byrån, men passet syntes inte till. FÄ kollade igenom flytta-hemifrån-högen, men passet syntes inte till. Lika lite som det syntes till i garantikvitton för elektroniska apparater-lådan, gamla skattekort och lönekvitton-högen, träningsväskan, mammas träningsväska eller lådan där potentiella födelsedagskort förvaras. Inte fanns det varken under skrivbordet, bokhyllan eller sängen. I kameraväskans yttre fack kom FÄ så nära som till en gammal flygbiljett, vilket inte i stunden kunde få FÄ att dra på munnen ens en millimeter.
I ett desperat försök, med en klump i halsen, med darrande händer, med en puls på garanterat över 100 slag i minuten drog FÄ med en hand ner innehållet i hyllan som var helgad åt gamla skolböcker. Tre gamla matematikhäften, en religionsbok, ett uppslagsverk, ett fysikhäfte och en hel del provpapper ramlade ner. Men inget pass. Ett och ett tog FÄ i häftenas ryggar och skakade om dem som man gör då man letar efter bortglömda sedlar i biblioteksböcker. Och passet trillade ut! Precis så som FÄ hade tänkt sig det, med en flygbiljett klumpigt vikt mellan pärmen, MSFysikälskaren via MUC till HEL. Det var en så vacker syn att några glädjetårar i all diskretion smög sig ner längs med FÄ:s av utmattning blossande kinder.
Det finns en hel del andra citat av tidigare nämnda duo, vilka kunder fungera som en symbol och sammanfattare till denna lilla anekdot från FÄ:s onsdagskväll. Ett mycket bra alternativ hade varit det där med
som man bäddar får man ligga/ som man skänker får man tigga, men må vi nu inte ska avluta denna radiramsa i lite muntrare ord.
Joo joo joo joo
Joo joo joo joooo
/FÄ
