Jag studerade flitigt i två och en halv timme. Det satt hårt åt att sitta stilla så länge. Sitta tyst. Koncentrera sig på att hålla ögonen på texten. Hålla fingrarna borta från telefonen.
Sedan åkte vi ett varv till huvudstaden, där gymsällskapet Ostekai hade glömt sin bok om trollkarlar (hehe). Vi åkte tillbaka hit till hemstaden, och så gymmade vi. Det vanliga tionde programmet + Chin Assist-bonusen. Jag hade ju inte gymmat på evigheter (någon vecka) före detta, på grund av vilket musklerna kanske pikulitet hade glömt vad det här med gymmande riktigt går ut på. Och då jag påbörjade det andra varvet av askelkyykkykävelyn kändes det nog som bara den i låren, både fram och på sidorna; bara plötsligt slog det till och drog, bände och böjde i benen så jag knappt kunde stå på stället. Men vi kämpade oss igenom hela programmet med samma vikter som för någon vecka sedan; vi var superduperduktiga! Vi belönade oss med mumsiga sallader.
Och dessutom räknade vi ytterligare några fysikuppgifter på två timmar till sedan. Slå det om ni kan, ni.
En icke-tävling: vem hittar felet först? |
/Fysikälskaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar