Nu, när sömnen torde vara relativt bra fasttagen, huvudet har slutat gunga och öronen slutat sjunga borde det vara ett ypperligt tillfälle att ta upp vägen mot HCR igen, men här sitter jag och andas tungt genom munnen plockandes i mig piller efter piller. Vi får hoppas att pillren hjälper, för imorgon bär det av mot Egentliga Tavastland, vare sig kroppen känner för det eller inte!
/Fysikälskaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar