Det lider mot jul

Julen är snart här. Såsom ganska många säkert märkt. Den rusar fram med en helt underlig fart och kör över alla som kommer i vägen. Eller kanske det var granntanten som ätit lite för mycket och rullade förbi med en hiskelig fart. Svårt att avgöra.

Men jul. Det är högtiden då det är mer än lovligt att tränga i sig choklad i stora lass och slurpa i sig skinkan med ett extra tjockt lager senap. Och så går det på år efter år. Och julfirandet börjar, i alla fall matmässigt, redan då följande morgon från Alla Helgons dag gryr. Så och i år. Personligen började jag julfrossandet ganska stort: det var lilla jul med högar av mat, en annan lilla jul med ännu mera mat, julkurs med matpresenter till jul, mysiga kvällar med kompisar och mat och so on. Ja, ni förstår säkert, en hel massa med mat. Och så borde man klarar av att inte sätta så himla mycket extra kring midjan. Urgh, hur i helsiket skall man klara av det? Inte alls konstigt att efter årsskiftet fylls alla gym och motionscenter av överfeta människor som vill bli snabbt av med sina extra kilon. 

Så, då våran blogg då ändå är träningsbetonad, borde jag ju komma med en knarrande och lärande ton och säga att "Sleva inte i något extra hörru!", men vad hjälper det? Hellre borde jag ju säga, att låt gå, du lever ju bara en gång och denna gång tänker jag faktiskt hålla mig vid den ända. Ät om du vill äta, om det smakar bra och det gör dig en smula lyckligare, gör det! MEN nästa gång du går ut och springer, så ta den där extra runda, kör det där extra hårda passet på gymmet, ta det lite längre än förra gången, för då blir det ju två flugor på en smäll; du får äta lite extra, men du behöver inte känna dig skyldig för det, låter ju hur bra som helst! Och för dom som kämpar med det där att lyfta rumpan från julbordet: försök lite hårdare, du kan göra det, det finns så många levande exempel så just go for it, okej? Men is'int' känna dig sådär hemskt illa till mods om du nu en gång inte lyckas göra det, det finns ju hur många som helst jular kvar!

/Bakbloggaren som väntar på julen med iver

Sjuklingen kvitterar del 7864

Nog är det ju så att man börjar bli lite lä på sitt egna mående. Ni vet man vaknar 411 (uttala helst fyrtioelva) gånger om natten och är inte det minsta törstig men så torr, så torr i mun, näsa och hals ändå. Man stiger upp och kan inte få ett ord ur sig antingen just för att hals och tunga är så torra, eller alternativt för att stämbandena blockeras av två liter slem ungefär. Man hör ingenting av vad folk säger åt en för i örat hör man ett konstant något-antal-struket A eller E eller vad det nu sedan än är. Man är tvungen att gå omkring med munnen uppe som någon annan idiot även om man ju i verkligheten är synnerligen begåvad och smart. Folk börjar ju snart tro att jag är konstig.

Idag besökte jag en ytterligare tant doktor, och det var jätte kiva. Jag fick ytterligare en antibiotikakur (denna gång av annan ras än den föregående), samt slemupplösande äckelpäckel låtsashallonsmakande brustabletter och så såndäna välkommen-piller. Så sa hon att inga ansträngande kroppsliga aktivitetter denna vecka inte. En snabb blick på abijumppaschemat säger mig att jag imorgon kommer att spela volleybolley på ett ytterst flegmatiskt sätt, att jag på onsdagen kommer att skolka backträningen, och att jag på torsdagen kommer att hurra åt alla andra som svettas med cirkelträningen. Sedan lovade mig läkaren att jag är frisk till jul. Paree olla, tänkte jag.

Här ska jag nu dela med mig en jätte kiva sång som jag första gången hörde i samband med en Gossip Girl-episod. Den är så där jätte kiva och en gång så lyssnade jag på den när jag steg ut ur tåget en sovmorgon och allt var så glatt och kiva. Dessutom är den lite deprimerande och sorglig och likgiltig. Superartistisk video verkar den ha därtill

Resten av dagen skall jag ägna åt mitt projekt-pepparkakshuset, som jag nu i samma väva passar på att göra lite reklam för. Det är nämligen så att jag varje år har fixat fram ett så fint och så gott pepparkakshus, som sedan publiceras på den andra bloggen på julafton. Jag ska dela med mig av bilderna av det här årets hus på denna blogg också, sedan på julafton. Dessutom ska jag idag räkna procenträkningar och läsa om värmeenergi, för vill man ha L så läser man. Om man vill springa 2:06 så bör man också springa en del, men det problemet tar jag en annan dag.

/Fysikälskaren

Stavgångare

Efter ett vilt självständighetsdagsfirande tog vi öppenhjärtade emot söndagen, med stavarna i högsta hugg. Riktigt tantiga var vi, med stavarna i högsta hugg. Vi bestämde oss för att utföra en länk på nästan två timmar, med stavarna i högsta hugg. Och nio kilometer blev det, med stavarna i högsta hugg. En timma och förtio minuter, med stavarna i högsta hugg.

Denna herreman stoppade oss under vår färd.

Den prismprydda herremannen på bilden uppehöll oss en god stund, och han fick oss att till och med kasta stavarna åt sidan. För stavgång var nog inget för oss. Nej, det var det inte. Helt för långsamt. Helt för ensidigt. Helt för tantigt. Vi såg dock också många gubbar med stavarna i högsta hugg.

Det här vil vi okså beräta åt er:

1. Bebisen sover
2. BB fik god mat
3. FÄ tyker om pesto
4. BB tyker Ekenäsbor är konstiga
5. FÄ tyker om fisk

O sen så dehäran så vill vi hälsa den tredje parten som rymde till Åbo. Hon har haft ett tungt veckoslut hon, tänk er bara att hon just har spenderat sitt första lagliga sådant. Men nästa gång gäller det att infinna sig på länken, annars blir det tupenrapinat.

Sen så har vi planerat:

• team-skjortor
• träningsläger i Tavastehus
• kommande samvarolivboende

Det där är vi.

/Paakiplokari & Fysiikkilöveri (i finsk anda)

Friday Night Party Life

Fredag. Det är dagen då det är lovligt att relaxa och luta sig bakåt. Det finns olika sätt att göra det. Vissa sätter sig i soffan, andra sätter sig vid bardisken. Denna fredag har kamelerna delat sig i två olika läger. Två tredjedelar bestämde sig för att laga mat, smaska snask och titta på GG. Den resterande tredjedelen befinner sig i skrivande stund - så tror vi i alla fall, vi har inte blivit bekräftade om den saken - i H:fors nattliv, förhoppningsvis vid god hälsa.

Båda alternativen är helt OK (OK tänkt), men vi vet ju alla vad man helst skulle borda föredra.

En bildtext torde inte behövas.

/BB, FÄ

Vi har blivit rånade!

Idag så hade då jag och Bakbloggaren abiturientsgymnastik. Eftersom alla ni på den andra sidan skärmen nu sitter som frågetecken skall jag ta och belysa saken lite närmare. Det är nämligen så att vi har valt en extra gymnastikkurs, en kurs som de flesta brukar välja i syfte att få ihop en tillräcklig mängd kurser för att komma igenom gymnasiet. Så är då inte fallet med duktiga oss, utan vi hade båda våra egna orsaker till valet av några extra timmar idrott i veckan. Bakbloggaren har som ett inte allt för avlägset mål att krossa hundra kursers-strecket, och jag behövde helt enkelt en orsak till att tenta en kvarbliven religionskurs, och då råkade abijumppan gå i just den rätta positionen!

Glada i hågen klättrade vi efter avslutad preparerande matematiklektion ned för de många, många trapporna som leder till omklädningsrummet, och likaså glada klättrade vi åter efter en stund upp för dem igen. (Note to SK: Ja, vi använder ordet klättra i alldeles fel bemärkelse, och vi skäms inte ens!) Väl ute på trappan startade vi en rask promenad som för Bakbloggarens och de två gästande stjärnornas del också varvades med en del spurter. Undertecknad blev på morgonen i ett skarpt tonfall tillsagd att inte springa någon länk, och hukka minut periköön om jag tar ett enda litet löpsteg och så vidare. Nå riktigt så allvarligt lät det ej, men nog är det ett ytterst segt fanskap till flunsa jag falligt offer för - vi får väl bara hoppas att jag hunnigt tillfriskna totalt om 39 dagar, då vi alla tillsammans skall få uppleva de hittills bästa fyra dagarna i vår relativt korta fysikerkarriär!

Och precis så som bilden visar gick vi! Ibland snabbare, ibland långsammare, och ibland rentav inte koncentrerandes på gången och det idrottsmässiga alls, utan endast skvallrandes om den djupblågråa intensivaste blicken vi någonsin skådat. 

Här ser ni en mycket psykedelisk bild på hur BB och FÄ studsar omkring i den vackra naturen i Södra Haga.

Imorgon skall sedan en del av oss fira mysig filmkväll, medan en annan del ska mysasupa på något annat håll av samma stad. Lukulykkyä hälsar vi till alla som redan börjat läsa till studentskrivningarna!

/(Bakbloggaren &) Fysikälskaren

Litterärt ansträngd promenad

Helouhelouhelou!

Eftersom det bara är ett begränsat antal inlägg kvar tills vi uppnår något som kan kallas en milstolpe, så har vi med flickorna infört vissa restriktioner gällande mängden inlägg som samtliga bloggskrivare får lägga ut under denna pågående vecka. Följden av detta beslut är att jag i just detta inlägg har som tanke att skriva skrivpirret av mig, så att jag sedan i lugn och ro under resten av veckan kan låta bli. Hahaha, inte slipper ni av med mig så lätt, inte.

Jag nämnde tidigare att vi är nära inpå en milstolpe här på bloggen nu. Vissa kanske gissar, andra kanske inte gör det. Ni får vänta och se, det kommer att bli spännande, det lovar vi. Något att vänta på, det lovar vi. I bästa fall kan ni hoppas på en vilt flödande kreativitet, som inte drabbats av en nämnvärd censur alls.

Tidigare denna pågående vecka blev jag och 29 andra blivande studenter tillsagda att i varje text och mening anstränga oss litterärt. Jag försöker mitt bästa, men vill påpeka att det är litet krävande, då texten skall handla om en promenad som var precis lika grå till vädret, bitande kall i kinderna och uttråkande långsam till farten som alla de fjorton tidigare promenaderna varit. Men utmaningar bör man ta emot med en varm omfamning.

Jag satt här vid mitt skrivbord, på samma stol som jag sitter på i skrivande stund, när mitt matematikläsande avbröts av en tanke. Nee, det här blir nog int till nånting, nu får jag nog ta och rycka opp mej. Fet, ful och fittig, det är vad jag blir av att sitta här med Ellips 2 och en burk lakrits från Tallinn, ingenting annat. Så jag slog igen Ellips 2, drog på mig en gammal och blå fotbollscollegetröja, satt skorna på  fötterna och ropade hasta la vista i dörröppningen.

Ett bättre vintersportsmode än mitt får man leta efter. Gamla vita joggingskor, svarta byxor och svart jacka går väl an. Även den orange mössan passar riktigt bra i kombination med de tre tidigare. Höjdpunkten utgjordes av de skränande rosa touchscreen-fingervantarna, som milt sagt orsakar värre migrän än läsning av en essä skriven med dålig handstil, kan jag tänka mig.

Så där skränade vantarna mot en grå och landelik horisont.

Trots sina estetiska egenskaper är de nog ändock så bra, så bra, de där touchscreen-vantarna. Man kan till exempel pilla på Sportstracker mitt under promenaden, utan att förfrysa fingrarna av sig. Och då podcasten från Discovery Channel efter en halv timme tar slut, så kan man utan att blotta sina förnäma fingrar klicka fram följande podcast från National Geographic Weekend. Minsann, vantarna effektiverar promenaden minst tiofalt.

Låt mig nu beklagas över Sportstrackern. Den fungerade snällt och väl under hela promenaden. Jag hann även registrera att promenaden i sin helhet tog 1:02 h, och var 5,89 km lång. Men när jag med vantarna på skulle trycka på Lopeta, då klarade inte Sportstrackern av det mer. Då tyckte den att det var dags att stänga av sig och radera all information om vad jag dittills sysslat med under min lilla promenix. Int' e' de' hävt int'!

Sedan så har jag idag varit totalt läkemedelsfri. Ren, som amerikanen skulle uttrycka det. Ingen antibiotika, ingen hostmedicin, inte ens några kortisondroppar i örat. Är jag på väg att bli frisk - det vet jag inte, men imorgon skall det länkas i varje fall. Imorgon är det nämligen abijumppa som gäller för min och Bakbloggarens del, och förhoppningsvis slutar det inte i några av de hotbilder som Bakisen tidigare idag målade upp. 

Ses på andra sidan!

/Fysikälskaren

Månadens potti

Det råkade gå så till att jag låtit bli att använda min träningsdagbok, då under provveckan var träningarnas mängd plus, minus noll. Men här kommer det, min "potti" för movember. (Som en liten kommentar kan jag ju säga att vi tre kameler började öva till HCR den 2 november, bra vi! och ni med)

Länk: 6 gånger, varav en är power walk, en tough viking träning och resten vanliga löpturer. Tillsammans blev det 40 km på 6 h och 45 min.

Klättring: minst 10 gånger, klättringspassen är runt två timmar långa.

Simning: en gång, 500 m på 10 min.

Så denna månad var ingen höjdare, men i december smäller det till! Jag kan ännu berätta lite om den så kallade tough viking träningen. Den hittade jag här, en väldigt krävande och rolig träning! Den går ut på att springa och göra muskelträning där emellan.

snart är det sommar igen!

För er som inte vet vad Tough Viking är, så är det en tävling/evenemang där man springer en viss sträcka och går genom ganska brutala hinder. Jag ska ta del av nästa årets Tough Viking i Kaisaniemi, som är 12 km lång med 15 hinder. Det kommer att bli superb! Faktiskt fick jag skjortan jag beställde redan i dag. 

häftig eller vad?

/Stenklängaren