De 3 L:n

Där L idag står för långt, långsamt och laxativt, inte laudatur, laudatur och laudatur, som ni kanske trodde. Detta för att länken som idag stod på schemat var lång och långsam, och laxativ i bemärkelsen jag åt en liter jordgubbar och drack två koppar kaffe innan jag sprang iväg.

För att på alla sätt tvinga mig till att springa långt och för att inte ha en chans att gena någonstans så tog jag bilen till momi, där jag lämnade den åt mamsen och sprang hem. Totalt blev det 12,1 km, på tiden 1:27:56 h. Detta betyder en medelfart på 7,3 min/km, kan ni tänka er? Riktigt ärligt så hade jag väntat mig något som alldeles klart lutar mer åt 8 min/km-hållet. Medelpulsen var 170, och maxpulsen 187.

På alla sätt kändes joggandet idag riktigt kuligt. Jag hade en lämplig mängd kläder på mig, motvinden var inte allt för stark, fåglarna kvittrade och benen kändes inte så tröga som de kunde ha känts. Det enda beklagliga var att jag under länkar på runt 10 km och mer tenderar att få en slags stickande smärta i knäet, men tills HCR så får jag väl lov att utveckla någon slags varierande löpteknik som taktik för hur jag ska kunna undvika alla slags stickanden i samtliga kroppsdelar.

Hipp hurra för allt roligt idag!

/Fysikälskaren

Lyrurus Tetrix

Jag hade först tänkt att lördagen skulle vara en dag för långt och långsamt och söndag kort och snabbt, men efter en stunds närmare eftertanke kom jag fram till att jag hellre springer långt och långsamt med tunga ben än kort och snabbt med tunga ben. Så det blev en kort och snabb länk idag.

5,3 km, 35:40 min, medelpuls 173 och maximipuls 191. Medelfarten 6,6 min/km, vilket ju ännu är en bit ifrån jämnt 6 min/km, men ändå snabbare än till exempel 7 min/km. Pulserna är relativt höga, men det roliga var ju att det ändå kändes bra att pressa sig själv lite hårdare hela vägen. Så hårt sprang jag att då Ostekai råkade gå samma väg som jag sprang och hon skulle ta en bild på mig bakifrån så blev jag alldeles suddig på bilden. 

Se bara vilken kulle jag stakat upp mig för också.

Nu kommer jag till den spännande och naturnära upplevelsen jag hade under länken. I diagrammet syns den där vid 600 m, då farten stannar av för en stund. Det är nämligen så att jag alltid varit medveten om att jag bor lite på vad man kunde kalla landet - vi gästas ju frekvent av så väl harar (riktiga harar, inte några söta puppekaniner inte), hjortar, rävar och en älg har jag sett en gång också. Men idag såg jag en orre! En alldeles otroligt ståtlig fågel (det var ju då hanen förstås)! Blänkande svart med den röda fläcken i pannan, och hiskeligt stor. Jag funderar nästan på att börja dra safari här i våra knutar.

Bildbevis!

Ikväll kommer BB hit för att fira anti-hälsosamhet med mig (också SK var bjuden men för henne dög ej sällskapet). Jag kan till exempel berätta att vi har ett halvt kilo choklad i skafferiet.

/Fysikälskaren

Surya Namaskara

I likhet med vad jag antydde tidigare så provade jag alltså på något nytt idag. För första gången i mitt liv var jag på en joga-timme!

Under Sembalot förra veckan fick jag en biljett med vilken jag skulle få träna en gång på vilken som helst Sats eller Elixia. Eftersom jag ju går på ett eget gym som jag är riktigt nöjd med så använder jag gärna fribiljetter (ja, jag medger att jag är just en sådan studerande som roffar åt sig fribiljetter än här och än där) till att gå på någon gruppgymnastik-timme, något som mitt eget gym inte erbjuder.

Naturligtvis skulle vilken som helst av timmarna ha varit intressant att gå på, men jag valde joga-timmen eftersom joga nu ändå är lite annorlunda gymnastik än vad jag någonsin förut har hållit på med. I början av timmen sa ledaren att detta är något som man gärna får testa 4-5 gånger innan man bestämmer sig för om det är "ens grej" eller ej, och då jag stod där medveten om min utomjordiska vighet funderade jag över om detta nu ska bli något alls.

Detta pass gick alltså under namnet Yoga Fire & Soul, vilket innebar en ungefär 20 minuter lång Fire-del under vilken rörelserna gjordes i ett litet snabbare tempo, man använde mer muskelstyrka och man blev lite svettig också. Den resterande, ungefär halv timme långa delen bestod sedan av Soul-delen, under vilken rörelserna var långa och långsamma, de flesta antingen tänjnings- eller rörlighetsrörelser, och meningen var att samtidigt tömma huvudet på alla tankar, och koncentrera sig bara på ögonblicket och sig själv.

Och jag kan överraska mig själv med att säga att det var riktigt roligt! Det är klart att jag stod där bredvid alla joga-gurun och vinglade pinsamt medan jag inte ens fick händerna att nå ända i marken, men ändå så fick man ju ut en del muskelträning och dessutom lite tänjande på slutet. Antagligen gör det också riktigt gott att ibland försöka tömma huvudet på alla de små och stora ting som kretsar där inuti. Kanske var detta till och med något som jag testar på nytt någon gång!

/Fysikälskaren

"Cykla så får du flashiga vader" - högstadielärare

Nej inte hade jag tänkt mig att några spurter skulle medföra en träningsvärk av den grad som de gåriga gjorde. Så långt gick det att jag fick krydda min harmoniska färskgröt-innehållande morgon med ett litet tänjningspass, innan jag trampade iväg på dagens strapatser. Färskgröten är annars ett påhitt som kom med i min värld i och med det här nya hälsosamma livet; i något skede kan jag ju tänka mig att dela med mig av receptet här också!

Det är så att den 25 mars 2015 är/var den internationella våffeldagen. Denna firade kamelerna (i sällskap av några andra) i BB:s hoods, där vi åt våfflor för kung och fosterland. Vad gäller det nya hälsosamma livet inser jag att de andra våffelfirarna kastade tvivlande blickar åt hållet där FÄ satt och mumsade i sig våffla efter våffla med både grädde och tjinuskisås, men rent kalorimässigt befinner jag mig nog (såvida mina matematikkunskaper går att lita på vem annan hoppas på låga poänggränser i mattan) på den soliga sidan. Detta är dock en siffra och ett faktum som ju nog inte i sig säger så att säga ett piss om hälsosamheten i vad man äter, men hej enligt alla konstens regler så njöt jag av varje munsbit!

Dagens träning kom sedan i samband med att jag på sätt eller annat var tvungen att ta mig ända bort dit till BB:s hoods. Eftersom jag är en fattig studerande med varken pengar eller tid på busskortet och allt annat än pengar i plånboken så blev det att ta till cykeln: dagens saldo är 36 km, 2:30 h. Nog känns det i benen.

Den första halvan. Bilden ska visa upp det vintriga vädret jag överraskades med halvvägs.

Just nu känner jag därför att imorgon får bli en litet lugnare dag. En promenad kanske, om vädergudarna är på gott humör. Men häng med till fredagen, för då ska Fysikälskaren (om allt går bra) vara med om en träning av det slag som inte många människor i världen någonsin hade kunnat drömma om att hitta henne på!

/Fysikälskaren

I en harmonisk skogsdunge

Nej men hej! Löpning i form eller annan var vad som stod på schemat för idag, och då jag i morgonstunden kände att mina ben nog inte klarar av en lång-långsam länk idag så bestämde jag mig för någon sorts kortare fartlek istället. Då jag hittade fram till den lokala spånbans-snutten utvecklades detta sedan vidare till en löpteknik-träning.

Allt som allt tog passet 55 minuter, under vilket jag gissar att jag tillryggalade ungefär 6 km. Nedan det improviserade (om än av fotbollskarriärens löptekninkträningar inspirerade) programmet (i min lathet orkar jag heller inte översätta de termer som sitter i på finska):

1. Uppvärmning: 1 km joggning,
2. Polvennostokävely 2x20 m + polvennostojuoksu 2x20 m. Tyngdpunkten i dessa ligger i att rörelserna ska vara skarpa men kontrollerade. Hälen rör inte marken i något skede, utan kroppens tyngd ligger mot trampdynan (päkiä). Allt sker i ett raskt tempo, samtidigt som knäet ändå lyfts så högt upp som möjligt. Händerna (armbågarna i 90°) rör sig längs med sidorna av kroppen och ordinerar så rytmen.
3. Pakarajuoksu 2x30 m. Här skippade jag gången eftersom det kändes för löjligt. Inte heller här träffar hälarna marken, samtidigt som rörelserna är skarpa, vassa och kontrollerade. Jag skippade denna gång kuopaiujuoksu som brukar höra till samma paket som de två tidigare, helt enkelt för att jag var lat. 
4. 2x10 jämnfota grodhopp, dvs. så långa hopp man får till stånd då man både startar och landar jämfota. Saker jag fäste min uppmärksamhet på var naturligtvis själva avsatsen: hur göra den så bra som möjligt, genom att böja på knäna just tillräckligt, samt genom att "ta sats" med händerna. Hoppets landning är inte något att glömma - det är meningen att man hela tiden ska hålla sin balans, och därför bör man alltså inte ta några extra balanskorrigerande småhopp efter det stora hoppet. Här krävs alltså en viss stabiliserande muskelanvändning, både i vad fan heter keskikeho på svenska och de stora benmusklerna.
5. 2x10 sicksack-hopp, från vänstra benet till det högra. Också här tyngdpunkten på avsats, långt hopp och balans och kontroll i landningen.
6. 10x10 m spurter, med tyngdpunkt på explosivitet, genom att starten alltid skedde med fötterna i jämnbredd på marken.
7. 10x30 m spurter, var tyngdpunkten blev att accelererationen - vilka delar av foten rör marken, hur rör sig händerna, i vilken ställning är midjan osv.
8. 3x100 m  spurter, i vilka grejen närmast var att försöka pressa sig själv till att uppehålla den hårda farten. Och det kändes i låren. Mellan varje sträcka (inte bara gällande 100 m utan de andra också) hade jag en kort återhämtningspaus, 10-120 s lång. 
9. Nedvarvning: 1,5 km joggning.

Dock hölls jag nog på vägen hela tiden...

No huhhuh. Då jag ännu spelade var ju löpträningar av detta slag något som upprepades som en liten del av de vanliga träningarna minst en gång i veckan. Och även om min löpteknik och fart nog dalat ner under senaste halvår så var det nog riktigt kuligt att spurta loss på detta vis. Idag var det ännu fråga om väldigt korta sträckor, men kanske jag skulle våga mig på något längre spurtsträckor också, som kanske mer skulle gynna halvmaratonen än dagens träning. Vem vet, kanske de andra kamelerna rentav kan vänta sig englantilainen juoksutesti-viivajuoksu som en del av någon söndagslänk. Hehe. 

/Fysikälskaren

PS. Maximipulsen var 196!

PPS. För dem som suttit och grubblat över hur länge mitt nya hälsosamma liv lär vara kan jag meddela: still going strong!

Tretton och ett halvt

Jag hade planerat att cykla till gymmet idag, men det var ju lovat snöväder och så och på något sätt slutade det sedan föga överraskande i att jag satt i bussen.

Som vanligt det tionde programmet i sällskap med Ostekai. Jag räknade just snabbt ihop att detta var den fjortonde gången som jag genomförde detta tionde program, vilket nog betyder att det börjar vara dags för ett nytt. Ungefär tio gånger per program brukar jag satsa på, ofta brukar de tio gångerna ju sedan töjas ut så här...

En rolig greja denna dystra måndagsmorgon var att jag vågade mig på att prova köra chin assisten med 13,5 kg som motvikt. En chin klarade jag av med den vikten, och inte var det långt ifrån en annan heller. Jag tror starkt på att jag fixar det innan sommarlovet börjar.

En lunch i det nya hälsosamma livet, som hör och häpna varat i fem dagar redan!

Resten av veckan är inprickad i kalendern som en relativt hård en. Några minuter tänjning och foamrullande skulle därför knappast skada ikväll, men liksom när det är ju helt enkelt bara så tråkigt.

/Fysikälskaren (som dessvärre blir utan sitt L i tidigare nämna ämne)

Björnholm och andra dylika

Denna fjärde söndag i mars blev det en tidig väckning för samtliga kameler, eftersom tanken var att rusta iväg sig mot BB:s slott innan klockan slog halv tio.

Dagens länk var till sitt totalutseende dryga 12 km lång, medan den totala tiden låg på knappa 1:50 h (skulle FÄ som stängde av klockan då vi slutade springa gissa). Länkens enkla beståndsdelar ser ut enligt följande: 1,5 km och 20 min gång → 9 km (plus ett hundratal metrar) löpning och 1:10 h → 1,5 km och 15 min gång.

Och det var en alldeles helvetiskt tung länk idag tyckte FÄ. SK likaså. Men inte BB, för hon hade en hurtig dag. En trevlig pointsu under länkens gång var dock det att den empatiska sidan av BB väcktes till liv då hon fick se lidandet, smärtan och plågan i de två andra kamelernas ansikten, för kan ni tänka er: BB skänkte dem varsina några droppar vatten.

Nästan som Leo såg BB ut då hon liksom Jesus gav de törstiga barnen vatten.

PS. Den fjärde söndagen i mars är också dagen, då vi drämmer ner en sorgenyhet rakt i nacken på er. SK har nämligen gett upp hoppet. SK kommer inte att stå på startlinjen vid Djurgården med oss den 16 maj. Hon ska ut på egna äventyr, så är det. Det goda är dock att avsaknaden på mål och mening inte hindrar någon från att dra på sig de färggranna joggingskorna, och således kommer de gemensamma söndagslänkarna att fortsätta i desto högre tempo!

/Baki&Steni&Fysiki