På grund av en annalkande förkylning beslöt jag igår att morgongymmandet idag fick bli ett sekundärt alternativ, bakom en välbehövlig sovmorgon samt en gnutta läsning. Jag hoppas på att ett lugnt-tagande skulle få flunsan att vara förbi innan den ens startat, så att jag är i fullt skick att fira 90-års kalas på söndagen!
På tisdagen hittade jag mig själv i sällskap med Läxklubben på Jätemäki, den syntetiska kullen med 426 trappor. Det blev en träning på en timme, under vilken vi hann kliva upp 6 gånger, och gå ner lika många. Gående på varje trappsteg, på varannat, löpning med korta pauser på viloplatåerna var bland annat vad vi testade.
 |
| En dag fick jag en helt olidlig lust att spela sims. |
Överlag var träningen litet av en besvikelse för mig själv, kroppen ville inte hinna med helt enkelt. Pulsen steg inte högre än till 184, och det kändes som att jag helt enkelt inte fick ut en maximal styrka. Samtidigt kändes det som att jag skulle ha orkat med en lätt jämntjock joggning på en lägre puls i evigheter. I en analys kom jag sedan fram till att symptomen måste bero på trötthet helt enkelt, hela veckan har jag ändå vaknat tidigare än jag gjort ens en gång i veckan på evigheter, samtidigt som jag sitter åtta timmar om dagen och koncentrerar mig, något som jag antagligen inte heller sysslat med allt för mycket under det senaste året XD.
Men nästa gång går det kanske bättre. Annars så håller mitt hälsosamma liv fortfarande på, ingen av er skulle ha trott det, visst? Naturligtvis slinker det ner en kakbit här och ett halvt paket glass där, men hälsosamhet handlar för mig mer om att göra vardagsmaten hälsosammare och äta då man är hungrig. Något att tänka på för er medan jag tänker på nervsystemets struktur!
/Fysikälskaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar