Idag skippade jag länken. Likaså cyklingen. Likaså allt annat som alls skulle vara värt att skrivas ner här. Jag gick hem från bussen, en och hälften av en hel kilometer, men hallå.
Det är så att svepskäl kommer det alltid att räcka till av; räcka till och bli över. Jag har relativt nyligen fått körkortet, och är än så länge mer än villig att åka med som chaufför då parentsarna har något ärende på något håll av landet. Den där ena spånbanan är inte belyst och det är äckligt att springa i mörker och pannlampor ser juntiga ut. Det är bara tre månader kvar tills skrivningarna vol. 3 börjar och mer än väl dags att börja läsa.
Igår hjälpte jag systern med att öva till ett presidentförhör. Jag kan berätta att mitt eget presidentförhör någon gång i tiderna verkligen inte var någon höjdare, men nu kan jag faktiskt både namn, ordning, årtal och utseende. Och Kekkonen, den åttonde i ordningen, den långvariga av dem, han sa: "Kaikki syyt jotka estävät meitä liikkumasta ovat tekosyitä.". Så sa han. Och han har en så bra poäng där.
Alltid behöver man inte vara duktig, men ofta kan det löna sig. Vi satt idag och klagade över ljusterapi-lampan som hittat sin väg till vår skola, och läste om att man som deprimerad borde tvinga sig själv till idrott och motion ännu mer än i normala fall. När man är trött så har idrotten den där piggande effekten. Imorgon klockan 8 ska jag infinna mig på gymmet.
 |
| Ja, jag sjönk just till inspirerande citat från Tumblr-nivån. |
/Fysikälskaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar