Men inga problem, jag lät mig inte nedslås av denna småskaliga motgång! Jag sprang en stund på löpmattan, de säger ju att löpning utan skor är ett av de bästa sätten att aktivera de små musklerna i foten. Duns, duns, pläts, pläts, lät det. Dessutom gick det så tursamt att jag kunde återkalla gymprogrammet i minnet sedan.
En alternativ rubrik kunde ha varit Morgongym har guld i mund. Det är så skönt att spendera lite svettig tid på gymmet så där "aamutuimaan", då där inte finns många andra människor alls! Ingen som slänger omkring sig vikter och grymtar störande vid varje andetag, ingen vars gymmande till största del verkar gå ut på att bara sitta i alla de populäraste apparaterna, ingen som lyssnar på konstig musik så högt att det läcker ut i grannbyggnaden också genom hörlurarna. Och de få kråkor som finns på gymmet så tidigt på morgonen, de verkar alla som så harmoniska och trevliga modellmedborgare, som ler artigt om man tar ögonkontakt med dem.
Så var det så skönt också, då jag märkte att mängden eftersvett idag inte var nämnvärd alls. Frågan om ifall jag alls gymmat tillräckligt hårt idag väcks nu, men jag tycker faktiskt att jag har det. När närsynta jag efter duschen skulle böja ögonfransarna och stod där och lutade mig mot spegeln över det halvmeterlånga bordet framför spegeln, så blev det ju nästan till ingenting, då benen vid minsta försök till att böja mig framåt mot spegeln ju barra kontrade med att darra så in i Norden! Jag blev tvungen att böja fransarna i en halv blindhet.
Av överstående stycke inspirerad väljer jag dagens bild från en favoritig film, av en favoritig skådespelare.
/Fysikälskaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar