söndag 9 november 2014

Träning och aggression

Vilken filosofisk rubrik! Eller så icke. Vem vet? Att vara eller icke veta? Där är ju frågan ganska stor!

Okej, okej, jag skall skärpa mig. Troligtvis. Men rubriken, vad menar jag med den då? Jo, något ganska vanligt, tror jag iallafall. Att träna när man är arg är riktigt bra, man får en exta kick av ork och så orkar man extra mycket och så känner man sig extra bra efteråt. Extra mycke extran idag hörni. (Jag tror jag måst sluta, annars blir de andra kamelerna arga på mig, men berätta de inte för dem, tack!)

Men man måste ju inte vara arg för att kunna träna riktigt bra och hårt. Nog går det ju vanligtvis också, men när man lider av en känsla så blir det plus i kanten för man får en extra hård omgång och så får man det onda bort från själen. Hur behändligt är inte det då? Aggression, sorg, you name it! Fastän om man är kär, så det funkar ju inte så jätte bra eller vad? Man är så himla lycklig annars också och så får man inte gjort något vettigt, är det inte så? Nån med mera erfarenhet får gärna dela med sig.

Sånt idag, riktiga filosofer tycks vi vara under en kall söndag i November. Då vi inte kan träffas och filosofera tillsamman så måste man ta hand om det på eget plan. Ganska bra! Men imoron skall jag försöka få mig upp ur sängen på en liten morgonlänk före det bär av till skolan. Som tur behöver väckarklockan först ringa klockan åtta. Tack gode (insett egen troendeskapsbild)!


För att det idag gått prick 25 år sedan Berlin muren föll skall jag dela med mig en bild på glada tyskar!



/Bakbloggaren

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar