Första gången vaknade jag typ lite före 5. Inte najs. Efter det hade jag ännu en halv timme tid att bara slöa i sängen och vänta på att klockan skulle ringa. Det kändes som en evighet och jag fick inte sovet ens en pikiliten stund. Till slut bestämde jag mig för att stiga upp ungefär kvart i sex. Som tur hade jag packat väskan föregående kväll så det vara bara att klä på sig, vräka i sig morgonmål nummer 1, lite tvätta tänder (hygien är viktigt!) och sen bar det av till puden.
Under träningens gång vart jag tacksam över att jag orkat ta mig själv i nacken och orkat stiga upp ur sängen. Men det började bli lite bråttom. Jag som trodde att jag skulle klara av mitt pass på några kvartar stannade i salen i närmare en timme. Och så skulle man ännu hinna till skolan. Skola känns ju ibland så onödigt men tyvärr är det ett ställe var jag för tillfället måste spendera ett visst antal (läs: helt för många) timmar i veckan. Suck.
Men slutet gott, allting gott. Och jag hann till skolan och till timmen nästan i tid och nästan så fräsh som jag var efter dusch och morgonmål. Nästan. Hata eftersvett.
För att beskriva mitt tillstånd på morgonen skall jag dela med er en bild som jag kuppat från nätet. Om du känner igen den som din egna och inte vill att den skall befinna sig på våran blogg, hojta bara till så fixar jag det!
/Bakbloggaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar