I en harmonisk skogsdunge

Nej men hej! Löpning i form eller annan var vad som stod på schemat för idag, och då jag i morgonstunden kände att mina ben nog inte klarar av en lång-långsam länk idag så bestämde jag mig för någon sorts kortare fartlek istället. Då jag hittade fram till den lokala spånbans-snutten utvecklades detta sedan vidare till en löpteknik-träning.

Allt som allt tog passet 55 minuter, under vilket jag gissar att jag tillryggalade ungefär 6 km. Nedan det improviserade (om än av fotbollskarriärens löptekninkträningar inspirerade) programmet (i min lathet orkar jag heller inte översätta de termer som sitter i på finska):

1. Uppvärmning: 1 km joggning,
2. Polvennostokävely 2x20 m + polvennostojuoksu 2x20 m. Tyngdpunkten i dessa ligger i att rörelserna ska vara skarpa men kontrollerade. Hälen rör inte marken i något skede, utan kroppens tyngd ligger mot trampdynan (päkiä). Allt sker i ett raskt tempo, samtidigt som knäet ändå lyfts så högt upp som möjligt. Händerna (armbågarna i 90°) rör sig längs med sidorna av kroppen och ordinerar så rytmen.
3. Pakarajuoksu 2x30 m. Här skippade jag gången eftersom det kändes för löjligt. Inte heller här träffar hälarna marken, samtidigt som rörelserna är skarpa, vassa och kontrollerade. Jag skippade denna gång kuopaiujuoksu som brukar höra till samma paket som de två tidigare, helt enkelt för att jag var lat. 
4. 2x10 jämnfota grodhopp, dvs. så långa hopp man får till stånd då man både startar och landar jämfota. Saker jag fäste min uppmärksamhet på var naturligtvis själva avsatsen: hur göra den så bra som möjligt, genom att böja på knäna just tillräckligt, samt genom att "ta sats" med händerna. Hoppets landning är inte något att glömma - det är meningen att man hela tiden ska hålla sin balans, och därför bör man alltså inte ta några extra balanskorrigerande småhopp efter det stora hoppet. Här krävs alltså en viss stabiliserande muskelanvändning, både i vad fan heter keskikeho på svenska och de stora benmusklerna.
5. 2x10 sicksack-hopp, från vänstra benet till det högra. Också här tyngdpunkten på avsats, långt hopp och balans och kontroll i landningen.
6. 10x10 m spurter, med tyngdpunkt på explosivitet, genom att starten alltid skedde med fötterna i jämnbredd på marken.
7. 10x30 m spurter, var tyngdpunkten blev att accelererationen - vilka delar av foten rör marken, hur rör sig händerna, i vilken ställning är midjan osv.
8. 3x100 m  spurter, i vilka grejen närmast var att försöka pressa sig själv till att uppehålla den hårda farten. Och det kändes i låren. Mellan varje sträcka (inte bara gällande 100 m utan de andra också) hade jag en kort återhämtningspaus, 10-120 s lång. 
9. Nedvarvning: 1,5 km joggning.

Dock hölls jag nog på vägen hela tiden...

No huhhuh. Då jag ännu spelade var ju löpträningar av detta slag något som upprepades som en liten del av de vanliga träningarna minst en gång i veckan. Och även om min löpteknik och fart nog dalat ner under senaste halvår så var det nog riktigt kuligt att spurta loss på detta vis. Idag var det ännu fråga om väldigt korta sträckor, men kanske jag skulle våga mig på något längre spurtsträckor också, som kanske mer skulle gynna halvmaratonen än dagens träning. Vem vet, kanske de andra kamelerna rentav kan vänta sig englantilainen juoksutesti-viivajuoksu som en del av någon söndagslänk. Hehe. 

/Fysikälskaren

PS. Maximipulsen var 196!

PPS. För dem som suttit och grubblat över hur länge mitt nya hälsosamma liv lär vara kan jag meddela: still going strong!