5,3 km, 35:40 min, medelpuls 173 och maximipuls 191. Medelfarten 6,6 min/km, vilket ju ännu är en bit ifrån jämnt 6 min/km, men ändå snabbare än till exempel 7 min/km. Pulserna är relativt höga, men det roliga var ju att det ändå kändes bra att pressa sig själv lite hårdare hela vägen. Så hårt sprang jag att då Ostekai råkade gå samma väg som jag sprang och hon skulle ta en bild på mig bakifrån så blev jag alldeles suddig på bilden.
Se bara vilken kulle jag stakat upp mig för också. |
Nu kommer jag till den spännande och naturnära upplevelsen jag hade under länken. I diagrammet syns den där vid 600 m, då farten stannar av för en stund. Det är nämligen så att jag alltid varit medveten om att jag bor lite på vad man kunde kalla landet - vi gästas ju frekvent av så väl harar (riktiga harar, inte några söta puppekaniner inte), hjortar, rävar och en älg har jag sett en gång också. Men idag såg jag en orre! En alldeles otroligt ståtlig fågel (det var ju då hanen förstås)! Blänkande svart med den röda fläcken i pannan, och hiskeligt stor. Jag funderar nästan på att börja dra safari här i våra knutar.
Bildbevis! |
/Fysikälskaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar