Förra lördagen var det igen dags att ta sig springandes hem från fotbollsskolan. Istället för att springa raka vägen hem längs med bilvägen gjorde jag dock en liten omväg och sprang längs med sandvägar, vilket jag ändå tycker är mycket skönare än avgasiga asfaltvägar för både fötterna och sinnet.
Den totala kilometermängden blev 6,2 km, på tiden 46.20 min. Pulsen skenade igen iväg på sina riktigt egna banor; medelpulsen 174 och maxpulsen 192 talar för sig. Det roliga var att det igen låg en riktigt skön fiilis över länken. Visst var det tungt i benen och flåsigt då pulsen under den andra hälften mest hela tiden låg ovanför 180-sträcket, men liksom skönt och uppfriskande ändå. Jag råkade dessutom stöta på min gamla dagmamma som var på promenad - ett trevligt återseende som fick de sista två kilometrarna att gå som en dans.
 |
| #tumblrlevererar |
Det är dagar som dessa som man känner att vet ni det ska nog gå bra det här. Det enda som egentligen ligger mellan mig och HCR är kilometrar och kilometrar till, och just de där kilometrarna är det ju hur enkelt som helst att övervinna. Då vi startade projektet med gemensamma länkar tänkte jag mig att jag ska försöka ha som mål att varje vecka springa 20 km. Det har inte varit många veckor som det har lyckats, men nu när livet igen stabiliserat sig ska jag försöka återgå till det målet. Positiva tankar!
/Fysikälskaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar