Pip-test, snarare säger inte vad-test

Idag hände det så att jag hade min sista gymppa timme i hela gymnasiet. Tack gode gud, den dagen kom äntligen! Ett steg närmare den vita hatten med den svarta kanten.

Men saken är den, det var inte någon sådär mysig gymppatimme med volleyboll och stretching (läs en timme där man kan skryta med hur bra man är), näe verkligen inte.

Saken e sån. När jag på ettan gjorde testet, bar jag nippanappa under 90 procents gränsen och det var ett bra resultat, i allafall tycker jag så, det var något att vara stolt över. Men idag, jaa-a, hur skulle jag kunna uttrycka mig riktigt fint. Det gick inte likadant som för två år sedan. Nehej. Tjugo varv mindre och en hel del tiotal procenter mindre. INTE bra. Måste bara försöka inse vad man måste egentligen göra för att uppnå en nivå av kondition som man kan vara nöjd med. På ettan var jag i skick, ganska super skick. Nu? Nej, verkligen  inte, jag tror att mina månadsöverblickar kan prata för sig. Men hej, jag började mitt nya liv idag. 1h 35 min på gymmet, varav 10 min på crosstrainer, 10 på älskade trappmaskinen (tänk på rumpan som kommer att visa uppsig om tre månader) och tjugo min på cykel. 730 kcal. Inte illa nej. Och tänk er åtminstone 5 gånger i veckan liknande träning.

Och tänk bara vad som kommer att gå upp för trapporna om tre månader för att hämta den vita hatten med den svarta kanten.

Typ detta.

/BB, som nu äntligen håller på att fatta lyfta rumpan från soffan

Ps. Jag köpte nya löpskor idag! And they´re fabulous!