Visst kändes den relativt långa länkisen i benen; speciellt vaderna meddelade mig om sin existens med jämna mellanrum, men annars så orkade jag ju nog som vanligt. I chin assisten blev det två repetitioner med 18 kg (dock med paus mellan dem), och jag ser med iver fram emot kanske en två-tre gånger framåt då det blir dags för 13,5 kg. Jag medger en liten lathet där det gäller nedvarvningen, där vi valde cyklarna istället för löpmattorna. Så långt bra.
På grund av en väldigt strikt budget av studerande-slag har jag tagit som vana att tillreda min lunch färdigt hemma föregående kväll. Sallad är enkelt och bra, sallad är därför vad det oftast brukar bli. Fortfarande allt bra.
Så gick vi för att köpa oss varsitt kaffe. Det fanns inga smörbullar, varvid mitt samvete och vågen tackade bagarinnan för att hon låtit bli att baka några smörbullar idag - bättre så egentligen. Sedan smällde det, då hon visade oss erbjudandet på fem munkar för 2,50. Vilket ju brukar vara priset för en enskild munk! Vi kunde ju helt enkelt inte bara låta bli! Därmed har jag nu smällt i mig två och en halv munkar idag, och det är nog inte alls bra nu längre. Kan inte minnas när jag senast skulle ha lidit av en morkkis av dylik grad, och vågen, den tackar ju inte heller.
Dessutom är jag inte ett dugg intresserad av att studera matematik heller; det verkar ju ändå nästan som att L:n vägrar ramla in oberoende av om man studerat eller inte.
/Fysikälskaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar