Tisdag eftermiddag betydde idag åter en gång att det var dags för den kära abijumppan! FÄ blev tyvärr lämnad åt sitt öde då BB prioriterade sina teaterövningar högre upp än abijumppan, men bra gick det ändå - eller gick det?
Töölön kisahalli (eller motsvarande svenskspråkiga namn) var vad FÄ tidigt på morgonen knappade in i reittiopas. Bra kom FÄ fram, kom igenom porten, hittade omklädningsrummet och så vidare. Väl ute i salen, mitt bland alla spännande redskap, kom den så kallade pupun pöksyyn. Det är ju helt enkelt så att en som vuxit upp på fotbollsplanen inte passar in bland redskapen. Fotbollsspelaren var stolt över sig själv då hon klarade av att gå baklänges på bocken. Till på köpet så råkade ju alla andra sedan vara sådana som typ halva sin barndom hållit på med redskapsgymnastik och passade in som FÄ i fysikklassen bland med alla stångar och madrasser, vilket ju naturligtvis fick FÄ att känna sig som en lite sämre funtad individ. (Ingen fara dock; vid detta lag har FÄ redan hunnit plocka fram Maol och övertala sig själv om att det är bättre att ha kommit igenom FY7 än att kunna göra en perfekt volt.)
Föga överraskande var det inte fråga om någon allt för effektiv eller ansträngande gymnastik denna gång, då den knappa timmen för FÄ:s del gick åt till att stå bredvid godtycklig apparat och förundras över hur folk kunde bända och böja på sina kroppar. Som en tilläggskommentar kan ju då nämnas att FÄ förstår och ser bollars rörelsebanor, ser ni det?
/Fysikälskaren - inte född för att redskapsgymnasticera
(Pluspoäng till de föräldrar som sätter sina barn att pröva på allt från dans och gymnastik via simning och friidrott till bollspel.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar