lördag 31 januari 2015

Skvalpskvalp



Med en snabb runda i internets spännande värld ger mig en hel del information om vattenlöpning och dess goda effekter. Det att temperaturen i vattnet omkring löparen är mycket lägre än löparens kroppstemperatur innebär att löparen förbrukar en anmärkningsvärd mängd mer energi än på torra land med kläder på, eftersom kroppen utstrålar värmeenergi till omgivningen (termodynamikens andra huvudsats).

Vattnets densitet är också tusen gånger större än luftens. Detta innebär att alla rörelser som görs udner vattenytan möts av ett mycket större motstånd än på torra land; rörelserna som vattenlöparen gör motverkas effektivt av vattnets motstånd. Detta lär ska (förutom att förbruka energi ur kroppens energiförråd) förstärka även musklerna.

Det som inte nämns på dessa vattenlöpningshyllande nätsidor (vars innehåll jag nog för all del tror att är sant) är att vattnets lyftkraft (L=ρVg) lyfter upp löparen på ytan av vattnets, så att löparens ben, och närmast då vristerna och knäna inte belastas just alls. Inte heller kroppens stödmuskulatur behöver arbeta i lika stor utsträckning som på torra land. Detta är självklart också orsaken till att vattenlöpning förut användes främst i rehabiliteringssyfte - en riktigt utmärkt träningsform för dem som inte kan springa på torra land.


Själv tog jag mig idag på en en timme lång vattenlöpningsrunda i Kyrkslätt simhall, medan papsen jobbade. Det var som väntat; tråkigt efter första 10 minutrarna, sällskap endast av en skara 50+-are och mycket strittande från banan bredvid, där amatörsimmarna plaskade sig fram. Simning skulle naturligtvis ha varit både ett effektivare och ett mindre uttråkande alternativ till det ensamma vattenlöpandet, men på grund av hål i ena trumhinnan vågar jag inte sänka huvudet under vattenytan i dessa samhällets välutrustade bakterieodlingar.

Under en timme hade jag en medelpuls på 128 och maxpuls på 145. Hur många metrar jag trampade mig fram har jag ingen aning om.

Men, när simstadion i något skede av våren öppnar så har förhoppningsvis hålet i trumhinnan hunnit växa ihop, och då kan jag mycket väl tänka mig att köpa ett säsongkort till stadion och bli en sådan där riktigt solsimmare!

/Fysikälskaren

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar