måndag 5 januari 2015

Tösen som nästan simmade med manaterna

Riktigt sant!

En dag under vår resa bestämde vi oss för att vara riktigt äventyrsfulla! Det gick då ut på att vi vaknade en morgon klockan 3:00, släpade oss till bilen, utförde en fartfylld bilresa som blev lite för fartfylld för att tiden började bli lite tajt för att vi ännu skulle hinna tanka och då man åker nånstans där man aldrig varit (eller aldrig förr hört om) så tar det också sin egna extra tid att hitta fram, anlända 6:20 till rätt plats (20 minuter försent), klä på sig en våtdräkt, jämra över att våtdräkten är för tajt och obekväm, stå och vänta i en halvtimme, ta sig till båten, ta sig fram i båten till rätt plats, vänta på att klockan skulle slå 7:20 så att vi skulle få fara till platsen där vi skulle snorkla, få på sig snorkeln, snorkla utan glasögon (alltså halvblint), jämra sig över att vattnet tagit sig in i våtdräkten och att det blivit kallt, snorkla lite fram och få höra att här finns det inga manater nehej, ta sig tillbaka till båten, tillbaka till vattnet för där kom ju en manat, tillbaka till båten för inte slipper vi närmare manaten, ut igen i vattnet för där var kanske en manat, tillbaka till båten och till nästa ställe, vänta att resten av snorklarna gått ur vägen så att vi skulle komma fram med båten, hoppa ner i vattnet igen för där var en manat (som jag faktist såg!), upp igen och till nästa ställe, inga manater här nej, men snorkla med coola fiskar och se ett coolt hål vattnet (alltså på bottnen), upp igen, vänta på att vi kan fara för att pappa letade efter snorkeln han tappade, ut ur våtdräkten, kallt som fan!, tillbaka till hökkelimökkin, byta kläder, känna sig äcklig, åka nånstans och till slut komma tillbaka hem till huset!

Äventyrigt va? Och träning!

Så snygg jag är! 
/Bakbloggaren

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar