Min skoldag bestod idag endast av ett hälften av en hel timme långt besök i en ryskspråkig (unik i Norden!) bokhandel. Eftersom samtliga turistryskastuderanden skulle infinna sig där först efter lunch så passade jag på att ta en liten gymrunda på morgonen före bokhandelsvisiten.
Och för första gången på en lång tid hade jag pulsmätaren på mig på gymmet. Och klockan också. Jag börjar min vana trogen med att rada upp en massa siffror, och tillägger sedan en analys i nästa stycke.
Tiden som gick åt till gympasset (modell: program 10) idag var 51 minuter och två sekunder. Medelpulsen under denna tid var 142, maxpulsen var 181.
Börjandes från pulsen, så misstänker jag starkt att maxpulsen uppnåddes under uppvärmningen. Uppvärmningen tog plats på löpmattan, enligt två minuter med farten 8 km/h, en minut med 9 km/h, en minut med 10 km/h och en minut med 11 km/h. En intressant detalj som jag hann lägga märke till under löpandet var det att pulsen var mycket lägre under den sista minuten än under den nästsista, vilket jag antar beror på att jag helt enkelt springer mer avslappnat i den lite hårdare farten. Avslappnad i löptekniken är något som jag definitivt bör jobba en del på om jag skall kunna uppnå det tidsmål som för tillfället står bredvid mitt namn i HCR-anmälan.
Tiden som passet tog var också nio minuter kortare än vad ett pass enligt det förra programmet tog. Båda programmen är ungefär lika ansträngande; skillnaden ligger i att det förra programmet inte hade rörelser varvade i likhet med hur det nuvarande programmet har, utan utfördes enligt en rörelse - paus - samma rörelse - paus - ännu samma rörelse - paus - och sedan ny rörelse i samma format. Nu har jag ju alltid ett par av rörelser som alternerar, så att några vidare pauser i programmet inte uppstår, då till exempel benmusklerna hinner återhämta sig medan bröstmusklerna jobbar och tvärtom. Effektivt och skönt!
Inspirationsbild från Tumblr. |
/Fysikälskaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar