Kompass och karta

Det var ju alltså meningen att samtliga kameler idag skulle komma samman och ha sin första gemensamma söndagslänk på en evighet, men på grund av BB:s getlag (höhö, ni vet, lag av getter) och andra faktorer så blev länken uppskjuten till tisdagen istället.

Därför, så kunde FÄ glad i hågen tidigt på morgonen åka iväg till Vermo - där som hästarna springer omkring - och orientera för första gången detta år. Denna tid om året tenderar skogarna att vara rätt så oåtkomliga, åtminstone i vanliga lenkkaren, så därför var det alltså fråga om kvartersorientering denna gång, i Alberga-hoodsen.

En 6 km bana tog jag, tiden som gick åt var 1:14 h, vilket jag kan motivera med att jag faktiskt gjorde en till och med för mig pinsam 20 minuters bom direkt i början av banan, genast mellan K-punkten och första kontrollen! Efter den skavanken hittade jag sedan både kompassen och mig själv, och resten av banan flöt på utan vidare bommar. Jag vill också understryka att som den regelkännare som jag är så genade jag faktiskt inte (mig veterligen) olovligt en endaste en gång!

Här kan ni kanske, kanske inte, se hur banan såg ut. Den med ett skarpt öga märker kanske också att jag ritat in min egna rutt. 

Medelpulsen under färden var 164 och maxpulsen 189. Dessa skvallrar ju om att jag faktiskt gick en hel del, men vad gör man då konditionen inte räcker till. Dessutom var ju skalan alldeles otroligt liten (visserligen alldeles vanlig skala då det är fråga om sprint och kvarter), vilket ju medförde att med ett enda löpsteg tog man sig ganska långt framåt på kartan, och därmed vågade man ju inte röra sig allt för fort om man inte var tvärsäker på vart man var på väg.

En annan sak som jag dessutom återigen fick bevisat för mig var att man aldrig, aldrig ska tänka att man ju känner ett område då man bott inom 10 km från det under hela sitt liv. Nog hittar banmakarna alltid på just de rutterna som man aldrig besökt förr.

/Fysikälskaren (som trots sitt namn under de senaste dagarna läst oroväckande lite fysik)