Gästbloggning till ära av 50 jämnt!

Hej kära läsare! Redan i början bestämde vi oss för att fira varje milstolpe vi uppnår genom att ta in fräscha och nya åsikter från yttervärlden. Vi planerade att detta skulle ske varje femtionde inlägg. Först står vår vän #porntothepeople (med en lite modifierad egenvald signatur), som totalt förkastat bloggens tema, och istället skrivit många långa rader. Så nu kommer bloggen att förvandlas till en feminism-blogg för en dag. Så luta er bakåt och njut av gästbloggarens text. Hurra!

Hejsan!

Det här är en stund jag länge väntat på, att få vara gäst bloggare på ”Med rekordtid i siktet”. Jag ger mig själv fria händer vad det gäller texten jag kommer att skriva. Jag tänker ta i beaktande att detta är en träningsblogg, men mer lovar jag inte... Kommentar av tre kameler: Nojaa...

Jag vill börja med gårdagen. Jag kommer hem efter ett träningspass på gymmet och är ganska trött. Och när jag stiger in över tröskeln så hör jag något som gör mig så arg! Min bror sitter och spelar data-spel tillsammans med en kompis och skriker plötsligt ”Hiton tyttö!”, när hans kompis gör ett misstag i spelet. Jag marscherar in i hans rum och ryter åt honom att inte säga så. Han ser helt oförstående på mig och inser sedan att han svurit. Han himlar med ögonen och säger ”Sori, joo, joo, mamma! Ja ska int svära mer!” och fortsätter spela. Jag vill skrika åt honom att det inte var därför jag blev arg, men jag hejdar mig och går till mitt rum.

När jag väl är i mitt rum tar jag fram min dator och öppnar Youtube. Bland med filmerna som Youtube rekommenderar åt mig finns en TED-föreläsning om hur barn påverkas av Disney-filmer. Jag hoppas innerligen på att föreläsningen skulle poängtera könsroller och stereotyper på ett enkelt sätt, genom vilken min bror skulle förstå att det han sagt inte är okej.  Jag klickar på länken och videon kör igång. Det är en man som föreläser. Han berättar först det ganska klassiska påståendet om att Disney-prinsessor skapar en orealistisk modell för barn om hur kvinnor ska se ut. Han går sedan över till hur detta fenomen håller på att förändras och tar filmen ”Brave” som ett exempel. Sedan frågar han vad det är som är orsaken till att en av fem kvinnor känt sig sexuellt trakasserade någon gång under sina liv. Jag vaknar till - skulle han kanske på ett enkelt sätt förklara att samhällets syn på tjejer inte är godtagbar?

Han säger att bl.a. Disney-filmer ger tjejer en chans att utvecklas, och t.ex. i filmen ”Skönheten och Odjuret” är Skönheten mer intresserad av böcker än av pojkar; hon är en stark kvinnlig karaktär som följer sin egen vilja. Men vad lär filmen pojkarna? 1. Filmen introducerar först Gaston, ”den manligaste mannen av alla”. Det finns en hel sång i filmen om hur manlig han är och om hur alla andra män vill vara som han. Som vi alla vet är han den onda i filmen, men inser en 5-årig pojke att det inte är sången som sjungs om Gaston som berättar om hurudan han är - ser 5-åringen bara ”den manligaste mannen av alla” falla mot sin död eller förstår han att detta är den onda som möter sitt s.k. straff? 2. Odjuret in på scen. Odjuret är en snål prins som av en häxa blivit omvandlad till ett odjur som ett straff för sin snålhet. Detta är han ytterst bitter över. Han misshandlar sina betjänter, gormar och försöker styra hur folk ska vara och vad de ska göra. När Skönheten kommer in i hans liv accepterar hon honom även då han gormar och är bitter. Detta kan såklart liknas till moderlig kärlek till barn, men igen: inser den 5-åriga pojken att det inte är på detta sätt som kärlek verkligen ”skapas”?

Föreläsaren knyter sedan ihop de här poängerna genom att säga att det inte endast är tjejernas modeller som borde förändras, utan även killarnas. Det människor upplever är det som formar dem som personer. Om ett barn får lära sig att riktiga män ska vara som Gaston, hur ska då barnet sedan kunna förstå att Gaston bara var en ond karaktär och inte en rollmodell? Att dessa grejer inte utreds vid ung ålder kan skapa klyftor i samhället, som kan speglas i form av sexuella trakasserier. Detta video-klipp länkade jag till min bror i hopp om att han skulle inse varför jag blivit sur.

Jag vill ännu söka vidare på Youtube ett tag och hittar alla möjliga intressanta grejer. Här är en TED-föreläsning som verkligen var intressant:

Det är en doktor som föreläser om hur kvinnors roll ändrats väldigt mycket under de senaste decennierna, och att deras kroppar inte hänger med i den snabba takten. Det jag reagerar på är att springande på gym och löpbanor inte är nära på lika effektivt som yoga (och dylikt) när det kommer till förbränning av fett i kroppen. Hon berättar också att moderna kvinnan löper en ökad risk att bli steril. Detta pga. det stressfulla liv vi medan vi växer upp blir lärda att vi förväntas ha. Enligt de gamla normerna ska kvinnan stanna hemma, ta hand om barn, städa och göra mat. Enligt nya normer ska kvinnor sträva efter att bli lika framgångsrika som män tidigare varit och på så sätt forma ett mera jämställt samhälle. Problemet är att då de nya normerna skapats har de gamla inte helt och hållet försvunnit, vilket skapar ett större tryck på den moderna kvinnan. Hon lever i ständig stress mellan jobbet och hemmet, och förväntas dessutom träna för att må bra och se bra ut. Man blir galen med mindre! Det är uttryckligen stressen som bidrar till den ökande steriliteten. Stresshormoner insöndras från samma körtel som hormonerna som styr kvinnornas mens, och då stora mängder stresshormoner produceras minskar kroppen sin produktion av hormoner som styr mensen, och kan till slut helt avlägga produktionen av dessa. Allt detta förklarar doktorn – det kan vara värt att se klippet.

Ifall någon nu tycker att detta fenomen helt är kvinnors fel, tycker jag att denna kan tänka om. Hur ska vår art på något sätt kunna vidareutvecklas ifall hälften av arten inte har samma möjligheter som den andra hälften? Hemmet är ett gemensamt ansvar, arbetet borde delas jämnt upp och inte efter samhällets gamla normer. Vi kan ta mig som exempel: jag är en kvinna och borde enligt gamla normer städa, göra mat och ta hand om barn. Jag är för lat för att städa, jag städar bara då jag borde läsa till prov eller när jag vet att någon jag tycker om/vill imponera på, kommer att se mitt rum. Göra mat är jag urusel på, står jag i köket är det bara jag som äter maten som har kommit till. Barn; jag har fått höra att jag skulle bli en bra mamma, men jag tror att personerna som påstått det inte har insett att jag under mina år som ”wannabe-storasyster” lärt mig hur jag ska manipulera personer yngre än mig till att göra saker jag vill... Däremot kan jag göra saker som tidigare, enligt de gamla normerna, ansetts höra till männens uppgifter. Jag kan koppla el-ledningar, jag kan installera en antenn, jag kan bygga, jag kan gjuta grejer och jo, jag kan byta en lampa... Dessa grejer är mer av personlighetsfrågor är könsfrågor. Det är något alla borde inse.

Som avslutning vill jag ännu berätta varför jag skrivit om just detta, då jag kunde ha skrivit om hur mitt gym-schema ser ut eller hur jag tycker det är mest hälsosamt att träna etc. Kommentar av tre kameler: No sori jos ei tyydytä. Förklaringen är att jag vill att alla ska må bra. Klart, träning är en del av att må bra, men om ens psyke är i splittror så mår man inte bra. Personligen har jag den senaste tiden levt under mycket stress. Jag skulle ha klarat stressen bra, men hela jag rubbades när andra personer försökte berätta hur jag kände. T.ex. ”Inte kan du bära så där mycket, du orkar ju inte”, ”Du är trött” och ”Du är så trött så du vet inte vad du säger” har jag fått höra, och mycket därtill. Får man höra dessa grejer om och om igen, börjar man till slut att tro på dem själv också. Samarbetet mellan psyket och kroppen är otroligt, men i detta fall får det en mer negativ inverkan och man kan på riktigt falla. Skulle en enda person under den tid jag hade som mest stress sagt ”Du klarar det här, jag vet det, lyssna inte på dem”, skulle jag ganska säkert klarat mig mycket bättre igenom allt, men jag fick aldrig höra det, och jag känner mig fortfarande trött efter allt. Jag har varit sjuk och således inte haft möjligheten att träna på flera månader. Jag vill aldrig genomgå det här igen, och ifall jag kan förhindra att någon annan gör det är det ännu bättre. Det kanske kan verka löjligt att jag jämför det här med att min bror sa ”Hiton tyttö”, men ifall han får gå runt och säga sådant, vad hindrar då honom från att sedan på riktigt börja se flickor som svaga och dumma? Jag vill försöka hitta problemets grund och få människor att inse vad problemet är. Nu låter jag som en allvetande profet, men jag tycker att vi inte borde acceptera att vi behandlas enligt kön, stereotyper eller normer; vi borde bli sedda som individer och respekterade för det. På detta sätt skulle alla på ett psykiskt plan må så bra som möjligt, och då finns utrymme att utveckla sig själv på andra plan också. Stå på dig och låt inte någon diktera vem du är eller vem du borde vara!

Jag hoppas att du uppskattar det du läst och kom ihåg, jag är en 18 årig tjej, du behöver absolut inte hålla med mina åsikter. Jag har mest talat om kvinnor i detta inlägg, därför att jag själv är en kvinna och jag inte direkt på samma sätt kan relatera till hur män mår i dagens samhälle.

Nu hoppas jag bara att mina värdinnor inte ska censurera allt för mycket. Kommentar av tre kameler: muhahahahah.

Till sist rekommenderar jag ännu några Youtube-klipp:

/#porntothepeople

PS. De tre kamelerna uppmanar övriga villiga gästbloggare att fylla i formuläret i högra kanten, så kontaktar vi er då vi närmar oss följande milstolpe!