Mycket väntat så spräckte han den vänstra trumhinnan och sög ut allt snor som samlats bakom den (hurra för att inte vara halvdöv mer!). Dessutom fick jag veta att jag lider av inflammation i något som på finska hette kitaontelot (något som de två tunarna till läkare som jag tidigare besökt antagligen inte ens visste existerade). Så jag fick en ny antibiotikakur, en som redan vid första anblicken sände mig telepatiska vågor om att den kommer att göra mig frisk. En annan medicin fick jag också, en som i bästa fall råder bot på de innersta orsakerna till alla de hundratals öroninflammationer jag någonsin haft (okej inte hundratals, men tro mig, inte långt ifrån).
Ännu förbjöd han mig att idrotta i någon ansträngande grad, men raskt gående får jag till exempel hålla på med i riktigt stora mängder också. Det är ju dock bara det att rask gång är så evinnerligt tråkigt. Månne inte också Fysikälskaren snart ska vara återkommern i länkspåret!
En gång låtsades jag vara lite konstnärlig. Då fanns det snö. |
/Fysikälskaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar